Optimistjolle 4.0
Vi guppar ånyo lugnt på Mains vågor. Det börjar se allt bättre ut.
Två veckor sedan satt vi och hade ren och skär panik över vår situation i truppen och i tabellen. NU sitter vi och är tämligen nöjda med hela våra liv. Vad detta bör bevisa är att supportrar aldrig ska styra över fotbollsklubbar och att den sport som vi älskar är helt galen och uppriktigt sanslös. Men det visar några andra ting. Vad är det egentligen som gått så pass bra nu under den senaste tiden?
Först av allt har vi ett par anfallare som är i ruskig form. Ante Rebic återkomst och Luka Jovic tendens att hoppa in och döda matcher har gjort oss till en giftig orm i högt gräs. Sedan har vi dessutom en lång och gänglig fransman som kliver upp i varje duell och vinner utan att ens svettas. Denna trio har lett till att varje uppspel, i panik eller kontrollerat, kan och lär leda till en relativ målchans för Adi Hütters herrar. Det som vi har skapat i vårt anfalslspel är en perfekt balans mellan kraft och teknik, som skapar chanser till höger och vänster. Frankfurt har behövt detta, vi har behövt att dessa tre spelare fungerar exakt samtidigt. Har det ens hänt förut?
Låt oss se hur framtiden utspelar sig. Vi har en målvakt som ånyo tar bollar han inte borde ta och ett försvar som ser uppriktigt bra ut. Taktiken känns ännu någorlunda flyktig, men det har blivit så mycket bättre sedan den där hemska matchen mot SSV Ulm. Det verkar som om vi däremot har funnit vår pressande identitet igen och det är ack så viktigt för oss, vi har även funnit vår offensiva kvalitet vilket kanske är ännu viktigare. Vår hemmaform och vårt spel på bortaplan kommer också fortsätta vara nyckelfaktorer om vi ska ha en fortsatt bra säsong under Adi Hütter.
Optimistjollen är tillbaka. Jag sitter i den, tillbakalutad och lugn, dricker ett glad äppelvin medan båten guppar lugnt på Mains lugna ström. Jag erbjuder er en plats på den, jag inväntar er närvaro.
