Notts County - Mansfield1 - 1
Ineffektivitet är melodin för fortsatt mållöst Frankfurt
Det som började så lovande med bra spel, en tidig Stuttgartutvisning och ett Frankfurt som spelade kreativt offensivt slutade som vanligt. Utan mål. Utan ett enda mål. Trots tvåsiffrigt antal kvalificerade målchanser går Frankfurt mållösa ur en match som de egentligen borde vunnit stort. Men inget är som det ska i Eintrachtlägret, och snart börjar till och med jag yrka på stora förändringar.
Innan matchen:
Nikolov var alltså skadad och lagkapten Ochs sjuk, men Stuttgart har, som redan nämnt, Bundesligas längsta skadelista. Annars var det samma lag som ställdes på plan som förra veckan i matchen mot Nürnberg. Rode kunde alltså spela. Kommentatorn på Eurosport 2 slog fast att det var ett möte mellan två lag med historia som drabbade samman. Två av de lag med mest historia att luta sig tillbaka på. Men det hjälpte inget av lagen. Frankfurt hade innan matchen 500 minuters, eller ännu bättre, över två månaders måltorka att luta sig tillbaka på. Och Stuttgart, som i mina ögon borde vara längre upp, låg näst sist. Näst sist? Ja, på målskillnad klarade de sig faktiskt från jumboplatsen, som belägrades av Mönchengladbach.
Första halvlek:
Ingen var förvånad över att vår notoriske bad-guy Franz sprang över Cacau ett par gånger i början av matchen och således drog på sig ett gult kort. Ingen borde varit förvånad över att Altintop höll i bollen ett par sekunder för länge när det skulle ställas om snabbt till anfall. Det är så det har sett ut hela säsongen. Men sen blev det plötsligt stökigt. Offensiv frispark för Stuttgart efter knappa kvarten, och Cacau sänkte Jung med en armbåge i ansiktet. Sen i nästa situation visade domaren först ut Bouhlarouz efter att Del Pierre knuffat omkull den så impopuläre Franz i bröstet. Domslutet protesterades emot starkt, och till slut blev det Delpierre som blev utvisad ändå. En onödig putt i bröstet på Franz, som dock slängde sig och förstärkte en hel del. Här borde heller ingen förvånas Delpierre blev utvisad efter en kvart alltså.
Två lag som helt var ur balans efter bara 20 minuter. Varje närkamp kändes som en potentiell farozon, och ord som krig var nog befogade. Spelades det fotboll också? Ibland. Särskilt av Eintracht, som var en man mer på plan och försökte skicka in bollen till Gekas i straffområdet. Gång efter annan. Och det var ju så nära ett par gånger om. Schweglers frispark styrdes strax utanför, Franz nickade bollen precis över ribban, och Gekas fumlade med den där trasan, men en bit utanför. Men måltorkan blev bara längre för var minut. Det handlade inte längre om att spela bra, det skulle göras mål.
Stuttgarts Labbadia, en hetlevrad herre som bråkat lite med sina spelare, stod och eldade på sitt lag, gnällde på domaren och såg lätt uppgiven ut när Frankfurt radade upp chanser på löpande band. Det såg bra ut för SGE, inte bara om man jämför med tidigare i år. Men med en man mer på plan så vore allt annat konstigt. Trots klart övertag för Frankfurt så var det dock fortfarande mållöst i halvtid, i en match som stundtals faktiskt var väldigt underhållande.
Andra halvlek:
Andra halvleken började som den första slutade. Amanatidis tog Altintops plats och skulle bli en rörligare del i anfallsspelet än vad Altintop varit på hela säsongen. Frankfurt pressade sig till tre hörnor, och hade chanser hela tiden med bollar som dock flög en bra bit utanför. Även Köhler blev utbytt till förmån för Fenin. Skibbe såg antagligen sin möjlighet och försökte att ytterligare pressa laget uppåt i banan, medan Cacau, som blev väldigt hårt omhändertagen i första halvlek byttes ut mot Gebhard av Labbadia.
Men det var som förtrollat för Eintracht. Gekas fick ett jättekontringsläge men bollen sköts i insidan av stolpen, längs mållinjen och ut igen. Man skulle kunna börja gråta för mindre. Någon minut senare, i matchminut 57 var det dessutom officiellt: De hade inte gjort mål på 600 matchminuter. Tio timmars effektiv speltid. Men Frankfurt hade i alla fall hela matchen och fortsatte envetet att försöka. Idag gav de sig inte innan bollen hamnade i målet, var vad de visade. Och fansen sjöng med för full hals. Såhär bra spel av SGE hade de inte bjudits på på jättelänge.
Sen kom den där ridån igen. Efter en snabbt slagen frispark på offensiv planhalva av Stuttgart, så stod det redan kritiserade försvaret och stirrade. Gebhart sköt, och Harnik gick på returen, rundade lätt Fährmann som gjorde en bra räddning på första skottet, och lade enkelt in bollen i mål. Noll – ett; nattsvart var inte ens mörkt nog och hela laget säckade ihop totalt. Inte ens när vi spelar ut motståndarna så verkar det gå att vinna. Hajnal gjorde två noll ett par minuter senare när försvaret stod och sov helt igen. Det var under all kritik, det var katastrofalt. Det var totalt horribelt.
Gekas fick ett par lägen till, Fenin fick skottlägen, Amanatidis hade också chanser. Men Ulreich i Stuttgartmålet gjorde antagligen något som måste räknas som säsongens insats hittills. Det gick inte att göra mål. Och det var dött på bänken, försvaret såg ut som ett gäng amatörer och anfallet visste inte riktigt vad de skulle ta sig till, efter alla dessa klara målchanser som inte resulterat i någon alls. Desperationen var överallt. Amanatidis missade vad som måste vara ett givet mål igen. Nickarna flög över målet som hela matchen, och övertaget i kvalificerade målchanser speglade inte matchresultatet alls. Stuttgart kommer ifrån matchen med tre poäng och andan i halsgropen och den enda spelaren i Frankfurt som ska ha godkänt är Amanatidis. Alla andra är alldeles för dåliga.
So spielten wir: Ralf Fährmann - Sebastian Jung, Marco Russ, Maik Franz (Gult), Tzavellas - Sebastian Rode (Gult) (74’ Kittel), Pirmin Schwegler, Halil Altintop (45’ Amanatidis), Alexander Meier, Benjamin Köhler (45’ Fenin) - Theofanis Gekas
So spielten sie: Ulreich – Boulahrouz, Tasci, Delpierre (15’ Rött Kort), Molinaro – Träsch, Kuzmanovic, Cacau (45’ Gebhard(Gult)), Hajnal (80’ Niedermeier), Okazaki (90’ Schipplock) - Harnik
Domare: Wolfgang Stark (Ergolding)
Åskådare: 47400
