Bayern München - Frankfurt
Inför FC Buyern-SGE
Nu är vi på vår föga stilla väg mot branten. Ska vi backa bilen eller köra gasen i botten? FC Bayern står mot oss denna vackra och varma lördag.
Nu börjar vi om igen. Det kanske är bäst så. Efter förra helgens makalöst kassa insats hemma mot ett av ligans sämsta bortalag så behöver vi verkligen en vinst i helgens match. Synd bara att motståndaren är ligans läderklädda pisksnärtande dominatorix- Frau Bayern. Nåja, lite blåmärken skadar väl ingen, det som inte dödar det härdar.
Fast. Frågan är. Om. Den liknelsen fungerar här? Är vi inte redan döda? NEJ! Vi har ännu en stor chans att till och med nå direktplats till Champions League. En optimist, även om denne nu kanske har hoppat ur en läckande jolle, måste fortsätta tro! Synd bara att jag är en cynisk pessimist som tror att vi kommer sluta nia och förlora cupen med 3-0 efter ett hattrick från Martin Demichelis som dykt upp ur sin rokiga argentinska pensionsyra för att täcka upp för en skadad Boateng.
Oroa er inte för mig. Den pessimismen är en produkt av många år som optimistisk Arsenal-supporter som varje vår trodde att ligan var en stor möjlighet, bara för att i början av April slås av insikten att vi ånyo köpts sönder av en rysk oligark med fler lyxjaktar än moraliska riktlinjer. Så e're. Nu slåss vi mot Bayern München och låt oss, för artikelns skull, ta på oss en optimistisk mantel. Är vi Doktor Strange nu? Kommer vi att kunna flyga? Settle down, den är gjort av silke. Ett försök till flygfasoner skulle sluta i en misslyckad version av Douglas Adams: "There is an art, it says, or rather, a knack to flying. The knack lies in learning how to throw yourself at the ground and miss."
FC Bayern är trots allt skadade. Och utmattade. Och trötta. Och helt slut. Kanske även lite bedrövade över att behöva möta Eintracht på hemmaplan innan det ska beges till Madrid för att ånyo hitta manteln som La Bestia Negra, en best som verkar ha spungit och gömt sig de senaste fem åren. Här har vi en chans, hur mikro den än må vara. Den finns en viss chans för oss att göra en Mainz och sno tre poäng här. Jag vet att det låter ofattbart, jag vet att det känns otroligt- men så är fotbollen, ty det är en sport full av romantik och död. Diger diger död och pessimism och cynism, men även guld, gröna skogar och regnbågar där alver fullproppade till diagonalen av magiska svampar rider på positivt muterade enhörningar med tre välvilligt formade horn. Allt, precis allt, handlar om momentum. Kan vi återfå vårt? Pretty please?
Nåväl, jag säger som Vladimir Lenin sade: Da.
Vi kan göra det och här är hur det ska gå till. Vi måste pressa dem hårt. Vi måste spela lika tufft som Schalke gjort mot oss, lika hårt som vi brukar göra mot lag som kommeroch tror att de kan komma och tro. Bayern är inte längre övermäktiga. Det är ett makalöst bra fotbollslag, men med alla skador och med titeln redan bärgad finns en större chans för oss än vad som innan hade funnits. Nu har vi absolut ingen anledning till att vila spelare, vilket är synnerligen positivt för oss. Vi kan nu ställa upp med vår bästa elva mot ligans bästa lag. Se det lika mycket som ett genrep som en viktig match.
Nu visar vi att vi finns, så Bayern finner en viss darrning i sina ben när de står där på gräsplätten i Charlottenburg den nittonde maj.
So spielen wir:
Lukas- Chandler, Falette, Abraham, Russ, Willems- Boateng, Mascarell- Wolf, Fabian- Jovic
So spielen sie:
Ulreich- Rafinha, Mai, Hummels, Bernat- Süle, Tolisso, Rudy- Müller, Thiago- Wagner
