Winnipeg - Vegas7 - 4
Förlösande seger för St. Pauli
Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades det äntligen St. Pauli att plocka den där efterlängtade trepoängaren som lyst med sin frånvaro i så lång tid. Men det satt långt inne, och det var först på tilläggstid som Fin Bartels kunde trycka in det förlösande segermålet inför de 24 487 åskådarna på Millerntor.
St. Pauli var i stort sett tvungna att vinna matchen, och kanske var det också den insikten som gjorde att spelet inledningsvis var stelt och trevande från hemmalaget. Union Berlin började betydligt friskare och hade en vass chans redan efter fyra-fem minuter då de fick till ett friläge framför Philipp Tschauner i Pauli-kassen. Men ”Tschauni” gjorde en briljant räddning och visade varför det var han som vaktade kassen den här kvällen istället för Pliquett.
St. Pauli hade dock fortsatt svårt att skapa några chanser och det kändes inte som någon större överraskning när Union Berlins Markus Karl kunde nicka in bollen förbi en något felplacerad Tschauner på en hörna efter dryga halvtimmen. Here we go again, tänkte jag i mitt stilla sinne, och förberedde mig på ännu en besvikelse. Men istället var det som om målet fick hemmalaget att vakna till liv och plötsligt rullade bollen med större precision och variation på Millerntors gröna matta än vad vi sett på väldigt lång tid. St. Pauli kopplade greppet om matchen, och även om det inte blev några fler mål i första kändes det ändå som om det fanns ett litet hopp.
Liksom i förra matchen mot FSV Frankfurt gick St. Pauli ut med en frisk offensiv i andra, och efter en knapp kvart kunde Max Kruse välförtjänt kvittera med ett fint avvägt skott från straffområdesgränsen. Jubel i busken givetvis, och St. Paulis tryck fortsatte. Union föll allt mer tillbaka och när deras Maurice Trapp blev utvisad bara ett par minuter efter kvitteringen ökade hemmalagets press ytterligare. Den ena chansen avlöste den andra: det var skott i ribban, lobbar strax över, skott som slickade stolparna… En boll var till och med inne i mål då Ebbers gjorde en ”Guds hand” på en annars riktigt vacker språngnick. Domaren var dock med på noterna och underkände målet inför en Ebbers som givetvis slog ut med armarna och såg fullständigt oförstående ut. Men ett intensivt tryck som sagt, och Union Berlins keeper Jan Glinker fick göra sitt yttersta för att freda sitt mål. Samtidigt tickade klockan obarmhärtigt och återigen började jag misströsta en aning: Det är ju själva fan att det skall vara så svårt, liksom.
Men Schuberts manskap ville annat. De rev och slet och sket fullständigt i sekundvisarnas ondskefulla nedräkning, och för första gången på länge fick de också utdelning för sina ansträngningar när Fin Bartels kunde rulla in 2-1 i matchens andra tilläggsminut. Så underbart, och så efterlängtat! Och dessutom, så – rättvist! En kort stund senare satte domaren pipan till munnen och blåste av, och på min knackiga stream kunde jag höra ett befriande jubel som steg upp mot Hamburgs regntunga skyar: Jaaaaa!!! Tre poäng! Äntligen! Vi tog ta mig fan tre poäng!
Fullständig lycka, såklart, eller som Philipp Tschauner så elegant uttrycker det på St. Paulis officiella: ”Euphorie, Freude, Glück... Ich kann es noch nicht richtig in Worte fassen… Das war ein Sieg des Willens”
[ung. Eufori, glädje, lycka… Jag kan inte riktigt sätta ord på det… Det var en viljans seger.]
Segern innebär att St. Pauli än är med i racet om kvalplatsen, och med blott 4-5 omgångar kvar lutar det åt att vårens avslutning av Zweite blir hur galen som helst. Men låt oss först njuta av den här segern ett litet tag.
Forza St. Pauli!