”Vad i helsike är det som har hänt?” – Axel Falk om Frankfurt inför Europa League-finalen
Redaktör Axel Falk delar med sig av sina tankar och åsikter om Eintracht Frankfurt inför deras finalmatch mot Rangers i Europa League.
Utan att ha förlorat en enda match tog Eintracht Frankfurt sig vidare från gruppspelet som etta och har under det efterföljande slutspelet fortsatt skörda framgångar då man efter flera imponerande prestationer i tur och ordning slagit ut Real Betis, Barcelona och West Ham.
Nu väntar final mot Rangers på anrika Estadio Ramón Sánchez Pizjuán i Sevilla dit hundratusentals supportrar till de båda föreningen vallfärdat i hopp om att få se sitt lag lägga vantarna på den åtråvärda Europa League-pokalen.
Förväntningarna är stora inför den rafflande finalen mellan två traditionsrika klubbar som båda törstar efter framgångar utanför sina landsgränser. Den stora frågan är bara vem det blir som får jubla natten lång och vem som får spendera samma natt tyngd med sorg och ångest i sinnet.
Som en uppladdning har undertecknad tagit tempen på Axel Falk här på Frankfurt-redaktionen för att ta del av hans tankar och känslor inför matchen samt vad det skulle betyda för honom och hans likasinnade att ta hem titeln.
Först och främst, vad är det som ligger bakom att Frankfurt lyckats nå hela vägen fram till finalen?
- Jag är hänförd av det långsiktiga arbete man gjort. Även om sommaren 2021 var turbulent med Hütter samt Bobic och Hübner som lämnade hade vi en trupp som fortsatt var bra nog för att kunna konkurrera i Europa och även Bundesliga. Så planering och smarta transfers är det som huvudsakligen ligger bakom. Sedan ska man inte heller underskatta vad fansen gjort för spelarna. Det är klart att man blir mer sugen på att ge sitt allt när man har 50 000 av Europas bästa supportrar bakom sig var man än är.
Är du i egenskap av supporter förvånad över bedriften ni åstadkommit?
- Både ja och nej. På ett sätt förvånas jag inte av någonting längre. Frankfurt har tagit steg som ingen av oss supportrar hade kunnat ana, så förvåning har redan slutat fungera som känsla gällande Eintracht. Jag är kanske mer förvirrad. För vad i helsike är det som har hänt? Jag minns det som i går när jag såg min första match på plats, borta mot Borussia Mönchengladbach våren 2016, där vi förlorade med 0–3 i Niko Kovacs första match som tränare. Nedflyttning kändes oundvikligt. Nu står vi i en Europa League-final. Jag vet inte vad jag ska säga.
Nu väntar Rangers i finalen, hur ser du på era motståndare?
- Kul möte. Mycket symbolik egentligen överallt. Känslan är att Eintracht är favoriter, men jag vet inte om det passar oss. Jag har personligen alltid föredragit de irländska lagen i Skottland (Celtic och Hibs), så jag unnar Rangers mindre än jag hade unnat ett annat skotskt lag denna titel. Emellertid är det en fin klubb med en åtråvärd historia som förtjänar att vara här.
Vad talar för respektive emot att det är ni som tar hem den åtråvärda pokalen?
- Jag tror att vi är ett bättre lag på egentligen alla punkter. Men det är två väldigt liknande lag och jag vet inte om det passar oss. Eintracht tenderar att vara bäst mot spelförande lag som vi kan slå sönder genom att bryta passningsmönster med vår aggressivitet. Rangers spelar ungefär likadant, vilket kan bli svårt för oss.
Vilka kommer bli de viktigaste spelarna för er del?
- Kevin Trapp har varit Tysklands bästa målvakt 21/22 och Evan N’Dickas insatser under säsongen har varit fundamentala för vår succé. Självklart bör Kostic, Knauff och Borré även tas med, men vill hävda att dessa två defensiva pjäser är de största stöttepelarna.
I ligaspelet har ni på senare tid inte visat upp någon vidare god form. Är det något som du anser vara oroväckande inför finalen?
- Inte alls. Vi har varit bättre i ligan nu än vi var inför både Barcelona-matcherna och West Ham. Truppen är helt enkelt inte bred nog för dubbel belastning. Vi såg i sista hemmamatchen mot Mönchengladbach skillnaden mellan vår bänk och vår startelva. Den är stor. För stor! Men vår startelva är bra och hade nått Europa igen om den fått tiden och energin på sig att göra det.
Vad skulle det betyda för dig och alla andra supportrar till klubben att vinna titeln?
- Då Jürgen Grabowski dog i mars skulle denna titel självklart vara symboliskt enorm. Det nämns som klubbens största match på 42 år. Jag är övertygad om att en titel av denna magnitud skulle vara höjdpunkten i livet för många supportrar. Liksom i Glasgow är fotbollen livet i Frankfurt, det är en religion som överskuggar alla andra gudomar.
På tal om supportrar har ni gjort er kända för era fanatiska fans. Hur mycket har deras närvarande och engagemang betytt för spelarna?
- Det är absolut varit en stor faktor i succén. Om vi spelat inför tomma läktare hade vi inte tagit oss förbi Betis, det är jag beredd att hävda. Men det är tysk fotboll i sitt esse och Eintracht Frankfurts supportrar är det bästa Tyskland har att visa upp.
Har du märkt av ett ökat intresse i Sverige för klubben i takt med framgångarna?
- Verkligen! Jag ser dagligen folk på Twitter (exempelvis) som säger sig vara en nybliven supporter. Jag välkomnar allt sådant, det är bara kul med fler. Framgångar skapar intresse, fråga bara alla engelska storklubbars supportrar varför de hejar på klubbarna…
Om du ska försöka sälja in Frankfurt till det svenska folket, hur gör du i så fall det?
- Om du ser fotbollen som någonting mer än bara en boll och 22 spelare på en plan så är Eintracht Frankfurt det vandrande förkroppsligandet av fotbollen. Det är en enorm gemenskap och du kan se en match på Waldstadion för knappa 20 euro. Och så har vi äppelvin också. Bara det, liksom.
