Detroit - Pittsburgh
4 - 1

Eintracht visar sann Energie och kommer tillbaka i Cottbus

Efter 60 spelade minuter och en bergssäker ledning för Cottbus hade jag nog satt alla mina pengar på en enkel seger för hemmalaget. När det tolv minuter senare stod 3-2 var jag inte riktigt lika säker. Seg början och dramatisk avslutning var kännetecknen för denna toppmatch i Zweite Bundesliga.

Sammanfattning:

En match med ett till en början väldigt sömnigt Eintracht Frankfurt mot ett tokladdat Energie Cottbus såg ut bli en enkel historia för Cottbus den större delen av matchen. De första 60 minuterna gick på teknisk knock-out till Cottbus och Frankfurt gjorde nog vartenda ett av sina fans besviket, med ett virrigt försvarsspel och ett fantasilöst anfallsspel. Den enda spelaren som verkligen försökte var Mo Idrissou, nyförvärvet som spelade sin första tävlingsmatch för laget.

De avslutande 30 minuterna bytte dock matchen skepnad helt och Frankfurt började plötsligt spela kreativt och rulla boll som ett vinnande lag igen. Allt efter att den nyinköpte Friend stått på rätt ställe vid rätt tidpunkt och nickat in ett oförtjänt reduceringsmål. Cottbus visar sig starka och gör 3-1 kort därefter, men Frankfurt vägrar ge upp och reducerar igen. På tolv minuter har det gjorts tre mål. Och i matchens sista händelse nickar Mo Idrissou in kvitteringen för Frankfurt, och gör lagets tredje nickmål för dagen.

Det var alltså brist på målchanser för Frankfurt i första, men en fantastisk effektivitet i andra, som resulterade i en poäng för laget till slut.

Första halvlek:

Det var innan matchen endast en poäng lagen emellan och Cottbus fick kritik efter poängförlusten senast mot Erzgebirge Aue, där de ska ha sett ointresserade och loja ut. Detta är såklart något som ett topplag i Zweite inte har råd att visa, och att Cottbus var taggat fanns det inga tvivel om.

De tvåtusen SGE-fansen som tagit sig till Cottbus för dagens match började i alla fall med att låta mest på av fansen, något som dock inte verkade bekymra Cottbusklacken. De överröstades ganska omgående, men det utvecklades ändå till något av en intressant fajt på läktaren, mellan de två lagen. På planen var de första tio minuterna dock ganska händelselösa, men det gick att skönja ett visst övertag för hemmalaget, medan Eintracht gjorde sitt bästa för att springa mycket, och springa rätt.

Men det var Cottbus som började målskyttet. I matchminut 10, efter en jätteförsvarstabbe av vänsterback Djakpa utnyttjade Cottbus utrymmena där han skulle ha varit och Rangelov blev frispelad i straffområdet och kunde enkelt lägga in 1-0 bakom en chanslös Nikolov. Inte den början som man hade hoppats på, speciellt inte som Eintrachtfan. Det fortsatte även likadant med två jättechanser för Cottbus, några minuter senare. Först sköt Müller tätt utanför och sen var det Rangelovs tur igen, med ett skott som strök utsidan av stolpen. Det såg minst sagt virrigt ut i Eintrachtförsvaret, inte minst på Djakpas plats.

Idrissou verkade dock verkligen vilja skapa något framåt och det var flera gånger om han som ville lite för mycket i det offensiva arbetet och på så vis drog på sig frisparkar i avgörande lägen. Det är naturligtvis bra med vilja, men det får heller inte gå till överdrift. På tal om det kan nämnas att en viss Fenin var högst delaktig i målet för Cottbus, där han fintade bort en Frankfurtare och sen passade in till Rangelov, och även gjorde samma sak vid den näst bästa målchansen. En helt annan pondus alltså, men det är såklart svårt att döma en spelare efter en halvlek.

Allt som allt var Cottbus det klart bättre laget och Eintracht såg en aning tafatt ut.

Andra halvlek:

Med Korkmaz på plan istället för Djakpa, och Matmour istället för den osynlige Lehmann så hoppades Eintracht såklart på att de skulle kunna förändra matchbilden, och börja på riktigt jaga en kvittering. Men halvleken började istället med en varning på Schildenfeld efter att han totalkapat Fenin på väg fram till ett bra läge. I efterdyningarna till frisparken som det gula kortet genererar lyckades också Cottbus göra sitt andra för dagen efter att Christian Müller chippat in bollen till Rangelov som i sin tredje riktigt bra chans för matchen gjorde sitt andra mål. Allt annat än den början som Eintracht hade behövt på denna halvlek.

Gekas sprang bredvid planen och värmde upp lite, och passade samtidigt på att bråka lite med Cottbus tränare Wollitz. Roligt att se att båda skrattar när Wolltiz till slut klappar till Gekas lite i huvudet, men samtidigt hade det varit roligt att höra deras konversation. Kan Wollitz månne ha frågat vad tusan Gekas gör kvar i klubben? En inte helt galen fråga kan tyckas i alla fall, efter den frustration han visat den senaste tiden.

Leder man i matchminut 55 med 2-0 så backar man helt naturligt hem lite grand, vilket även Cottbus gjorde i detta fall, men Eintracht lyckades inte riktigt utnyttja det. De spelade runt på alla kanter och försökte hitta bra passningsvägar, men kom aldrig riktigt någonstans i sitt spel, utan det strandade alltid i insparkar eller halvchanser som det väldigt sällan blev något av, och även tendensen att laget ville för mycket, och på så sätt drog på sig frisparkar, fortsatte.

Avslutande 30 minuter – modell galna

Sen kom dock förvandlingen. I en fast situation från ingenstans lyckades den nyblivne centertanken Friend nicka in reduceringsboll i matchminut 66. Ibland är fotboll en orättvis sport och mål som inte förtjänas finns det alltid gott om, och detta kändes på så vis som en enkel biljett tillbaka in i matchen. Det skulle kanske bli lite match av detta ändå. Kortvarig glädje var dock det enda de hann känna, för endast fyra minuter senare fick Adlung ett kontringsläge för bra för att missa, efter att Frankfurt börjat pressa på offensivt. Och vips så hade Cottbus sitt tvåmålsöverläge igen.

Men Eintracht vägrade ge upp och gjorde ett nickmål i sitt nästa anfall bara två minuter efter Cottbus mål och sex minuter efter deras egna första mål. Det bara haglade chanser plötsligt. Idrissou spelade ett inlägg rakt på huvudet på Korkmaz som bara behövde raka in bollen, och så var det bara ett mål upp igen. Naturligtvis kom en jättechans för Cottbus som ett brev på posten, men de lyckades inte förvalta den.

Nu var det Frankfurts tur att styra matchen och Cottbus ställde om på kontringsspel, men den riktiga nerven i matchen fanns aldrig där. Det kändes hela tiden på något sätt som att det saknades något för att SGE skulle lyckas med att göra kontringsmålet. Detta gällde alltså ända tills Mo Idrissou i, vad som skulle visa sig vara, matchens absolut sista händelse på något förunderligt sätt lurade Cottbus målvakt Kirschbaum och nickade in bollen i mål. Och det var kvitterat. Det tredje nickmålet för dagen, och en magisk, om än avslagen (jag vet att de inte går ihop, men det kändes aldrig riktigt farligt egentligen), avslutning på matchen. Det är svårt att beskriva vad som hände, förutom att Frankfurt visade prov på en mördande effektivitet i avslutningarna. Något som står i stark kontrast till förra säsongens spel. Det här kan visa sig bli en väldigt viktig poäng för laget.

Laguppställningar:

Cottbus: 1 Kirschbaum - 2 Schorch (Straith ’63), 21 Hünemeier, 5 Roger, 15 Bittroff - 3 Banovic, 18 Kruska - 37 Christian Müller (Engel ’84), 10 Adlung - 22 Fenin (Reimerink ’64), 8 Rangelov

Eintracht: 1 Nikolov - 24 Jung, 23 Anderson, 4 Schildenfeld, 15 Djakpa (Korkmaz ’45) - 7 Köhler, 8 Lehmann (Matmour ’36) - 20 Rode, 14 Meier, 18 Idrissou - 29 Friend

Kort:

Cottbus: Reimerink (‘69)

Frankfurt: Djakpa (‘25), Schildenfeld (‘49), Friend (‘79)