Eintracht Falkfurt zurück
Frankfurt-red återvänder efter ett uppehåll. Vi vill förmedla tacksamhet, men framförallt lösa löften om storhet igen.
Det kändes litegrann som om världar kolliderat när jag skrev in mina inloggningsuppgifter för första gången på mycket länge. Men det var dags. Tiden är inne för en storskalig återkomst till den del av fotbollstyskland som min släkt varit med och byggt upp, samt upprätthållt som ståthållare under det senaste kvartsdecenniet. Falk ska åter dominera kommentarsfältens läppar, Falk ska åter dominera läsarnas tankar och Frankfurt som klubb ska åter ta fäste i människans djupaste väsen som det självklara valet av klubb när det vankas teutofiliering.
Hur ska vi börja? Ska vi börja med en recap?
Senast jag talade med er hade vi åkt ur Europa League mot Chelsea. Med gråten i halsen skrev jag en obönhörligt stolt artikel om vår vårsäsong, mina upplevelser av den och vad vi gjort för fotbollens piece de resistance mot Mammon. Vi har sedan dess tappat spelare, tappat hopp och tappat mod. Men vi har även fått tillbaka detsamma. Ty om den här klubben är någonting så är den stark, om den kan någonting så är det att behålla sitt status Quo inom den tyska toppfotbollen.
För det är ungefär exakt var vi har gjort. Vi har, som en god vän brukar be mig att göra, satt de andra klubbarna ner i båten. Vi står ännu upp, skriker halsarna av oss tills någon kommer och tvingar oss ner på vår redan uppvärmda plats. Vi bad Bayern fara och flyga, sänkte Bayer Leverkusen och besitter Bundesligas bästa hemmaform. I Europa League har det krånglat, men det är eftersom vi inte bara mött fullkomligt hjärndöda gäng. Arsenal är en god klubb, Liege och Guimaraes är kapabla fotbollsspelande klubbar med gedigna idéer om hur fotboll ska spelas. Vi är till och med i riskzonen för att missa slutspel, även om jag tror att vi klarar biffen, eftersom vi har Guimaraes hemma kvar, medan Liege har Arsenal samtidigt.
Det har varit alltför längesedan, ack kära vänner. Vad ska det skrivas om, nej det vet jag ej, men jag kan lova er nivåer av språklig konässeri, nydanande kåserier och provokationer av det allra grövsta slaget. Frankfurts redaktion är tillbaka. Jag vill tacka för ert tålamod.
