Cuptriumfer att minnas: 1981
Här är uppladdningen inför helgens drabbning i Berlin.
Året är 1981. Jürgen Grabowski har precis fått gå i pension efter en krass tackling från en ung Lothar Matthäus. Året innan hade han vunnit sin älskade klubbs största titel någonsin tillsammans med andra legender såsom Hölzenbein, Bum Kun Cha, Körbel och Pezzey. Men nu stod Frankfurt på Neckarstadion i Stuttgart utan sin talisman och ikon. Man mötte dessutom ett starkt Kaiserslautern som hade grova svenska inslag.
I och med Grabowski så fick nya spelare finna nya roller i laget. Körbel fick ta mer ansvar och spelare som Bernd Nickel fick ta mer kreativt ansvar, någonting han delat med Grabi innan. Likväl, dessa var spelare som var mer än mogna för detta. Körbel hade redan vunnit två DFB-Pokal och en Uefa-Cup, Bernd Nickel hade exakt samma facit. Eintracht klarade sig fint även utan en åldrande Grabowski, även om hans närvaro saknades i laget.
Så när cupfinalen kom, när den där dagen då vinnaren skulle koras på en massiv arena bredvid Neckar i Stuttgart kom så var Eintracht synnerligen välrustade. Man ställde upp med det bästa man hade, men det gjorde även Kaiserslautern som bland andra hade Ronnie Hellström i mål och Benny Wendt på topp. Eintracht ställde upp med Körbel bredvid Bruno Pezzey, österrikaren vars liv tyvärr tog slut i förtid 1999, Willi Neuberger på ytterback med Michael Szidat på andra kanten. I mål fanns den deserterade östtysken Jürgen Pahl som flytt Öst med sin kompanjon Norbert Nachtweih under ett läger med det Östtyska U21-laget. På mitten fanns Bernd Nicke och Borchers i mitten med ovannämnda Norbert Nachtweih och Lorant på kanterna. Framåt fanns Bum Kun Cha och Bernd Hölzenbein, en synnerligen giftig duo.
Matchen var ganska tråkig och stillastående. Kommentatorerna önskade desperat ett mål så att lagen skulle behöva gå framåt mer, ty nu var det blott rull i sidled och passivitet. När så den fruktade vänsterdojan på Bernd Nickel klev fram för en frispark steg sorlet både i studion och på arenan. Han tryckte till med vansinnig kraft och träffade FCKs Hans Bongartz mitt i bröstet. Han blev liggande, men Nickel spelade vidare och skruvade in den i straffområdet. Den nickades bort, men inte längre än till Willi Neuberger som stod och väntade utanför straffområdet. På studsande boll sköt han ett skott som hade nått Heilbronn om det inte stoppats av nätet. Det sa bara pang och ett gutturalt jubel nådde tittarna. 1-0 till Eintracht!
Kaiserslauterns supportrar hann knappt sucka över målet innan Norbert Nachtweih fångade upp bollen på egen planhalva och hittade Ronald Borchers med en lång och vacker passning. Han tog ner bollen och lobbade över Hellström i målet. 2 mål av Eintracht på blott två minuter. Eintrachts fans var galna av kärlek, de hoppade och firade, flaggor viftades. En hade antagit att de fått nog av lycka efter förra säsongens triumf i Europa, men icke. När man sedan gick in till halvtidsvila så hade Eintracht skapat ytterligare chanser, vilka Hellström tagit. Första 45 hade varit Eintrachts och 2-0 var resultatet av dominansen.
Andra halvlek blev en frejdig historia, men utan mål. Båda lagen tryckte på för mer, vilket resulterade i böljande fotboll, fotboll som egentligen passade Eintrachts tekniska överlägsenhet lite bättre. För så kom en långboll mot den fantastiske sydkoreanen på topp. Han lyckades nå bollen med sin panna innan Hellström kommit dit och bollen var i nät igen. 3-0 och titeln var säkrad. Efter Kaiserslauterns sena uppryckning vilket resulterade i ett mål blåstes matchen av och pokalen kunde lyftas ånyo av detta fantastiska Eintracht som precis visat sig själva att de kunde utan Grabi också. Minsann.
Hölzenbein lyfte den där tunga guldklumpen med van bravur framför ett hav av vitt och svart. Brevid honom stod en man med en stor svart hårboll, Bruno Pezzey, samt den ännu unge Charly Körbel som skulle få se en till cuptitel under sin tid i klubben. Denna titel var inte lika speciell som den första eller ens den andra, men den kan ha fungerat som ett slags avstamp från historien. Jürgen Grabowski hade precis slutat spela efter en fantastisk karriär och nu hade man visat att det faktiskt fanns en framtid även efter honom. Även om Hölzenbein och Nickel aldrig blev bättre än såhär, så fortsatte Eintracht utmana klubbarna i toppen om titlar, samtidigt som man även vann en till cuptitel. Men den återvänder vi till imorgon. Titel 1981 var speciell på ett annat vis också. Den var en produkt av en rejäl storhetstid som nått sin kulmen säsongen innan. Detta var den perfekta avslutningen på en fantastisk tid i Frankfurt, en tid då fyra titlar bärgats. Klubbens bästa tid dittills och hittills var avslutad med vemod och glädje.
