Eintrachts försvarstal
Ett filosofiskt försvar angående kall om Frankfurtskt fulspel.
När lag med begränsad estetik fungerar brukar det inte sällan mynna ut i kravaller av olika slag. Antingen utbrott på Twitter eller inbrott på forum. Eintracht Frankfurt har under en längre tid fått utstå ganska hård kritik från människor som menar att de spelar fult och oschysst på ett regelbrytande sätt. Verkligheten kommer då närmre, naiviteten skickar klara signaler om utilitarism, en filosofisk idé som är lika utopisk som den är absurd.
Att ta konsekvenser av sitt handlande är någonting som de flesta lär sig den hårda vägen. Antingen handlar det om att man i tonåren gör någonting som man sedermera även straffas för av föräldrar. Eller så var det som i mitt fall, att som barn kasta ur sig någonting i affekt. Oavsett hur, så kan man anta att trovärdiga vuxna människor kan förstå konsekvenserna av sitt eget handlande. Att följa en konsekvensstyrd moralkodex, det är en helt annan sak ska man dock minnas.
Eintracht Frankfurts fula spel kan efterliknas med konsekvensetiken. Det är som om man i många fall valt mellan att utgå från plikten, att i detta fall följa reglerna slaviskt, eller att vara konsekvensetisk och att, i detta fall, medvetet göra fel, lika kunnig om konsekvenserna av den felaktiga handlingen. I detta nästan eviga moraliska dilemma har man valt den senare. Man har tittat pragmatiskt på för-och nackdelar och bestämt sig för att det är värt att ta ett gult kort för spelförstörande, om det förhindrar ett eventuellt mål. Detta istället för att estetiskt och regelmässigt förnöja forumstjuvar och allehanda fotbollssupportrar. Det är konsekvensetik när det är som allra vassast.
Eintrachts moralkodex är lika klar som den är klockren. Pragmatism är en annan etik, visserligen, men den kan implementeras i konsekvensetiken på ett ganska fantastiskt sätt. Att vara pragmatisk och titta på en handling endast som en handling, utan subjektiva värden, kan i många fall leda till en helt opartisk och ofta mycket framgångsrik kodex. Eintracht är objektiva, de är aggressiva, de är pragmatiska och de är framgångsrika.
Framgång provocerar. Det vet vi alla. Ingenting är så provocerande som en lycklig människa som nått sina mål, främst för vi alla så desperat vill just dit. Att Eintracht får utstå kritik nu när man är på framgångens våg är lika väntat som det är tröttsamt. Att vi får utstå kritik på grund av vårt fula spel, det är bara komiskt.
Sten. Kast. Glashus. Splitter. Barfota. Aj! "Mannen, du är ingen fekir!" Alla lag som någonsin spelat fotboll kommer ta en och annan spelförstörande varning. Alla kommer hellre ta ett gult vid kontringsfara än att hoppas på det bästa. Det vet man om man praktiserat sporten, oavsett nivå. Inte heller är det en hemlighet. Spelare vet om det, coacher vet om det och domare vet om det. Det är en del av spelet och jag har ingenting emot det, så länge man är beredd på konsekvenserna.
Dessutom, vi är inte Spurs. Vi fuskar inte och kommer undan med det. Eintracht förstör motståndarnas kontringar, men får ett regelrätt gult kort för det. Att sitta på en moralpiedestal brukar leda till naivitet, men även de bästa kan väl förstå skillnaden mellan att slippa konsekvenser och ta konsekvenser.
Det hörs. "Rugbylag", "andra lags fans är rädda för skador". Whatever makes you happy, bro. En örn bryr sig inte om vad bytet tycker. Vi flyger vidare. Oavsett.
