Fallet Filip Kostic
Från hånad och beskrattad till värdesatt och älskad. Kostic senaste år har varit turbulenta, men inte utan vinst.
Att lyckas i ett helt främmande land kan vara svårare gjort än sagt, men när man lyckas tas man med på en resa utöver det vanliga. Fråga bara Filip Kostic, serben som kom till Stuttgart som en stor talang. En rapp ytter med en fin vänsterfot, han hade framtiden framför sig och efter ett par dugliga säsonger fick han lov att fly det sjunkande skeppet för ett annat under 2016. I HSV sågs han direkt som räddaren i nöden, en spelare som hade både kvaliteten och potentialen att skydda klubben från nedflyttningens onda och vassa klor. Emellertid blev verkligheten mer tragisk. Kostic blev i HSV en rå definition av vad klubben varit- bra startkapital, fin potential, men mer snack än verkstad när det verkligen och sannerligen kom till kritan.
Att lämna HSV var han inte ensam med. Lånet till Eintracht Frankfurt var speciellt och oväntat. Emellertid var det ett smart drag av alla parter. Optimalt för HSV var att han gjorde en OK period för att sedan återvända. Mardrömmen var en annan, och mardrömmen blev även verkligheten. Kostic har, efter en medioker stort, gått från klarhet till klarhet och är en fundamental nyckelspelare i Hütters oerhört framgångsrika system. HSV kan nu helt glömma spelaren, att han köps loss är en oundviklighet.
Men hur har det egentligen gått till? Vad är det som har gjort Kostic till en genuin nyckelspelare och vad är det med honom som gör klubben bättre? Låt oss genomföra en livlig vivisektion! Ni kan kalla mig vivisektör Falk.
Ända sedan Niko Kovac tog över Frankfurt har man spelat med en lång backlinje. Antingen 3-5-2 eller 3-4-3, som i sin tur blir till fem där bak i försvar. Detta system har många fördelar, den blir svår att bryta ner, den klarar sig mot organiserade anfall och den är fantastisk på att kontra med. Få system är mer flexibla att arbeta med, få möjliggör så mycket pressinspirerad briljans. I detta system finns det två spelare som har en extra viktig roll- Wingbacks. Båda kanterna måste vara dynamiska å det grövsta, måste ha en duglig teknik och ett bra positionsspel. Detta var arvet Hütter ärvde.
Det system Frankfurt 2018/2019 varit så framgångsrikt med är ett mycket liknande system på pappret. Man arbetar med pendelprincipen i presspelet, man använder sig av fällor och riktad press för att slippa pressa dödfött. Hütters offensiva press möjliggör även en helt annan sorts spelsätt som utgår från målskytte och anfallspositionering. Kul att se på och antagligen kul att delta i. I detta system har Kostic och Danny Da Costa absolut fundamentala roller. Ja, utan Kostic och Da Costa fungerar inte systemet alls.
Bredden i anfallsspelet är bara en del. Kostic har en inläggsfot som ytterbackar bara kan drömma om och det vet anfallarna om. Men det är det offensiva presspelet och den begränsade friheten i defensiven som gjort Kostic till en så oerhört värdefull ytterback. Frankfurt pressar utifrån scheman. De vet exakt hur de ska stå, hur de ska röra sig. Hütter är rigorös och minutiös, han vet exakt hur han ska dirigera sina spelare i rätt situationer. Den begränsade friheten i pressen gör Kostic till en styrka i defensiven, istället för en liabilitet.
Den absoluta frihet han har i anfallsspelet gör honom till en kanon. I kontringsspelet är han alltid där, han agerar med smarthet och teknik. Finurlighet är hans främsta vapen, snabbheten hans ammunition och viljan att gå framåt är hans absoluta trumfkort i slaget om bolljäveln. Duktig spelare!
Det är mycket svårt att sia kring exakt vad som kommer hända härnäst. Jag ser det som en oundviklighet att han stannar. I Gacinovic, Jovic och Rebic finns det en serbokroatisk dunderkvartett och i staden Frankfurt finns det en stor mängd människor med rötter i Balkan. Så länge vårt serbokroatiska Status Quite bibehålls kommer han finnas på vår plan.
