Föranalys: Taktik och tränare
Hur kommer vi spela när Supercupen blåses igång? Redaktionen gör en livlig vivisektion.
Under två och ett halvt års tid var Niko Kovac den högst ansvariga för minneskapandet i Frankfurt. Efter den globala supersporten just skapar minnen och arv mer än någonting annat, vi har just fått en lektion i detta under VM..., har tränarna en stark och knepig roll. Alla val de gör kan komma att påverka generationer av supportrar, människor som brinner för sina lag och som bara vill se dem gå bra och gå vinnande ur striden om ödet. Kovac lyckades fullkomligt galant med detta i Eintracht. Men detta är old news. Vi har inte gått vidare, det kommer vi nog aldrig göra, men vi kommer minnas tiden med ett leende. Och minnen är det mest värdefulla vi har.
Nu står en ny coach på sidan som ansvarig över minnesproduktionen am Main och han har ett ganska knepigt jobb framför sig. Jag skrev redan i våras en artikel om Hütters taktiska tankar och jag tänker sammanfatta det här. Jag kommer även gå in på djupet för att försöka se hur vi kan spela, hur flexibla vi kommer vara och hur det kan se ut när vi traskar ut på planen för att sparka igång Supercupen mot Bayern på Waldstadion.
Hütter har en kärlek för 4-4-2. Det är en uppställning som han använt egentligen oavsett vart han har kommit och han har ofta gjort det med stil. en raffinerad men enkel uppställning som bjuder lika mycket framåt som den säkrar bakåt. Den ger lag en stabil grund för galenskap, vilket alltid kommer vara viktigt i och med Bundesligas kallhjärtade spelomvändningar. Yttrarna i Hütters system är nycklar då de tenderar att vara ytterst dynamiska. I försvaret hjälper de till och framåt blir de lagets främsta kreatörer. De centrala mittfältarna blir transportspelare, ansvariga för bolltransport, bollåtervinning och stabilitet. Boateng kommer passa ruskigt bra in i Hütters system.
Försvaret har under de senaste två åren varit nyckelfrågan i Eintracht. Kovac har länge haft en defensiv prägel på sin taktik som gjort oss svårslagna och knepiga att bryta ner. Under Hütter förväntar jag mig att denna defensiva prägel försvinner ur bilden. Däremot bör vi inte förvänta oss kalabalik där bak, ty vi har ett försvar fullt med försvarare som drillats i defensiv av Kovac, Niko och Robert, och många av deras hjälptränare finns ännu kvar. Hütter lär spela en vanlig slät fyrbackslinje. Antagligen komemr Abraham användas som libero, medan Salcedo används som mer rörlig stoppare av spel. Ytterbackarna kommer sjunka ner och bilda box, med pressande yttermittfältare, i försvar, medan ytterbackarna kommer erbjuda bra understöd till yttermittfältarna och innermittfältarna både vid speluppbyggnad och anfallsspel.
Två anfallare. Tänk Valencia under Marcelino, eller Manchester United under Sir Alex. En pressar, en går på understöd. Det absolut bästa i ett sådnat system är att ha en rivig anfallare som spelar med en stark bollmottagare. Rebic/Jovic och Haller är match made in heaven. Pressen här är inte det viktigaste, utan understödet. Meningen med pressen är inte att vinna bollen, utan att störa speluppbyggnad, någonting som tyska lag numera specialiserat sig på med sina liberos och trebackslinjer. Vi bör inte förvänta oss en lika frenetisk press som Kovac hade, men bör ändå se en viss sådan där fokus ligger på att förstöra motståndarnas idéer. Det är en mycket mer traditionell version av press, istället för Kovac Rangnick-inspirerade sådana.
Hur kan vi spela då?
Jag tänker mig följande:
Rönnow i mål, med Chandler, Salcedo, Abraham och Willems i backlinjen. Abraham blir libero, Salcedo går upp i press. Mittfältet består av Müller på högerkanten, Boateng och Mascarell i mitten med Ante Rebic på vänsterkanten. Rebic driver in, liksom han gjorde för Kroatien i VM. Med sina diagonala löpningar drar han med sig markering och drar även isär försvaret och öppnar således upp yta för dde två anfallarna- Jovic och Sebastien Haller. Boateng och Mascarell som två mycket kompetenta defensiva och offensiva pjäser i mitten, två stycken tvåvägsspelare som även har klockrena passningsfötter och en beundransvörd styrka med bollen. Willems visade framåt slutet av förra säsongen vad han går för i defensiven, annars kan jag tänka mig att spela med Rebic på topp/högerkanten, Willems på vänstermittfält med Chandler på vänsterbacken och Da Costa på högerback. Det finns många möjligheter för Hütter som ärver en vansinnigt bred trupp.
