Summering: Stabilitet, bitte
Vad är det vi vill ta med oss från denna bipolära säsong, då? Ja, det är svårt att förtälja. Vi vill ta med oss egentligen hela vår höst, allt vad den innebar med skadefrihet, optimism a'la La Belle Epoque och en sällan skådad moral. Vi tar med oss 3-4-3 och hur väl den funkade för oss, vi tar med oss nya ungdomar, nya fans, nya hipster, nya spelare, en villig tränare, taktiken som fungerat så bra under stor del av säsongen och vi tar förhoppningsvis även med oss DER POKAL till nästa säsong.
För det är ju ändå en del saker vi vill ha kvar. Få lag har varit mer defensivt stabila än oss under stor del av säsongen., det tar vi med oss. Många klubbar skulle drömma om vår målvakt och vår taktik i försvaret, vår press och vårt understöd, vår framåtanda och vår, vad man skulle kunna kalla, för fotbollspositivism utan att kalla vårt spel sp speciellt kul att kolla på. Vi tar med oss Niko och Robert, den nya kosten och de nya träningsmetoderna. Vi tar med oss Fredi Bobic, Bruno Hübner, Sebastien Haller och Marco Russ. En utökad ståplats, ett nygammalt namn på arenan och en ekonomisk framtid för en av ligans fattigare klubbar. Det går bra för Eintracht Frankfurt och det kan vara så att vi är påväg mot en ny storhetstid.
Det bipolära hos 16/17 har varit problematiskt. Vi har aldrig vetat var vi haft Eintracht Frankfurt. Men det är en stor charm. Liksom hela Bundesliga visar vi upp en grandios nivå av oförskämd tilltro till det osannolika, villket är någonting som jag njuter av. Känslan att ligga under med 0-2 och inte veta om man kommer förlora eller ta ikapp och vinna är häftig, den är ödmjukande och den får en att älska ännu mer. Eintracht Frankfurt har denna säsong förkroppsligat Bundesligas mani och för det tackar vi. Likväl är det absolut ingenting vi önskar se mer av. Andra lag får gärna hoppa upp och ner på någon annans beställning, men, liksom många, vill jag se stabilitet. Inte defensivt, utan resultatsmässigt. Gärna nästa säsong redan.
För om det är någonting vi inte tar med oss är det det som gått åt helsike som vi kunnat göra någonting åt. Måhända är det Kovac taktiska envetenhet, måhända är det vår förmåga att kollapsa totalt när det absolut inte får hända. Oavsett, det är saker som kan förbättras och som vi alla önskar ska förbättras. Annars är det en säsong att ta med sig in i framtiden, en säsoing att minnas på gott och ont och en säsong som inte ens är slut än och som kan bli så jäkla mycket bättre om vi bara vinner en match om en knapp vecka.
