Daum - En kort resumé
För alla er som inte följer den tyska fotbollen slaviskt, eller helt enkelt har missat några större nyheter i densamma, är det av ganska stor vikt att veta att Christoph Daum inte är vem som helst. Han är egentligen så långt ifrån epitetet ”vem som helst” man kan komma, utan kvalificerar snarare in i den där mallen på galna gubbar som vi så gärna förknippar tysk fotboll med.
För att förenkla storyn bakom Daum kan man börja vid millenieskiftet. Innan dess var allt frid och fröjd och han hade blivit såväl tysk som turkisk mästare som tränare. Men nu drogs alltså tysk fotboll med en generationsväxling och kände en viss tomhet efter att 1990-hjältarna hade lagt av. Berti Vogts hade tagit laget till ett misslyckande i VM 1998 och Erich Ribbeck hade fått sparken efter att bara ha mäktat med ett mål på tre matcher i EM 2000, där Matthäus, som libero, spelade sin sista match i förlusten mot Portugal. Nu var alltså Daum den som hade valts som efterträdare för landslaget. Den dåvarande Leverkusentränaren kunde dock inte ta över landslaget på en gång, då hans kontrakt med Leverkusen inte hade gått ut.
Istället sattes Rudi Völler vid rodret och skulle där förbli. Daum blev nämligen aldrig tränare för landslaget. En kokainskandal stod i vägen. Uli Hoeneß avslöjade, i en intervju med en skvallertidning från München, sina misstankar om ett kokainmissbruk hos Daum, och det fullkomligt tog hus i helvete. Daum hävdade, såklart, sin oskuld, men vägrade först att ta prover överhuvudtaget. Trycket från pressen och folket blev dock så stort att han till slut gav vika och gjorde ett test ”för att han hade ett helt rent samvete”.
Trots att samvetet kanske var rent, så var inte blodet det. Det visade prov på kokainintag, Daum flydde Tyskland, och blev såklart sparkad som tränare för DFB. Han återvände därefter till Turkiet och började sin andra sejour som tränare i Besiktas Istanbul, men flyttade redan efter en säsong till Österrike där han lyckades bli österrikisk mästare och cupsegrare med FK Austria Wien år 2003. Innan han nu tar sig an Eintracht för att rädda dem kvar i Bundesliga så har han dessutom lyckats bli turkisk mästare med Fenerbahce både år 2004 och 2005 och dessutom tagit upp 1. FC Köln i Bundesliga igen 2008. Allt detta alltså efter kokainskandalen.
Nu är han alltså vid rodret i Eintracht, och flera tyska tidningar meddelar sin förvåning över hans lugn. Faz.net rapporterar att det tog en hel kvart för Daum att ”prata sig varm” och ”när han väl slog i bordet med högernäven så kändes det inövat”. Kanske börjar han bli gammal? I vilket fall som helst så står vi inför en Bundesligaavslutning som för oss Frankfurtfans blir precis lika spännande som alltid, och det känns som att Daum är mer av rätt material för att styra upp vårt något bångstyriga lag än vad Skibbe någonsin var.
Att han brinner för fotbollen finns det inga tvivel om i alla fall. Han har visserligen aldrig spelat själv på högre än amatörnivå, men beslöt sig redan tidigt i karriären för att bli tränare, och har som tränare rönt stora framgångar. Och det inte bara i Tyskland. Den meriten är nog precis vad som behövs. Jag tror, personligen, dock inte att det är några taktiska förändringar som kommer att bli av betydande faktor för huruvida vi klarar oss kvar. Det handlar mer om motivation - att faktiskt tro på det som ska göras. För det är långt ifrån omöjligt.
