Exklusiv intervju med Nabil Bahoui – talar ut om sin situation
Nabil Bahoui ger exklusivt för SvenskaFans.com sin syn på den dystra tillvaron i Hamburg och delar med sig av sina tankar gällande framtiden.
Ett enda framträdande i Bundesliga har det blivit den här säsongen för Nabil Bahoui. Sedan februari i fjol har han tillhört Hamburger SV då han värvades in efter ett halvår i Saudiarabien. De senaste månaderna har varit tuffa för 26-åringen, som sedan i höstas är fast i klubbens frysbox.
- När jag skrev på var tränaren och sportchefen väldigt tydliga med att jag var tvungen att ge allt jag hade på träningarna, och att speltid under det första halvåret skulle vara en bonus. Tanken var att jag skulle vara redo till nästa säsong, så jag körde dubbla pass och tränade enskilt efter varje träning med laget. Det kändes som jag kom i kapp ganska fort, så jag fick lite speltid i början. Det höga tempot var som en chock för kroppen, men jag spelade några matcher och det kändes bra. Helt klart bättre än förväntat.
- Under sommaren fick jag ett personligt schema med extra löpning som jag följde fullt ut. När jag kom tillbaka efter sommaruppehållet kändes allt bra, även om Hamburg hade köpt några spelare på min position. Det är helt naturligt att vilja ha två spelare på varje position om man vill storsatsa. Så länge det inte är Messi jag behöver konkurrera med så ser jag det inte som ett omöjligt hot, det är bara bra med konkurrens.
Vad sa Bruno Labbadia (dåvarande tränare) till dig inför säsongen?
- Att jag skulle fortsätta träna på. Ganska snabbt förstod jag att nyförvärven gick före mig i turordningen, men det var inget konstigt med det. Jag kom gratis medan de köptes in för massvis av pengar.
Det dröjde dock inte länge förrän chansen kom för svensken, som i den femte omgången tog plats i startelvan – hemma mot Bayern München.
- Matchen dessförinnan var borta mot Freiburg och jag hade åkt ner tillsammans med laget, men fick på plats veta att jag skulle få sitta på läktaren. Det fick mig att kämpa extra på träningarna veckan efter och dagen innan matchen fick jag reda på att jag skulle starta. Det bevisar att det finns lite mental styrka i mig.
Nabil Bahoui i duell med Bayern Münchens Philipp Lahm.
Sammanlagt 67 minuter blev det innan kroppen sa ifrån och han byttes ut till ovationer från publiken på ett fullsatt Volksparkstadion.
- Jag hade ju inte fått spela någonting innan, så jag var lite orolig för att kroppen inte skulle orka med. Det gjorde den inte heller, så jag tänkte att det är bättre att någon annan kommer in och gör jobbet än att jag ska fortsätta spela utan energi och riskera att vi släpper in ett mål på grund av det.
Hamburg förlorade matchen med 0–1 efter ett sent mål, en förlust som skulle kosta Labbadia jobbet. Trots det var Bahoui hoppfull inför framtiden efter att äntligen ha fått efterlängtad speltid.
- Efteråt minns jag att tränaren var nöjd och stolt över mig, vilket kändes bra. Att han fick sparken är sådant som händer i fotbollen, det var bara att acceptera läget. Jag svävade på moln trots att jag visste vi skulle få en ny tränare.
Intresse från landslaget
Många i Sverige uppmärksammade att Bahoui fått speltid – så även landslaget.
- Jag pratade med en vän som har bra kontakt med ledningen i landslaget. De hade sett matchen mot Bayern München och tyckte jag hade gjort det bra, så de hade folk på plats helgen därefter mot Hertha Berlin. Men då var jag inte ens med i truppen.
Efter att Bruno Labbadia fått sparken valde styrelsen i Hamburg att anställa Markus Gisdol, som bland annat tidigare varit i Schalke 04 och TSG Hoffenheim. Den nye tränaren verkade dock inte vara lika imponerad över vad yttermittfältaren åstadkommit veckan innan.
- Vi körde spel på träningarna under hela veckan. Jag hade en match i ryggen och det kändes som att jag låg bra till, men på mötet inför matchen mot Hertha Berlin sa han att jag skulle vara utanför truppen. Det var svårt att acceptera beslutet men han lovade mig att min chans skulle komma.
På bänken mot Hoffenheim tillsammans med Pierre-Michel Lasogga.
En plats i truppen vid ett enstaka tillfälle var det närmsta speltid han kom under hösten, en period som var väldigt tuff efter att äntligen ha känt sig vara på gång.
- I början var det jobbigt när alla runt omkring mig tyckte jag skulle få speltid. Lagkamraterna, fystränaren och till och med kocken sa att jag borde få chansen, vilket ändå säger någonting. Jag ska vara ärlig med att när jag fick beskedet om att jag var utanför truppen i den första matchen så hängde jag läpp i två-tre veckor. Hade du sett mig på träningarna då hade du trott det var en zombie som gick runt på planen. Det var så jag reagerade först, men sedan släppte det och jag började tänka om.
Nära flytt till Italien
Hamburg hade legat sist i tabellen under hela hösten. Första vinsten kom inte förrän i början av december, och fram till vinteruppehållet trillade poängen in med jämna mellanrum. Speltid var således fortfarande inte aktuellt för en frustrerad Bahoui.
- Innan uppehållet hade jag ett samtal med Gisdol där jag ville se hur min situation såg ut och vad han ansåg att jag behövde förbättra. Han var ganska tydlig med att min defensiv var för dålig och att det inte går att utveckla om man är 25 år gammal, det var hans motivering till varför jag inte hade fått chansen.
Spekulationerna gällande en flytt tog fart när övergångsfönstret öppnade, och intresse saknades inte trots att speltiden varit minimal.
- Jag har några alternativ från klubbar i Italien, Spanien, Schweiz, Grekland och Sverige. Det fanns flertalet anbud att välja på, men jag hade inte spelat på fyra månader och att komma till ett lag i ett nytt land och liga mitt under säsongen kändes inte optimalt.
Vilka klubbar visade intresse?
- I Sverige var det från AIK och Malmö FF. Bland de utländska klubbarna var det bland annat Palermo och Crotone från Italien och Sporting Gijon från Spanien. Jag hade även ett låneerbjudande från Würzburger Kickers i tyska andraligan som jag ville acceptera, men Hamburg sa nej. Då fick jag känslan av att Hamburg ville satsa på mig och tänkte att det är bättre att stanna och hoppas på att få chansen. Men nu sitter vi här, och jag är fortfarande i samma sits som då.
Var du aldrig nära en flytt då?
- Det beror på hur man ser det. Crotone och Hamburg var överens om en övergång, men det hängde på mig om jag ville eller inte. Hade jag sagt ja hade det förmodligen blivit av, men jag ville inte gå till ett bottenlag i Italien då.
”Det kom som en chock”
Situationen för Bahoui har varit oförändrad sedan dess och under våren har Hamburg i mångt och mycket sett bättre ut. I början av maj uppstod dock en ny situation då han tillsammans med lagkamraterna Johan Djourou och Ashton Götz inte längre fick träna med de övriga i laget.
- Det var en helt vanlig dag. Jag kom till träningen efter att laget förlorat mot Augsburg med 0–4 och hade då ett möte med sportchefen Jens Todt. Han berättade för mig att tränaren ville att alla spelarna som var utanför truppen senast inte skulle vistas på arenan samtidigt som resten av laget. Det gällde inte bara oss tre, utan även de skadade spelarna. Så då pratade jag med Djourou och Götz och sa att det är bättre att vi tränar med U23-laget för att få riktig träning, så de senaste veckorna har jag tränat tillsammans med dem.
Har du fått någon motivering till varför beslutet togs?
- Nej, jag har inte hört någonting. Han (Gisdol) kanske anser att spelarna som inte får spela sprider dålig energi, vilket kan påverka de andra. Men från mitt perspektiv kommer jag alltid till arenan och är glad oavsett hur min situation ser ut.
Vad har dina kompisar i laget sagt?
- Jag tror att det kom som en chock för alla, för det var ingen som visste om det. Klart de tycker det är tråkigt för lagsammanhållningen, men det finns inte mycket för mig att göra. Vi får hoppas att han tycker det var värt det i slutändan.
Dagarna efter att nyheten sipprat ut gick Bahouis agent till attack mot Gisdol, vilket blev uppmärksammat såväl i Sverige som i Tyskland. Bland annat kommenterade sportchefen i St. Pauli det hela med att klubben, som tidigare nämnts som en tänkbar ny klubbadress, inte var intresserade av en spelare vars agent yttrat sig i media på det viset.
- Grejen är den att jag sköter mitt på planen, så sköter agenten allt utanför. Det blev en väldigt stor sak och självklart hade man kunnat göra det på ett annat sätt, men jag står bakom honom och vill inte lägga mig i hur han jobbar.
Vad som händer framöver är högst ovisst. Det nuvarande kontraktet sträcker sig ett år fram i tiden, och ska man tro den före detta landslagsspelaren kan precis vad som helst ske.
- Det är fler än jag som varit i den här sitsen men som helt plötsligt varit ordinarie. Som jag förstått det är det här ganska normalt i Hamburg. Jag tycker det är en helt fantastisk klubb med otroliga fans, men man kan alltid diskutera vilka beslut som tas i olika situationer. Jag är en helt vanlig spelare, en produkt som antingen säljs eller stannar och går ner i värde.
Det låter som att du ser dig själv som en handelsvara?
- Så fungerar det i dagens fotboll. Det har blivit mer business där det i slutändan handlar om titlar och pengar, det är inget jag kan ändra på. Min generation är uppvuxen med att spela fotboll dygnet runt och att i princip sova med en fotboll som huvudkudde. Då älskar man verkligen fotboll. Den nya generationen bryr sig mer om pengar och det ”flashiga”, och för mig som alltid trott det handlar om vad man gör på planen är det en ny insikt. Jag har börjat förstå att det är mer än så, att det inte alltid är som man tror och hoppas.
Vad har klubben sagt till dig om din framtid?
- Ingenting. Jag tror de har kontakt med min agent, men först vill de se vad som händer den här säsongen. Om det blir nedflyttning eller inte. Efter det får vi se, vi har hela juni på oss att prata. jag har ett år kvar på kontraktet, så jag känner mig inte stressad. Jag lever och har mat på bordet, så vi får se vad som händer.
Så du öppnar för att bli kvar?
- Absolut, om saker och ting förändras. Jag har inget personligt emot någon eller något, men som sagt har jag inte fått en minuts speltid och det stör mig. Resten är oviktigt.
”Inte glidit på någon räkmacka”
Några specifika önskemål gällande en eventuell flytt har han inte, utan väljer att lämna alla dörrar på glänt. Så även när det kommer till en återkomst till Allsvenskan.
- När jag var liten drömde jag om att spela i Spanien och när jag blev äldre insåg jag att jag kan spela i vilken liga som helst. Det är så jag ser det i dag också, så jag har ingen speciell liga jag föredrar.
Hur ställer du dig till en flytt tillbaka till Sverige?
- Sverige är för mig alltid aktuellt. Jag har alltid sagt att det finns en klubb som står mig nära, och det är de medvetna om. Det enda jag behöver är att få spela, sedan kommer allt annat av sig själv. Då kommer det förmodligen börja snackas landslag och att andra klubbar visar intresse. Det viktigaste är att jag hamnar rätt, där någon tror på mig och där jag får en ärlig chans. Till dess sitter vi här, tar en kaffe och njuter.
Omständigheterna i Hamburg är allt annat än optimala – både för laget och Bahoui själv. Trots situationen är det överlag en positiv ton i hans röst, även om han känner frustration kring att inte ha fått en ärlig chans att visa vad han går för.
- Jag är ingen människa som försöker ställa till med oreda, jag vill bara få visa på planen vad jag går för. Det är inte någon räkmacka jag glidit på för att komma hit. Jag har kommit hit på grund av mina kompetenser som fotbollsspelare och jag har alltid tänkt att så länge jag gör det bra på planen behöver jag inte vara orolig. Men i det här fallet är det annorlunda.
Känner du att du har blivit orättvist behandlad?
- Ja, tyvärr är det så. Du kan inte säga att en maträtt smakar äckligt om du inte ätit av den. Samma sak är det ju i mitt fall. Av alla i laget är jag den enda som inte fått en minut, och det känns som jag inte fått en ärlig chans. Det har varit en tuff tid, men ingen klarar sig till toppen utan att ha det kämpigt. Ibland måste man backa två steg för att ta fem framåt. Det handlar i mångt och mycket om att äta eller bli uppäten.
Slutligen, hur tror du det kommer gå för Hamburg den här säsongen?
- Allting avgörs mot Wolfsburg på lördag. Det som talar för Hamburg är att det är en hemmamatch, och där har vi spelat bra under våren. Vi har bra tryck från läktaren, supportrarna stöttar alltid i med- och motgång. Det som talar emot är att det räcker med en poäng för Wolfsburg, och det öppnar upp för kontringar. Vi får hålla tummarna för att vi inte förstör klubbens historik.
