Kroaten i den svarta hatten
Kovac är ett minne blott. Vi är alla sura. Nu är inte nyansens tidevarv.
Niko Kovac. Mannen som gjort dagens Eintracht till dagens Eintracht är påväg bort. Jag bryr mig inte, eller vill inte bry mig. men det handlar mer om att trycka ner mina faktiska känslor än en ren sanning.
För visst satan bryr man sig. Sedan Kovac kommit in har alla fans vaknat upp med ny energi. Det gamla oklara Eintracht under Veh har bytts ut mot en stark kraft, styrd av Kovac, som bulldozrat sig till framgång. Oavsett hur det kommer gå nu när han sticker så lär vi alla minnas dessa två år som början på någonting stort. Niko Kovac har gjort oss glada att se Eintracht spela, han har fått oss att hoppas igen. Hoppas på titlar, omöjliga vinster och mirakel. Jag vill inte ens veta var vi hade varit utan Niko Kovac.
Denna känsla av glädje byts nu rappt ut mot vemod och ilska. Att Bayern ånyo förstör för sina underhuggare är det minst Machiavellianska jag sett. Och jag gillar Machiavellianskt. Men det kanske värsta med hela situationen är inte att Bayern kliver in och förstör en hel klubbs potentiella utveckling, utan att det verkar som om Kovac ljugit för fansen. Senast förra veckan sa han att han skulle stanna. Nu verkar det som om denna deal varit klar i två eller tre veckor. Han ljög för oss, för alla Eintrachtlers. I och med denna svarta lögn har Niko Kovac förstört hela sitt emotionella arv i Frankfurt. Den store herren som vi alla kunnat lita på är nu ett minne blott och det finns ingen del av mig som vill se honom på klubbens sidlinjer mer. Han har svikit fansen, svikit de som trott på honom. Inte genom att lämna, för det är rimligt, men genom att ljuga för oss.
Enligt uppgifter hade Niko en klausul i sitt kontrakt som säger att han kan gå till Bayern om Bayern betalar Frankfurt 2,5 miljoner Euro. Detta känns otroligt. Tänk er följande: Niko kommer tillsammans med sin bror, han har precis blivit sparkad från Kroatiens landslag och har aldrig varit tränare för ett klubblag innan. Han kommer till förhandlingar med en av Tysklands mest anrika klubbar, en klubb med många intressenter, men som krisar. Hur skulle Kovac i denna situation ha kunnat flika in "Ja, just det. Jag skulle vilja ha två klausuler. Om vi når Champions League vill jag ha mer betalt och jag skulle vilja ha en klausul som tillåter mig att gå till Bayern. Ska vi säga för 2,5 miljoner?" Han hade blivit utskrattad. Fast kanske var vi så desperata.
Nu. Jag vill inte i min vrede förringa allt som Niko Kovac gjort för denna klubb. Han tog den från nedflyttningshot till hopp om Champions League. Eintracht Frankfurt är ånyo en klubb att räkna med och mycket av detta kan och bör tillskrivas honom. Det som däremot får mig att gå i taket är hans lögn, detta språkliga hån mot alla som stöttat honom.
Tack för allt, Kovac. Tack för dessa två år! Tack för att du givit oss hoppet tillbaka. Men! En lögn är en lögn, ett hån är ett hån.
Good f*cking riddance, Niko. Don't let the door hit you on your way out!