Eintracht Frankfurt International!
Efter att ha upplevt fotboll på plats i det mäktiga Westfalenstadion så går en hommage ut till alla Frankfurtfans, och vi drömmer oss in i framtiden lite grand.
”Jag måste bara fråga, för det gör mig nyfiken. Varför filmar man den här skiten egentligen?”
Att stå i Frankfurtklacken med mobiltelefonen i högsta hugg och filma den gula väggen när den sjunger ”You’ll never walk alone” för full hals var inte direkt populärt. Men två ord om att man hade rest hela vägen från Sverige för att dokumentera detta gjorde det plötsligt mer än okej. Fanns det alltså Frankfurtfans i Sverige? Nåja, vi kanske inte är så många, men nog finns vi alltid. Och om det fanns en match på säsongen man var tvungen att se live, så var det ju den här. Hotellreceptionisten var precis lika skeptisk. Finns det verkligen Eintrachtfans i Sverige? På riktigt? Han tog oss inte på allvar, och när vi återvände till hotellet efter matchen så skrattade han gott.
Resultatet var ju inte riktigt vad vi hade väntat oss, som fans. Tre mål av Reus var dock i mesta laget och det kändes som en sådan där kväll där fotbollsgudarna hade bestämt sig för att Dortmund faktiskt skulle vara bättre på alla sätt. När Jungs skott ekade mot ribban så gick också luften ur de flesta av Frankfurtfansen som dittills hade gjort sitt bästa för att ryta emot lite mot den där stora gula väggen på andra sidan av arenan. Något som också lyckades, stundtals. Trots tidigt tvåmålsunderläge som skakade nog Westfalenstadion till lite grand när fansen enades i vad som måste vara Frankfurts hymn utan konkurrens.
„Erbarme! Zu spät, die Hessen kommen!”
”Visa nåd! För sent, här kommer Hessen!”
Tränare Armin Veh hade innan matchen uttalat sig om sin stora respekt för Klopp. Det som Klopp lyckats med är stort, sades det, och det skulle mycket till ifall vi skulle ta poäng i Dortmund. Något som alla också visste om. Efter matchen var orden lika stora. ”Dortmund visade idag varför de är vår stora storebror!” Och även om någon av de där chanserna som ändå fanns där hade resulterat i mål, så känns det inte som att Frankfurt hade mycket att hämta på planen. Försvarsspelet var för naivt, offsidefällorna obefintliga, och anfallsspelet inte med den fart och frenesi som behövs för att ordentligt skaka ett bra Dortmund i grunden.
Men det verkade inte störa fansen på bortastå märkvärt. Vi sjöng vidare trots målen, sjöng om att åka ut i Europa och spela. För om det är något som varje Frankfurtfan drömmer om att uppleva igen så är det spel i någon av Europacuperna. Senast det hände var 2006/07 – efter att ha slutat tvåa i DFB-Pokal efter München och därför fått UEFA-cupplatsen – där man inte bara slog Bröndby ute på gräsmattan, utan också fick ståplatsläktaren på Bröndby Stadion att skaka i sina fundament. I gruppspelet så lyckades man dock inte så bra som man hoppats, utan åkte ut efter tre oavgjorda (Newcastle, Celta Vigo och Fenerbahce) och en förlust (Palermo). Men än idag när man pratar stora minnen sedan sekelskiftet med de tyska fansen så är det tal om den säsongen. Man vill ut i Europa igen.
„Ob Rom, Mailand oder London,
Moskau, Wien oder Athen.
Ob mit Bus oder der Bahn oder Flugzeug scheißegal,
Eintracht Frankfurt International!“
Och om man tittar på tabellplacering just nu, så ser det ju ljust ut. Även om spelet haltat en aning vissa matchen efter jul, och målskyttet ännu inte är på topp. Något säger mig att det finns en växel till någonstans, att spelarna än en gång kan höja sig och spela det galna anfallsspelet som vi såg i höstas. Men även om det inte räcker till en resa ut i Europa nästa säsong så kan vi vara nöjda med vad vi sett hittills den här säsongen, och dessutom vara säkra på en sak. Fansen kommer stötta dem, oavsett hur det går på planen; om det råder det inga som helst tvivel.
„Wir sind da, in welcher Liga du auch spielst. Eintracht Frankfurt – uns’re liebe, zusammen in die Ewigkeit“
”Vi är här, oavsett i vilken liga du spelar. Eintracht Frankfurt – vår kärlek, tillsammans i evighet.”
En stor eloge går även till hela arrangemanget kring matchen, och stämningen på arenan. Utan någon som helst hotfullhet innan eller efter match, fans emellan, eller bråk, trots att vi hade blivit förvarnade om att det skulle vara rigorösa poliskontroller. Det var helt enkelt bara 80500 personer som bestämt sig för att gå på fotboll och stötta sitt lag. Och det fungerade fläckfritt. Det märks att tyskar verkligen kan sin sak när det handlar om att skapa underhållning i världsklass. Fungerande system utan för långa köer någonstans, väl skyltat överallt och inga tveksamheter om vart man ska och vad som gäller. Fotbollen blev ren och skär underhållning från början till slut. Dessutom måste det bara nämnas att Westfalenstadion är ett sjukt imponerande bygge, både sett utifrån och när det är fyllt av galna fans.
Och imorgon kväll är det dags för bortamatch igen. Denna gång mot Freiburg. Men mer om det i införrapporten som dyker upp kring lunchtid imorgon, fredag.
