Frankfurt - Mönchengladbach
Inför SGE- BMG
Vi tar emot Gladbach på hemmagräs. En preview om ritualer, klubbmärken och svanssaknande kängurus.
Innan himlen faller ner ska vi få tillbaka vår hemmaform. Förrförra omgången var blott ett slöseri med tid, kändes som om vi visade gudomlig dodhet mot Freiburg i och med att vi inte satte dit bollen. Tomheten efter poängtapp på hemmaplan blir snart vår enda vän.
Nåväl, rituellt nog ämnar jag ånyo gå genom matchen som vi har framför oss denna fredagskväll, ack fredens dag, Frejs kära Tag som han säkerligen menar är bättre än skrytmånsen Tors dag. Tro mig när jag menar att jag utan problem skulle kunna, och skulle vilja, skriva 4000 ord om fredagens historia. Istället vill jag upplysa er, älskade människor, om den trassliga kamp vi har framför våra fötter denna kväll.
Jag har en ganska speciell relation till Mönchengladbach. Min första match live var på Borussia-Park, jag har våndats över att se oss spela på den arenan och har även brutit ljudvallen med ett skrik under en match mot dem. Borussia Mönchengladbach har därför en viss hatisk plats i min hjärta, ändock anser jag dem vara en av Tyskland mest anrika och häftiga klubbar med fans som är toppklass i Europa, ja kanske till och med på Frankfurts nivå. Med ett klassiskt klubbmärke som aldrig kommer förändras, ping Leeds, och vanliga vita dresser framför cirkus 50.000 fans är de ett skräckvälde i Nedre Rhen och det finns ingenting varken Köln eller Alemannia Aachen kan göra åt det.
Visste ni att en känguru inte kan hoppa om man hugger av den svansen? Jag lärde mig det igår, när jag googlade runt på jakt efter onödig kunskap strax före läggdags, en personlig tradition. Detta påminde migg lite grann om Eintracht just nu. Vi skulle ha hoppat. Om vår hemmaform varit på sin plats. Vi skulle ha hoppat om inte en jägare med stor hatt och tuggtobak med ett klart och snabbt snitt huggit av vår stackars svans och gett den till hans krokodiler. Hur vi ska få tillbaka den? Fråga Crocodile Dundee, jag vågar inte brottas med krokodilerna.
Läget i klubben är bra. Läget i laget likaså. Vi har inga ytterligare skador, Alex Meier och Fabian dröjer ytterligare, likaså Abraham, medan Marco Russ är tillbaka helt och hållet från sin skada som omöjliggjorde spel mot Wolfsburg. Backlinjen lär se likadan ut som mot Wölfe, även om jag är kategoriskt negativ till det kontinuerliga speltrasslet från Simon Falette.
Mittfältet blir ännu en gång nyckeln i schackpartiet, men även löparna. Våra ytterbackar mot Gladbachs. Jag undrar om Oscar Wendt kommer se dubbelt eller trippelt efter att Wolf snurrat upp honom till toppen av Maintower. Tchü-üss, säger han då. Vår quarterback Mascarell blir som vanligt kuggen på mitten och den spanska diamanten kommer få fördela spelet som spanska fotbollspelare fördelar sina skattepengar, Lite bättre, förhoppningsvis.
Sebastien Haller ska göra mål igen. Så är det bara, men den underskattade ante Rebic kommer bli en av de absoluta nycklarna i offensiven och defensiven mot Gladbach. Gladbachs mittbackar har vissa svagheter med fötterna och där kan vi pressa. Dessutom kommer jag njuta av att se Haller, med ett stadigt grepp om kalufsen, dra Vestergaard genom smutsen och hänga ut honom som den mittbacksskandal han är. Ser fram emot det. Ser däremot inte fram emot hans obligatoriska nickmål i 85:e.
Jag tycker att Eintracht Frankfurt ska följa Ugandas konstitution och med alla möjliga medel brinag lycka åt folket. Så det så.
Auf gehts.
So spielen wir:
Hradecky- Wolf, Salcedo, Hasebe, Falette, Chandler- Mascarell, Boateng- Gacinovic- Haller, Rebic
So spielen sie:
Sommer- Elvedi, Ginter, Vestergaard, Wendt- Herrmann, Zakaria, Kramer, Hazard- Raffael, Stindl
