Facit efter tre år med Jarchow, Ertel, Hunke...
På årsmötet för nästan exakt tre år sedan valdes flera nya ledamöter till Aufsichtsrat vars enda mål var att sparka den dåvarande ledningen och idag tvingas vi leva med resultatet, skulderna har ökat till nästan 100 miljoner euro och varje år har föreningen redovisat förlust.
Om exakt en vecka är det återigen årsmöte och då har medlemmarna en sista chans att förhindra att Hamburger SV körs djupt ner i avgrunden. Denna artikel är till för att förklara med hjälp av kall fakta vad som har hänt i klubben sedan Bernd Hoffmann fick sparken den 16:e mars 2011 och vad som händer ifall medlemmarna inte tar sitt förnuft till fånga och röstar för HSV Plus.
På årsmötet 2011 valdes flera Hoffmann motståndare till AR, däribland Manfred Ertel och Jürgen Hunke och på knappt två månader nådde dessa herrar sitt mål, Bernd Hoffmann tvingades lämna HSV. Kritiken mot honom var att han inte var en ”riktig” HSV:are då han kommer från en annan del av landet och att han sparkat för många tränare under åren. Det alla kritikerna valde att ignorera var att Hoffmann var professionell och vad som var ännu viktigare, ekonomisk kunnig, han var tuff i affärer och han hade dittills nått alla sina mål. Han mål när han februari 2003 tog över HSV var att lyfta HSV till en av Europas 15:e toppklubbar och när han lämnade HSV var klubben på plats 12 på UEFA rankingen. Idag är HSV på plats 64! 2003 tog Hoffmann över en klubb som hade finansiella problem och under sina år som ordförande i klubben lyckades han öka klubbens omsättning från 66 miljoner euro till 148,5 miljoner euro. Han byggde ut träningsanläggningen, Kids Club, HSV museum, startade hjälporganisationen Hamburger Weg och HSV fotbollsskolor samt förbättrade infrastrukturen. Under hans åtta år ökade medlemsantalet från 17000 till över 70000, årskortsförsäljningen ökade från 22000 till 31000 och i snitt var det 8000 fler åskådare på Volksparkstadion. Klubben gick bra både ekonomiskt och sportligt, CL 2006, två gånger semifinal i Europa League, semifinal i tyska cupen, och det med ett positivt resultat i bokslutet. HSV såg ut att vara på väg till den absoluta toppen men detta var inte bra nog för AR ledamöterna som strävade och stävar än idag efter mer makt åt sig själva.
Hur mår HSV år 2014?
Vad har hänt sedan Ertel, orförande i AR, ersatte Hoffmann med FDP politiker Carl-Edgar Jarchow? Vad lovade Ertel och Jarchow 2011 och har de lyckas uppnå sina egna mål? Och sist men inte minst, vad händer om medlemmarna vägrar på årsmötet den 19:e januari att ge ansvarsfrihet för AR och klubbledning?
Hur såg förutsättningarna ut för herrarna Jarchow och Ertel när de tog över efter Hoffmann?
Eftersom Hoffmann fick lämna under säsongen 2010/11 och HSV har sin årsbokslut 30:e juni så det utifrån dessa siffror vi får använda. Säsongen 2009/10 redovisar HSV en vinst på 0,5 miljoner euro och hade en omsättning på 148,5 miljoner euro. För första gången på fem år missade man att kvalificera sig till EL (2006 CL) och slutade sjua i tabellen.
Under säsongen 2010/11 hade SC, Supporters Club, en hetskampanj mot Hoffmann där han beskylldes för att vara kall och arrogant och tidningarna skrev att information läckte ut från AR vilket gav dålig stämning i klubben. AR valde Bastian Reinhardt till sportchef då de inte lyckades värva en bättre, på grund av inre stridigheter inom AR. Hoffmann föreslog Frank Arnesen som ny sportchef och AR godkände hans förslag. Hoffmann och Arnesen träffas och Hoffmann lovar Arnesen en budget på cirka 20 miljoner till spelarköp under sommaren 2011 men när Arnesen börjar sitt arbete i HSV har Hoffmann fått sparken och Jarchow säger att det inte finns några pengar. Arnesen får istället i uppdrag att sälja spelare ifall han vill värva någon och ”tvingas” därför att använda sig utav sin goda kontakter till Chelsea för att överhuvudtaget kunna värva en enda spelare. Om Hoffmann, som verkligen var insatt i föreningens ekonomi, kunde lova Arnesen 20 miljoner euro till transfers så måste man undra varför föreningen helt plötsligt var urfattig. Vilka möjligheter såg Hoffmann som inte Jarchow begrep?
Carl-Edgar Jarchow fick arbetat som ”tillfällig” ordförande 16:e mars 2011 med motiveringen att AR skulle leta efter en ny ordförande med rätta kvalifikationer. Istället för att leta efter en kvalificerad ordförande valde AR några månader därefter att i hemlighet förlänga Jarchows avtal till 15 maj 2015.
Jarchows ”masterplan” från juni 2011:
* För säsongen 2011/12 ville han uppnå ”en säker plats på mittfältet och upp till plats sex. ( dvs. plats 6-9), det är vår målsättning”, sa Jarchow då.
* Hans målsättning för 2012/13 var Europa League! ”Vi kommer att spela om platserna 1-6”.
* 2013/14 ville Jarchow till CL. ”Idealt vore det om vi under det tredje året kan lyfta oss än mer och får en placering bland de fyra första. (1-4) Det är helt klart vårt mål att komma dit”.
Facit:
Hur han lyckats med sin målsättning vet vi alla. 2011/12 spelade HSV historiens sämsta säsong och undgick med en hårsmån nedflyttning.
Också säsongen därefter lyckades inte HSV uppfylla Jarchows mål om Europa League och för att inte tala om denna säsong. Jarchows målsättning för säsongen var plats 1-4, facit är att HSV har tagit endast 16 poäng under hösten, vilket är tredje sämsta höstserien i klubbhistorien. Nedflyttningsstrid istället för kamp om CL platserna är en bitter realitet men Jarchow själv anser inte att risken är stor att HSV spelar i Zweite liga nästa säsong.
Kontinuitet
Bernd Hoffmann anklagades för att sparka tränare för enkelt och självklart lovade Jarchow kontinuitet på tränarposten. Jarchow sa (augusti 2011) att han har som mål att äntligen få kontinuitet på tränarstolen. ”De senast tio åren har vi haft nio olika tränare och det har inte hjälpt oss vidare”.
Facit:
Hur är det med kontinuitet under Jarchow? Jarchow har under tre år lyckas anställa sin FEMTE tränare i Bert van Marwijk. Det är allt annat än kontinuitet på tränarstolen!
Marknadsföring
Manfred Ertel: (14.12.2010) ”Om vi behöver pengar ska vi själv sköta vår marknadsföring därför får vi absolut inte förlänga kontraktet med Sportfive!”
Jarchow: (januari 2013) ”Vårt mål är att vi själv sköter marknadsförningen från och med 2015”. Och Jarchow motiverar detta med att man varje år betalar långt över tio miljoner till Sportfive för deras tjänster.
Facit:
Bara några månader därefter förlängde Jarchow kontraktet med Sportfive, detta för att förbättra likviditeten, som ”tack” för att Jarchow förlängde kontraktet ”skänkte” Sportfive till HSV 12,4 miljoner euro, pengar man annars behövt betala Sportfive för deras tjänster. Därmed minskade också säsongens förlust med samma summa.
Ekonomi
Sedan Carl-Edgar Jarchow utnämndes till ordförande har han lovat att föreningen ska redovisa ett positivt resultat, för säsong 2011/12, för 2012/13 och för likaså för denna säsong.
Facit:
Säsongen 2011/12 redovisade HSV en förslut på 6,6 miljoner euro. Säsongen därefter, 2012/13 var förlusten 9,8 och hade varit betydligt mer ifall inte klubbledningen tagit pengar som är utsedda för byggandet av HSV Campus och de 12,4 miljoner euro man fick från Sportfive. Jarchow har varje år misslyckas med föreningens ekonomi och läget försämras år för år istället för att bli bättre.
Klubbens anseende:
Manfred Ertel (14.12.2010) säger sig vara mycket orolig för ”sitt” HSV. ”Vi alla känner till den långa listan över pinsamheter som följer oss år för år. Det måste få ett slut med denna indiskretion till medieföreträdare”. Ertel syftar där på alla läckor i AR som berättar till första bästa reporter vad som sagts under ett hemligt AR möte.
Facit:
Januari 2014 kan vi konstatera att inget har förändrats utan pinsamheterna utlöser varandra och till och med slår nya rekord. På tal om slå så blev undertecknad själv ögonvittne till hur AR ledamot Hans-Ulrich Klüver gick till handgripligheter mot säkerhetsvakten på parkering framför arenan eftersom denna inte kände igen herr Klüver och påpekade att parkeringen är reserverad för spelare och styrelse. Ertel själv har skrivit en smaklös vits på sin Facebook sida om Uli Hoeneß och tvingades offentligt be om ursäkt för det. Man har sökt efter en mullvad i AR utan att hitta den som ”pratar ut” alla hemligheter och nu plötsligt är flera AR ledamöter ”vanliga medlemmar” då de gör reklam för sina egna förslag inför årsmötet. Pinsamt är ordet!
Investerare eller inte?
Manfred Ertel och Hans-Ulrich Klüver (14.12.2010)
Manfred Ertel: ”Kühne är startskottet på utförsäljningen av hela HSV”.
Hans-Ulrich Klüver: ”Jag välkomnar inte en investerare till HSV”.
Facit:
Augusti 2012 inser klubbledningen att de kan bli historiska och vara först med att ta ner HSV till Zweite liga ifall de inte lyssnar på den enda person som kan fotboll, Frank Arnesen, och ger honom pengar till att förstärka laget. Jarchow och Ertel får bita i det sura äpplet och be Kühne att låna pengar till köpet av Rafael van der Vaart och som säkerhet för lånet får Kühne en del av Volksparkstadion. Kan inte HSV betala tillbaka dessa 8,5 miljoner till herr Kühne kommer han om några år vara delägare utav arenan. Sedan måste vi komma ihåg att samtidigt som Kühne lånade pengar till köpet av Rafael van der Vaart så gav han tillbaka till klubben andelarna som han ägde i flera spelare, det vill säga minst 12,5 miljoner euro som HSV var skyldig honom. Så egentligen fick HSV 12,5 + 8,5 miljoner euro av Kühne! Det kallar jag kärlek till en klubb!
Sammanfattning:
När Hoffmann tvingades lämna HSV hade klubben en omsättning på 148,5 miljoner euro och gick med vinst varje år. Detta var inte bra nog för AR ledamöterna som ansåg att kontinuiteten på tränarposten var viktigast av allt och att Hoffman var en för starkt ledare som man inte kunde manipulera som man ville. Därför installerade de en ekonomiskt okunnig politiker för att leda det framgångsrika företaget Hamburger SV. Nu tre år senare står vi vid avgrundens kant och är på god väg ner i stupet. Skulderna har ökat till nästan 100 miljoner euro, omsättningen har minskat till cirka 130 miljoner euro och vill man se laget högt upp i tabellen får man vända den upp och ner. HSV ordförande Jarchow och AR ledamöterna Ertel, Hunke med flera har lyckats att dra ner föreningens ekonom i skiten och förstört föreningens anseende så att HSV idag är mest känd som en kaos klubb med en inkompetent ledning. Deras personalpolitik har kostat HSV dyrt, att sparka en kompetent sportchef som Frank Arnesen och därefter betala till Karlsruher SC för en inkompetent pratkvarn till Oliver Kreuzer. Att först förlänga kontraktet med en redan misslyckad Michael Oenning bara för sedan sparka honom och betala dyra pengar till FC Basel för Thorsten Fink, som förövrigt redan fått sparken och med sig ett fett avgångsvederlag hem till München. Uppskattningsvis har HSV betalat cirka 3,5 miljoner euro till sparkade tränare och sportchef, pengar man kunde investerat betydligt bättre inom föreningen.
Framtiden?
HSV Plus är enda räddningen och förhoppningsvis inser tillräckligt många medlemmar detta och kommer till medlemsmötet och röstar för förslaget. Den ”hårda” SC kärnan kör med sin skrämselpropaganda om utförsäljningen utav föreningen till investerare trots att detta aldrig kommer att hända. Investerare och andra strategiska partner kan endast bli delaktiga till en viss del av nya aktiebolaget HSV och har inget med stora föreningen att göra. Men dessa så kallade traditionalister bryr ju sig egentligen inte om ett framgångsrikt HSV då de själv säger att de gärna går ner några klasser för att få behålla HSV som en förening.
Nästan 100 miljoner i skulder är alarmerande och än mer alarmerande är att skulden vuxit på ett enda år med 16 miljoner euro. Den största skulden, 42,1 miljoner euro är från byggandet av nya arenan och är den delen av skulden man inte behöver oroa sig då arenan är värd betydligt mer än så. Det man däremot behöver oroa sig för är att skulderna ökar vilket är ett bevis på att klubbledningen väljer att ta nya lån för att få in pengar till kassan. Däribland lånet från Kühne på 8,5 miljoner euro och lånet från medlemmarna (inklusive räntor 18,3 miljoner euro) som skulle användas till byggandet av HSV Campus men som man till en vis del redan använts för att förbättra likviditeten och visa bättre siffror i årsbokslutet.
Hamburger SV måste snarast få in nya friska pengar, pengar för att stoppa denna farliga spiral och rädda klubben från en ekonomisk katastrof. HSV Plus har stöd av Kühne och andra stora företagare från Hamburg och är idag enda chansen att rädda HSV ekonomiskt men lika viktigt är det att få en ny klubbledning, en professionell sådan. HSV behöver en ordförande med ekonomiskt kunnande, en som kan leda ett stort företag som HSV och HSV behöver få in personer med fotbollskunnande in i klubben.
Ansvarsfrihet för AR och styrelse?
Undertecknad har hört att flera medlemmar är så missnöjda med hela föreningens ledning att de funderar att på årsmötet rösta nej på frågan om ansvarsfrihet. De vill att styrelsen och AR ställs till svars för föreningens misskötsel under året och därför är enda alternativet att rösta nej. Frågan är vad som händer ifall medlemmarna nekar ansvarsfrihet för klubbledningen? Eftersom man röstar om AR och om styrelse i helhet så kommer man i första hand att få rösta igen och då person för person. Det som är mest intressant är vad som händer om till exempel ordförande Carl-Edgar Jarchow nekas ansvarsfrihet, kommer han då att få lämna sitt uppdrag omgående? Eller kommer han att få fortsätta som ordförande tills man utsett en ny ordförande? Och om hela AR nekas ansvarsfrihet, vem ska i så fall söka efter en ny klubbledning då de är deras uppgift att anställa ordförande, sportchef och marknadschef? Men eftersom dessa personer kommer att kämpa med näbbar och klor för att behålla sin ställning i föreningen lär inte ett misstroendeomröstning få några konsekvenser, inte ens på ett årsmöte. Många frågor vilka vi lär få svar på först om en vecka, den nittonde januari, när HSV har klubbhistoriens viktigaste årsmöte.
Die Raute im Herzen
