Frankfurt - Mainz 05
Inför DFB-Pokal mot Mainz 05
Hets. En blå Trebuchét spänns, fylld med kanonkulor, sarkasm och allehanda förolämpningar mot förorten Mainz. Det är dags för ett fabricerat rivalmöte!
Förvirrat. Det var vad det var. När Mainz och Frankfurt hamnade i olika förbundsländer trots deras snarlika karaktär. Vänner blev ovänner, ovänner blev vänner och de som inte riktigt kände varandra lärde aldrig heller känna varandra. Som jag beskrev i min införrapport när vi skulle möta Mainz på bortaplan i ligan så har aldrig Mainz varit en direkt utmanare till Frankfurt, varken som huvudstad i ett förbundsland eller på någon fotbbollsplan någonsin. Städerna, liksom klubbarna, har alltid haft en viss distans och kanske även en viss ömsesidig respekt. Idag tänkte jag använda mig av min bästa trebuchét (den är blå och kallas Ivan) för att flänga respekten mellan klubbarna ut genom fönstret.
I en av Kents sista singlar sjunger Jocke Berg "Vi ska aldrig bli som ni". Tacka fan för det, menar jag. I vilken värld skulle Eintracht Frankfurt vilja bli som Mainz. I vilken underjord skulle Eintracht Frankfurt, Mainflodens ohotade kungar, önska sjunka till Mainz minimala nivå. När jag nu spänner min blåa Trebuchét och siktar mot fönstret skulle jag först vilja förklara varför Eintracht Frankfurt aldrig skulle önska bli som Mainz.
Liten klubb. Kass tradition. Ingenting att hämta vad gäller titlar. Visst, Eintracht har ingen Bundesliga-titel, men vi kan åtminstone stoltsera med mer än Kreisliga Hessen och en finalplats i cupen. Ja, just ja! Jag glömde ju Mainz stora titel "Uefas Fair Play"-pris. Ja, men då så. Då kan ni nämnas i samma mening som Eintracht Frankfurt. Europa, menar ni? Ärkefnys, svarar jag. Senast Eintracht var i Europa gick man med enkelhet vidare till Sextondelsfinalen där man närapå slog ut Porto. Mainz fick stryk borta mot Anderlecht med 6-1. Jämför inte hostmedicin med kikhosta, tack!
Visserligen kan förorten Mainz stoltsera med att man en gång faktiskt varit en romersk stad. Men det kan ju Frankfurt också. Det var bara det att romarna inte brydde sig om att döpa Frankfurt till någonting fräsigt. Mainz fick heta Mogontiacum, Frankfurt fick heta . Jag skyller detta på att bläcket hos romarnas notarie tog slut, inte att Mainz på något vis var viktigare än vår älskade ärkeort Frankfurt am Main.
Jag vet inte om ni besökt Mainz, kära läsare. Det har jag. Vart man än går i staden, varthän än fötterna navigerar ens kroppshydda, korpulent eller ej, så hör man alltid ett eko från historien. Främst kommer ekot från de skrik som yttrades när Mainz inte fick vara en del av Frankfurts administrativa område. För dessa var skrik av förtvivlan, skrik av galenskap, skrik från människor som insåg att de inte fick ingå i Hessens underbara regim och som till följd slängde sig i floden. Ack, barbarism, ack vandalism.
De må ha en underbar karneval och en tendens att producera fantastiska fotbollstränare, men Frankfurt har faktiskt både skyskrapor och en örn. Det trumfar. Det vet jag, för jag har spelat fia med knuff.
Denna kamp denna onsdag i Frankfurter Stadtwald mellan och Mogontiacum kommer avgöras genom ett par ting. Främst kommer det handla om kantspelet. Om Wolf och Chandler kan få grepp om Mainz tvivelaktiga ytterbackar så kan det bli en kul svängom. Vi måste även se till att hålla bättre markering i straffområdet än vi gjorde under förra matchen. Augsburgs anfallare fick alltför mycket utrymme. Ger vi Muto så mycket uttrymme kommer han måla, sanna mina ord.
Vi måste även täppa till i glappet mellan försvar och mittfält. Här finns en till oroshärd från Augsburg som måste tas itu med. Området framför våra försvárare måste kommenderas av Eintracht, inte av motståndarna. I anfallet ska vi se till att pressa Mainz skäligen osäkra försvarare, gärna få dem till långbollar. Den övergripande känslan är att vi vinner om vi spelar som vi kan. Vi vinner om vi vill. Det är jag övertygad om.
So spielen Mains ohotade furstar:
Hradecky - Salcedo, Hasebe, Falette - M. Wolf, Mascarell, Chandler - K.-P. Boateng, Fabian - Haller, Rebic
So spielen grabbarna från förorten:
Zentner - Gbamin, Hack, Diallo - Donati, N. de Jong, Brosinski - S. Serdar, Latza - Quaison, Ujah
