SGE2-2 FCB: Abgefaaaaahren!
Schwaaaaaarzweiss wie Schneeeee, das ist die SGE. Eufori över 2-2 kan te sig underligt, men mot Bayern är det mer än legitimt.
På den store Nikos födelsedag, mot laget han så stolt lirade box-till-box för, mot ett av världens fyra bästa lag, mot världens i särklass bästa målvakt, mot världens kanske bästa försvar med det starkaste mittbacksparet, mot mängder med världsmästare och skytteligavinnare, framför ett smockfullt Waldstadion, framför vår käre Marco Russ, framför alla dessa passionerade Frankfurters lyckades vi med det oerhörda och otroliga, det fantastiska och läckra, med det hutlöst trevliga och, för att avsluta en alldeles för lång mening med fler kommatecken än insläppta mål för Stuttgart i helgen, mysiga resultatet 2-2 mot Bayern München. Det är naturligtvis ett resultat som jag personligen är upphetsad över. Precis som jag har hoppats på ett tag har vi nu lyckats göra Waldstadion i Frankfurt till en jäkla hemmaborg som även de största stjärnor fruktar. Tack vare Kovac, en bunt passionerade spelare och Europas bästa fans im Herzen von Europa.
Det var inte bara det att vi tog poäng mot dem, det gjorde vi förra säsongen också på hemmagräs. Nej. Det var sättet vi gjorde det på. Att göra mål på det där försvaret och den målvakten är ingen simpel uppgift, men att göra det två gånger och det siata med en man utvisad... Det är bragdartat. Vi lyckades på en match göra lika många mål på Bayern som alla andra lag de mött gjort sammanlagt. Detta med ett nederlagstippat anfall och en åldrande topp. Likväl, die Adler lyckades med brageden att göra två mål mot detta Bayern, det Bayern som på sistone sett någorlunda tveksamt ut. Resultatet som var gör också vår säsongsstart än mer trevlig att beskåda, ty nu kan vi bara leka med tanken. Ändock, låt oss inte sväva iväg för mycket:
Vi kan tydligen ta poäng mot alla lag i ligan på hemmaplan, vi har redan fullbordat en av de bästa säsongsstarterna i Bundesliga på mången år, vi har en tränare som kan sin taktik, ett lag som brinner för klubbmärket och hungriga värvingar som vill visa framfötterna varje match. Lägg till att vi har nu klarat av den kanske svåraste matchen på hela hinrunde och kan endast se fram emot resten av året. Vi börjar med att slå HSV på fredag. Hoppas att vi gör det, för jag kommer sitta därpå läktaren precis bredvid Eintrachts klack och hoppas kunna sjunga med i viss mån utan att alltför många runt mig blir upphetsade. Negatuvt upphetsade menar jag då. Så bra sjunger jag inte...
Njut, örnar, njut. På¨fredag ska vi flyga ånyo.
SGE 2-2 FCB
Huszti 43' Fabián 79', Robben 10' Kimmich 22'
