Inget skönspel, men alltjämt vackert att bese
Eintracht 2020 är inget lag som bjuder in till fotbollsfest varje match. Istället vankas det hårt arbetande fotboll och en sanslös mängd löpmeter.
Det här är inte den segermaskin som fanns under die Magisches Dreieck, eller ens det lag som seglade runt under Kovac och vann matcher man inte borde vinna. Hütters Eintracht 2020 är någonting helt annat, en maskin av sin egen typ, formad utifrån en idé om hårt arbete med en rejäl finess som slutkläm.
Vi kommer se en massa matcher under den pågående säsongen som kommer handla om Frankfurts slit mot motståndarnas klass. Visst, det finns spelare i vår trupp som har en kvalitet som är få förunnad. Det finns även spelare som kan göra det omöjliga och som kan gräva fram en förvånad kanin ur en svart hatt och vi skulle bara bli måttligt förvånade. Men det är inte en trupp fylld med kvalitet. Långt ifrån, det är en trupp fylld med brokiga karriärer från alla hörn av vår värld, alla människor med intressanta livsöden som samlats i den internationella knytpunkten Frankfurt am Main för att kämpa tillsammans på en plan i 90 minuter plus tillägg.
Det är någonting med alla extremer som jag verkligen gillar. En brokig skara individer, en australiensare med rötter på balkan och med en uppväxt i Tyskland, en amerikan som är född i Frankfurt, en tysk-angolsk ytterback, en japansk nihilistisk filosof, en argentinare som inte kan tyska efter 9 år i landet, en brasiliansk försvarare vid namn Tuta och ett halvdussin till spelare vars berättelser skulle få vem som helst att häpna och i vissa fall tappa hakan. Denna brokiga skaras största hemlighet och största styrka på planen är deras förmåga att inte bara kämpa, utan att kämpa för varandra som en extrem enhet varje match, varje minut och varje sekund.
Eintracht är jävligt jobbiga att möta, det är ett skitigt gäng spelare som springer och sliter och gör livet surt för varje motståndare, framförallt på hemmaplan, och när man sedan få bollen har man tyngd, snabbhet och dynamik i varje del av spelet och skapar ofta stora chanser mot dig. Det är utmattande att möta, underbart att beundra och tufft, men belönande att vara en del av. Därför är Eintracht ett av ligans bästa lag och kommer fortsätta vara det fram tills den dag man slutar med det rådande modus operandi.
Alla tränare som varit i klubben sedan Armin Veh har fått tackla just det internationella komplex som staden Frankfurt, och i förlängningen Eintracht, har. En vilja att alltid välkomna och ta emot, en dröm om ett neoglobalt samhälle där gränser suddas ut och kulturer hedras och bejakas. Men det underbara är att ju mer klubben anammar detta komplex, desto mer intressant blir det och desto större kopia av staden Frankfurt am Main blir det.
Samtliga lag som kommer till Waldstadion denna säsong kommer få springa lite mer, kämpa lite hårdare och passa lite bättre. Vad gör det då om vi inte spelar magisk offensiv fotboll varje match? Vi är Eintracht, vi gör saker på vårt sätt. Har alltid gjort och kommer alltid göra. Vi böjer oss för ingen, alla böjer sig för oss, för på under Waldstadions strålkastarljus spelas det fotboll på endast våra villkor.
