Sarajevo - FK Rudar Pljevlja2 - 0
En pinne trots uselt spel
Det var nära att Darmstadt snuvade HSV på alla poängen när försvarsspelet föll ihop totalt under en period i andra halvlek. Hamburgtränaren Labbadia får tacka sin lyckliga stjärna att hans moderförening inte tog tillfället i akt och gjorde fler mål.
Bruno Labbadia var tillbaka på den slitna arenan Böllenfalltor där både hans karriär som spelare och tränare startade. Han hade inför matchen uttryckt förhoppningar om att slippa höra sig själv sjunga. Han körade nämligen på målhymnen “Oh Lilien, Oh Lilien” som vännen, musikern och gastronomen Alberto Colucci spelade på 80-talet och som fortfarande ljuder i Böllenfalltors högtalarsystem när hemmalaget gör mål. Förhoppningen var också att ta med sig tre poäng tillbaka till hemmaborgen vid Elbe.
Ett tungt besked inför matchen var en av lagets mest framträdande spelare denna säsong, Dennis Diekmeier skadade sig illa under den avslutande träningen. Efter att ha träffats hårt på foten i en närkamp var han tvungen att transporteras av planen i en golfbil. Fotleden är så allvarligt skadad att han blir borta flera veckor. I matchen ersattes han av Gotoku Sakai.
Sakai stod för en rätt hyfsad insats på sin högerkant och slog bland annat ett mycket fint inlägg som Lasogga borde ha nickat in, men defensivt var han inte i närheten av Diekmeiers resoluta försvarsinsatser och han gick bort sig vid flera tillfällen. I övrigt startade samma elva som senast. Labbadia fortsatte alltså att använda sig av två anfallare i form av Sven Schipplock och Pierre-Michel Lasogga.
Matchen höll ingen hög nivå. Darmstadt försökte med långbollar mot sina nickstarka spelare. Hamburg vårdade boll mer, men blev ibland pressade att skicka långt. Gästerna var det något bättre laget i första halvlek som innehöll målchanser för båda lagen – bland annat en tidig ribbträff för hemmalagets Konstantin Rausch.
I matchminut 28 blev Michael Gregoritsch kapad i utkanten av straffområdet. Domaren pekade på straffpunkten och fram stegade centertanken Lasogga. Med en ytterst kort ansats slog han in straffen stenhårt och välplacerat i målvaktens högra hörn. Vid sidlinjen knöt Labbadia näven och jublade – en inte helt oförtjänt ledning för “Rothosen”.
"Oh Lilien" skräller ut över Böllentor
Strax innan avblås för halvtidsvila var “die Lilien” nära att kvittera, försvaret uppträdde förvirrat och lyckades inte få bort bollen ur eget straffområde. Det hela mynnade ut i ett hårt skott från nära håll, men René Adler reflexräddade. Adler stod för en del fina räddningar i matchen, men även för en del lite märkliga aktioner där han hamnade fel. Förvirringen och det nervösa agerandet fortsatte i andra halvlek.
Vid kvitteringen var hela backlinjen inklusive de två defensiva mittfältarna överflyttade till högerkanten. Det var bara för Gondorf att lyfta bollen över det bolltittande gänget till den inspringande Heller som fritt fick nicka in bollen. “Oh Lilien” skrällde ut över Böllenfalltor och Darmstadt fick energi. Den följande kvarten radade hemmalaget upp målchanser som tvingade Adler till svåra parader och vid ett tillfälle var kapten Djourou tvungen att sparka undan bollen på mållinjen.
Som genom ett trollslag släppte trycket. “Rothosen” började agera med mer pondus igen och tog tag i spelet. Labbadia bytte ut en i matchen mycket osynlig Schipplock mot Ivo Ilicevic och HSV övergick till att spela 4-2-3-1. Gästerna var åter det något bättre laget och fick också några lägen att återta ledningen, men lyckas inte med avsluten.
Mot slutet av matchen verkade båda lagen rätt nöjda med det oavgjorda resultatet och matchen tappade fart. Det som borde blivit en vinst blev bara en poäng, men den får man vara nöjda med. Det kunde lika gärna blivit noll. Det egna spelet bör man dock vara allt annat än nöjda med, om man uppträder så här mot Tuchels Dortmund blir det storstryk.
NUR DER HSV
