Eintracht Frankfurt bisher
Om säsongen hittills och svårigheten att våga drömma
Det är aldrig enkelt. Absolut aldrig. Men det blir enklare. Vi har haft några år på stadig uppgång, men den har sannerligen inte känts alls lika stadig, utan egentligen helt och hållet tvärtom. Men så är Eintracht Frankfurts eviga, stationära galenskap. Man vet aldrig vart vi står, även om vi surfar på en fantastisk europeisk våg.
Men det blir enklare. Ju fler säsonger i toppen, eller nära toppen, vi hamnar, desto enklare blir det attanta vår egen briljans. Men det är ändå alltför nyckfullt, alltför osäkert- men så är den underbara sport vi älskar och njuter av. Eintracht är, som jag redan sagt och förklarat, den absoluta essensen av sporten, den absoluta essensen av den tyska versionen av sporten och den absoluta definitionen av sportens galenskap. Den här säsongen har inte varit annorlunda heller.
Eintracht Frankfurts säsong har varit mycket lik vår förra. En luten dipp, men denna gång mot värdigt motstånd, och sedan en triumf i Europa. Vi är där vi vill vara, egentligen på alla plan, och det är nog ingenting som egentligen saknas oss heller. Vi står med flaggan i absolut topp och ser fram emot en säsong som kan betyda precis vad som helst, ingen vet och ingen kan heller veta. Vi kan få ännu en säsong där vi seglar i Europa, men vi kan också totalfloppa och lämna Europa-triumfen till Leverkusen eller dylikt.
Transfermarknaden är över. Vi borde vara mycket nöjda med vad vi har åstadkommit. Jag förstår att det är smärtsamt att tappa den magiska trion vi hade framåt, det känner jag också ända in i själen, men för de pengarna vi fick in och för den bredd vi har skapat i gengäld är jag ändå mycket nöjd, vilket jag även anser att de flesta borde vara.
Vi har nu skapat oss en anfallsstyrka som inte bara kan spela och bryta ner en specifik sorts motståndare (med det menar jag självklart de som spelade med högt försvar mot oss), utan flera. Vi har en styrka som har kunskapen och kapaciteten att bryta ner motståndare i båda huvudspel, långbollar, men även genom snabbt kombinationsspel. Så jag fortsätter vara optimistisk, om jag får, ni får gärna drunkna medan jag fortsätter tuffa fram i min optimistjolle. Ni är dock mycket välkomna att följa med.
Finns det problem? Såklart det finns problem. Ett dussin, till och med. Balansen mellan anfall och mittfält är inte topp ännu, inte heller delar av försvaret. Men med en tränare som Adi Hütter kan vi lita på att åtminstone de offensiva problemen kommer lösas till slut. Inte för att det är stora problem. Vi har gjort mål i varje tävlingsmatch förutom borta mot Strasbourg och stundtals visat upp bra spel, även om det ibland också hackat betänkligt i vissa delar av spelet.
Efter några omgångar bör inga vidare slutsatser dras. Men vi kan i alla fall säga att det inte ser illa ut. Inte heller bör vi vara särskilt oroliga. Istället kan vi nog med tämligen stor säkerhet se fram emot en säsong fylld med relativ mängd glädje.
