Anfallsduo med sting
Hrgota-Meier, anfallsduon utan en riktig anfallare.
I Kovac system med tre anfallare, två skuggor bakom the main man up top, ska egentligen de två skuggorna bli som flexibla playmakers. Dock, i Kovac faktiska system är det annorlunda än man kan ana. Kovac har istället för två flexibla playmakers, en stadig och fast playmaker i Marco Fabian, eller vem som än spelar i hans roll, och sedan har han två stycken anfallare som byter plats och som förvirrar motståndet med sin rörlighet.
Nog för att ordet man skulle beskriva Alex meier med inte direkt är "rörlig", men detta får han god hjälp med från Hrgota. Svensken är kanske den mest underskattade i hela truppen och är mer nyttig än man kan ana. I och med "Brane"s makalösa rörlighet och ytskapande kan spelare som Barkok, Fabian, Oczipka, Chandler, Huszti eller Meier få yta att utöva sin trollkonst. branimir Hrgota är lite som en levande jojo på planen. han springer upp och ner, byter konstant position med Fussballgott som gör samma sak så väl han kan med sina lufsande steg. Hargotas rörlightet och Alex Meiers flexibilitet i sin roll möjliggör så mycket för så många, det skapar förvirring och chanser för andra att droppa in i området strax utanför straffområdet. Eftersom ingen av dem är en riktig striker, även om Alex Meier är så nära man kan komma i sin karaktär, finns det mängder med rörlighet hos de tre rollerna framför mittfältet.
Detta gör också att vår press blir än mer effektiv. Hrgota är kanske den viktigaste vi har i presspelet, ty utan honom haltar det ganska ordentligt, eller det har i alla fall gjort det på sistone. Hans rörlighet, frenesi och uthållighet, samt Meiers understöd och lufsande markering av fria spelare, tillsammans med Barkok/Fabians kompromisslösa presspel där de täcker fria ytor har gjort Frankfurts presspel till ett av Europas bästa och kanske det mest effektiva av de alla. Är du tveksam? ta en titt på hur vi lyckades stänga av passningsgeniet Weigl helt och hållet på hemmaplan mot BVB eller hur vi lyckades nagla fast bollen kring Schalkes försvar, deras rörliga mittfält till trots. hur vi utan tvekan kunde stänga av Kevin Vogts högerfot mot Hoffenheim eller hur vi med frenesi stängde av Dahoud borta mot Borussia Mönchengladbach. ta en titt på valfri match vi spelat denna säsong så kommer du få ett gott hum om hur det sett ut och hur väl Kovac lyckats.
Men just denna anfallstrio framför mittfältet möjliggör så oerhört mycket för oss, både med och utan bollen. När vi tappar bollen lyckas vi ofta ta tillbaka den kvickt, när vi vinner bollen finns det en så välberäknad balans och välavvägd rörlighet i anfallet så vi kommer alltid att skapa en del chanser. Det ter sig som om 3-4-2-1 är ett chansskapande monster och Kovac är vår Frankenstein.
