Skamset i Ulm
Förlust mot ligaledarna i Regionalliga Südwest i cupen. Vi vet inte vart vi är påväg.
Mycket positivt fanns inte alls att säga om den där hemska insatsen i Schwaben när vi tog oss an SSV Ulm, ligaledare i fjärdedivisionen i Sydväst, och åkte därifrån med två mål i ryggen och en av de mest skamfulla förluster klubben upplevt på tre år. Det var synnerligen svårt att finna ord, att hitta någonting bra att säga om den matchen. Men så reducerade vi i slutet. Kanske kan det målet bli till en bildlig symbol för vår situation.
Goncalo Pacienca. Efternamnet kan löst översättas till tålamod. Och det är just vad vi behöver ha. Det gör ont att vara i såhär kass form och kanske, bara kanske, är det bara rök utan eld. Måhända kliver vi in i Schwarzwald, uppskakade och utskällda och med en ny eld i blicken och rullar över Freiburg. Det låter otroligt just nu, men den chansen finns ännu. Men även om det inte skulle bli av så är et just Goncalo Paciencias efternamn vi behöver se till att anamma. Tålamod, mina damer och herrar. Rom byggdes inte på en dag. Och vet ni vad? När Rom erövrades och sargades av Visigotherna tog det ännu längre tid att faktriskt bygga upp Rom ånyo. Vi har byggts upp, vi har även sargats och plockats isär av ekonomiskt starkare (?) makter. Nu är det upp till oss att bygga ett nytt imperium av den stomme vi har kvar.
Mörkret kommer annars ta oss. Det lockar, det lockar att bara inse att vi kommer kollapsa (kanske är kollapsen redan här och vi upplever just lugnet innan hela flodbanken am Main rämnar). Men vi måste även inse att alla är människor, alla kommer leta efter lösningen, ty människor (speciellt människor i höga positioner) är problemlösare. Så är även Adi Hütter. Så det är bara att lägga sin tillit där vi kan och bör. Vi bör hålla oss undan från kalabalik, hålla oss borta från arga kommentarer angående diverse trupputtagningar. Lita på dem. Tålamod.
Låt oss dock göra exakt det vi inte bör. Matchen mot Ulm var helt vedervärdig. Vi spelade stundtals riktigt bra offensiv fotboll, men mot ett lag som Ulm ska vi göra mål på de chanser vi får. Vi ska vinna gårdagens match med fyra mål. Men vi satte oss själva i skiten, sätter oss i onödiga situationer med nonchalanta avslut och bedrövlig lojhet. Så finner vi oss med ett mål i baken. Så finner vi oss bortkomna och förlorade i en match där absolut ingenting ens är villigt att gå vår väg. Man kan prata om otur. Men mot ett lag som Ulm, all respekt till ligaledarna, förlorar man eller vinner man inte på grund av tur.
Vi hade ingen ledare på planen. Det var exakt samma sak mot Bayern München. Utan spelare som Mascarell och Boateng har vi inga kvar som kan ta tag i skiten och släpa det framåt. Vi är ledarlösa, vi har ingen på planen som är det självklara navet. Vi måste finna någon som kan axla den rollen. Det måste vara nyckeln framöver och det tror jag även kommer vara nyckeln när vi försöker gå vidare från denna tuffa förlust.
Lebbe geht weiter, mund abwischen und weitergehen. Vi får hoppas på en mycket bättre insats mot Freiburg i helgen. Annars kan det här bli en lång säsong.
