Hannover, två år senare
Lite smått och gott från helgens match och en identisk match för två år sedan.
För lite mer än två år sedan satt jag på familjeläktaren i Frankfurt och bevittnade ett tragglande Frankfurt som i en måstematch hemma mot redan nedflyttade, om än blott mentalt, Hannover spelade fantasilöst och bedrövligt. TVå år sedan den matchen. En match som avgjordes reda i första halvlek av Änis Ben-Hatira, som genom ett genombrott lyckats runda målvakt Zieler för att rulla in 1-0 framför jublande supportrar. Auf Jetzt var kampanjen, flaggtifo var typen. Kovac var mannen, Frankfurt blev grejen.
Två år senare spelas en likadan match, men mellan två lag som kommit långt sedan den där kalla Mars-kvällen i djupaste Stadtwald. Hannover spelar fortfarande för Europa och har under Breitenreiter fått fart på anfallsspelet. Ett Frankfurt som slåss för Champions League och som spelar bättre än någon kunnat ana i Juli förra året. Tvår år efter ett bedrövligt 1-0 spelar vi ånyo 1-0 mot Hannover, men med andra förutsättningar och andra ting på spel.
Det steget vi har tagit under de senaste två åren är ganska makabert stort. Från att vara hopplöst i botten av tabellen, hoppas på en vinst efter en skithalvlek mot bottenskrapande Sechsundneunzig till att slåss om plats 2, 3 och 4 i en ganska sensationellt jämn tabell. Bundesliga när det är som bäst, fotboll när det är som vassast.
Eintrachts lag ser alltjämt stabilt ut. Den här säsongen borde leda mot Europa och även om Champions League inte bör räknas med, kan vi snart börja räkna in Europa League i planeringen för nästa säsong. Det dyker konstant upp smärre problem. Det kan handla om formdippar, skador eller bara sjukdomshärd. Likväl, vi klarar oss. Ett excellent exempel är Danny Da Costas ganska overkliga utveckling från ingenting till allting. För att kunna skjuta fram Wolf i banan var vi tvungna att spela med någon av de tre ytterbackar vi har. Valet och utvecklingen av Da Costa ter sig vara ett mästerdrag. Konstant lyckas vi lura döden.
Vår nye Cafu på högerbacken har en ganska otrolig utvecklingsbana denna säsong. Från att värvas in från kylan i Leverkusen, där han även klev direkt in i Eintrachts frys, till att vara en av planens bästa spelare vecka ut och vecka in i ett vibrerande Frankfurt. den utvecklingen är kul att se. En annan sak är hans ypperliga förståelse på planen med Marius Wolf, två formtoppade spelare som förstår varandra superbt.
Matchen mot Hannover visade oss mycket. Det visade oss att vi är bra hemma igen. Det visade vår kvalitet vad gäller comeback från förlust. Vi har nu fyra raka hemmasegrar, vilket vi inte klarat av sedan mitten av 90-talet och vår förmåga att försvara känns dum att ifrågasätta. Men detta var en match vi skulle vinna. Nästa helg kommer ännu ett eldprov när vi sätter fot i sektens näste.
