Frankfurt - Greuther Fürth
Inför Eintracht Frankfurt - SpVgg Fürth
En återkomsternas match. Både Hrgota och die Launische Diva vom Main är tillbaka. Och så jag, på redaktionen.
Har ni besökt den stora staden Fürth? Det har inte jag, för den finns inte. Svagt amalgamerad med Nürnberg ligger den med sina tämligen trevliga avenyer och obombade byggnader. Nürnberg däremot, där har ni nog varit. Vacker stad med en medioker fotbollsklubb. Men jag har faktiskt varit i stadsdelen Fürth och stått på ståplatsläktaren på Sportpark Ronhof. Jag har hoppat med fansen inför matchen och sörjt med dem efter samma match (0-2 mot Jahn Regensburg 2018). Det var där jag tuktades i att inte kalla klubben för "Greuther", för det är tydligen ett kommersialiserat vansinne, enligt dem. SpVgg Fürth heter klubben, inget annat. Kleeblätter, om man måste. Det är en trevlig kvartersklubb, en förening som av sin statur att bedöma hör hemma i Bundesliga lika mycket som SV Sandhausen hör hemma i Zweite. Men det är en liten klutt romantik i en grå fotbollsvärld, såklart. Och det bör tas tillvara på.
Eintracht Frankfurt då. Jag vet vad ni tänker. Var har du varit, Axel? Ett år sedan, vafan? Ja, det stämmer. Jag har tagit det lugnt, laddat upp mina krafter och pumpat huvudet fullt med nyliberal propaganda från landets ledande universitet. Skämt åsido, jag har flytt till Bolivia. Men Frankfurt fanns inte där. Frankfurt finns nog ingenstans just nu. Men samtidigt är de överallt. Som i ett tidskontinuum både finns de och finns inte på samma gång, hela tiden. Ty vi är en rörig klubb just nu, men ärligt talat passar det oss ganska bra. Vi har en förmåga att vinna mot topplag och förlora mot bottenlag. Det gör mig ypperligt förnöjd att die Launische Diva vom Main är tillbaka. Så, av det att döma borde vi förlora mot Fürth. Eller hur? Vi får se.
Det blir en tårdrypande (eller?) återkomst för Branimir Hrgota. Den återkommande landslagsspelaren gjorde i Frankfurt inte mycket väsen av sig och var ofta föremål för skämtsam kritik från min sida. Men det gör mig glad att han återvänder som Fürths talisman, som deras kapten och som deras härförare i en knepig tid för klubben. Det ska bli kul att få se honom göra mål mot oss också, för det vet vi ju alla kommer hända.
Det kanske allra mest spännande med den här matchen är dock att Waldstadion äntligen är öppen för alla. 0G är regeln nu, man behöver inte visa upp någonting utan alla är välkomna. Det är till och med så att Frankfurt kört på med sin mest kraftfulla marknadsföring på länge till sina medlemmar inför den här matchen. Jag blev erbjuden att köpa biljetter för ett rabatterat pris, men det går ju inte, ty jag är i La Paz. Det är även första gången sedan pandemin startade som Ultras Frankfurt 97 åter står i Nordwestkurve och jag undrar, med hela min själ, hur det kommer påverka laget. Det finns en del spelare som ännu inte hört ett vrål från det gänget. Borré, Lindström är två exempel. Kan vara så att vi lyfter nu, på riktigt. Det här kan vara det som driver oss till Europaspel ånyo.
Auf geht’s Frankfurt and God Bless America.
Tipp: Eintracht Frankfurt 1-2 SpVgg Fürth
