Frankfurt - West Ham1 - 0
När dammet har lagt sig, står örnbeprydda hjältar kvar
En något försenad matchrapport från vår redan ökända semifinal mot West Ham
Det finns många ord som kan sägas i efterspelet till denna match. Många meningar som kan uttryckas med lite till ingen meningsfullhet i dem. Jag tänker att West Ham som lag och klubb lite grann har visat världen vilken vidrighet de står för, så jag kan väl börja med att uttrycka detta: Till de som skriver på West Hams redaktion. Ni rår inte för er klubb representeras av folk som sparkar på katter och som sparkar bollar på bollkallar. Det är säkert en fin klubb i grund och botten och alla vi som älskar fotboll tackar er för ert engagemang på denna sida.
Insatsen började långt innan matchstart. Insatsen började på läktarna. "Kom i vitt", skrevs det på sociala medier. Man kunde tro att det var Kents vita konsert på Stockholm Stadion när det visades bilder från Frankfurt, men egentligen var det bara UF97 som hade ett nytt hyss på gång. Ack, som man hade velat vara där, men som ni vet är jag i exil i Bolivia.
Närmare matchstart fylldes de mörkblå läktarna med vita tröjor. Fler och fler vällde in och snart var Nordwestkurve helt packad. Ett hav av vitt som från minst 35 minuter innan matchstart skrek, hoppade och dansade på den stackars betongen under dem. När man var påväg in för att ta sin plats inför spektaklet kunde man höra deras dans. Det måste ha hoppat till i magen för var och varenda snubbe och snubba som hade tur att få en biljett till denna underbara batalj i paradiset.
Det var en lite kontroversiell match. Hur hände det? Jo, bland annat fick det engelska laget ett rött kort. Och då den generella fotbollsdiskursen styrs av brittisk media blir det direkt lite av ett kontroversiellt beslut. Men, om man tar av sig glasögonen (som jag självklart inte gjort) så ser man att det är en ganska klockren utvisning. Och sen var mer eller mindre matchen över. Ja, West Ham hade en strategi som tydligt gick ut på att göra exakt vad man gjort hela säsongen (undrar varför formen dippat..?) och det skapade halvchanser här och var. Och det är en strategi som inte av nödvändighet är avhängig hur många spelare man har, men mer vilka spelare man har. Problemet var ju bara att klubbens bästa vänsterfot var utvisad och det fick nästan bara bli inlägg från höger. Och där fanns Evan N'Dicka.
Frankfurt gjorde ingen bra första halvlek. Faktiskt värdelös stundtals. hade man spelat på detta vis mot Augsburg hade Florian Niederlechner dansat in två bollar. Men nu räckte det. Kanske för att West Ham hade en man mer, kanske av andra anledningar. Vi slog knappt en korrekt passning under de första 30 minuterna. Kamada och Hauge hade magneter på fötterna med fel pol utvänd. Skitkasst! Men tack vare ett briljant anfall, en smart Borré och en helt fantastisk Touré- Tuta-N'Dicka ledde vi i halvtid.
Andra halvlek var väl en transportsträcka. Det var ett exempel på vår ineffektivitet framför mål. Ett exempel på vad Daichi Kamada är fantastiskt bra på och vad ham är värdelös på. Ett exempel på hur Glasner vill att vi egentligen ska spela, när vi har rätt spelare till det. Vi drev matchen, styrde matchen, höll bollen och skapade en del riktigt bra chanser. Vi var ändå närmare 2-0 än West Ham var 1-1. Rättvist resultat, på alla vis.
Scenerna efter matchen kommer jag titta på när jag känner mig nedstämd. Det gör en så överlycklig att se hur spelarna och fansen kramar varandra utan att det finns ett "avstånd". Trapp hoppar på fans och kramar om dem bakifrån, Touré tar bilder med fansens telefoner. Det enda osmakliga jag såg var när några supportrar gick och hetsade de sörjande West Ham-fansen. Det kändes inget vidare.
Man kanske borde säga någonting om det här kastandet av flaskor mot West Ham-fans under onsdagen. Skillnaden mellan Ultras och Huliganer är nyckeln till att förstå vad som hände. Men jag tror inte det var en huligangrupp som antastade tyska journalister på London Stadium, eller som antastade kvinnliga Eintrachtlers påväg in till matchen. Jag tror att det var vanliga supportrar. Så vad säger det? Jag vet inte.
Nu möter vi Rangers. Jag har alltid föredragit Celtic personligen, men förstår verkligen passionen i ögonen på supportrarna. Hellre Rangers än Leipzig. Hellre Rangers än någon annan klubb än Frankfurt av de som var kvar. Vi ses i Sevilla!
