Frankfurt - Werder Bremen
1 - 2

Både bra och dåligt mot Bremen

En underlig och kaotisk match, kantad av ilska och rustration.

Tåå matcher in brukar man inte kunna dra några större slutsatser, men i vårt fall kan man dra ett antal. Vi har redan sett prov på Hütters oväntad stabila taktik, vi har även sett prov på hur enkelt en stabil taktik kan destabiliseras genom några instabila spelartyper. Men allt som allt ser det bra och spännande ut, om än synnerligen instabilt än så länge.

Matchen mot Freiburg var ett exempel på en kontrollerad insats. Förutom ett par hjärtattacker i början hade vi kontroll och förde matchen dit vi ville. Vi var även kliniska när vi väl fick stora chanser, vilket blev nyckeln till vår framgång. Mot Werder Bremen satte vi oss själva i halsen när Willems tog ett onödigt rött kort i första halvlek. Vi låg dessutom under med 1-0, vilket inte gjorde det bättre. Men en bra andra halvlek med chanskavalkad ledde till ett 1-1 i slutändan. Trodde vi. Men i 96:e minuten gjorde Gelson Fernandes en dum kapnng 20 meter från målet. Milot Rashica klev upp och jag var inte särskilt orolig. Det är ju inte Junuzovic, tänkte man. Tji fick jag, Rashica knorrade in den bakom Trapp och 50 000 örnar gav ifrån sig en ödesmättad suck.

Suck. Var vi värda mer? Ja, i min mening var vi matchen genom dominanta spelmässigt och hade kontroll. Men Bremen fick chanser genom en hemskt fungerande offsidefälla mixat med vad som såg ut som man-man försvar från Abraham och N'Dicka. Våra mittbackar drogs ur position och öppnade upp stora ytor. Hade det inte varit för Trapp hade matchen varit avgjord sedan länge när vi stod och vägde vid 1-1 i 80:e. Men Bremen utnyttjade inte dessa ytor, de lyckades bara en gång att göra ett spelmål från dessa missar. Osako gjorde mål och visst fan påverkade den offsidestående Kruse spelet. Någonting måste man klaga på.

När Rashica avgjorde kändes det synnerligen tomt. Men vetskapen att det bara gått två matcher lugnade mina stormande sinnen, två matcher och tre poäng. Helt okej, om mans er till vad vi väntat oss efter 0-5 och 1-2 mot Bayern och Ulm respektive. Helt okej, på många plan. Det är väl på den nivån vi kommer lägga oss i år- "Helt okej!"

Var det ovärdigt? Nja, både ja och nej. Bremen hade de vassaste chanserna, men fick dem tillbjuds. Frankfurt skapade chanser genom bra spel och överbelastning. Det var en jämn match där fysiken spelade en stor roll. Lucas Torró och Sebastien Haller imponerad ånyo, medan Mijat Gacinovic hade en riktig plattmatch. Alltsomallt en match att ta med oss en del från. Vi vill uppenbarligen bara glömma skiten, men även i den finns det näringsämnen att ta med sig. Vissa spelare begöver ta ett steg framåt för att få vara en del av denna elva, en del spelare har överraskat. Jag är inte ett dugg orolig längre, mina tvivel har lugnats, jag är rofylld och nöjd, om än ilsken över slutet på matchen och den där förbannade Jetro Willems.