Vi minns, men glöms bort
Wir kommen zurück!
Ingen minns en cupförlorare, det vet väl alla. Ingen minns den som stod på andra sidan podiet, de som stod och applåderade åt vinnarna när de lyfte bucklan som så efterlängat suktades efter. Ingen kommer minnas vår final, få kommer minnas Ante Rebic mål, vrålet från Ostkurve och Alexanderplatz som nådde ända till Sturefors, Sverige. Ingen kommer minnas oss när dammet lagt sig, vi har blivit till sporttrivia, en fråga i en tysk variant av Trivial Pursuit som ingen kommer kunna för vem brydde sig egentligen, vem bryr sig egentligen, om förlorarna?
Men vi minns. Hjältemod, bragd och en kraftfull dos vilja kommer vi för all framtid att ta med oss från denna match, matchen när Eintracht Frankfurts final 2017 förvandlades till en frågesportsfråga för inbitna besserwissers såsom undertecknad. Men alla de som var där, alla de som beundrade denna kraftfulla svartvita förening och alla som ännu beundrar den- vi kommer minnas.
Hrgotas straff, Hradeckys räddning på straffen mot H96, Taleb Tawathas mål mot både H96 och Gladbach, en bedrcövlig skitinsats mot Arminia där Danny Blum debuterade med ett mål, känslan i magen under straffläggningen, den kassa magkänslan under förlängningen mot Gladbach, Ante Rebic mål, en hel vecka full av uppladdning, Ostkurve mer högljudd än under VM 06. Vi är tamejfan värda att minnas, men ingen kommer göra det.
Men så småningom kommer även Borussia Dortmunds triumf falla i glömska, liksom alla stora klubbars mindre titlar gör och då, precis då, kommer Eintracht Frankfurt ha bemästrat glömskan. Men det kommer dröja. Vi har många säsonger framför oss och denna finalförlust är för oss blott en nystart, med nytt hopp, nya förväntningar, på en snart utökad arena, med nya spelare som med ny hunger kliver ut på en nyrullad plan på Tysklands vackraste arena med 61.000 fans i ryggen. Eintracht Frankfurt är en klubb på frammarsch, denna finalförlust förringar inte detta faktum, utan det förstärker det. Vår förlust, vårt nedelag kommer ingen minnas, men vad som kom efter kommer alla minnas.
Vi lär oss och går vidare. Tack till Borussia Dortmund för en bra match, vi spelade båda bra i första halvlek. Andra halvlek var illavarslande dålig från båda och förlängning hade varit att önska. Men fotboll är alltid rättvist, det lag som gör flest mål vinner. Vi är stolta ändå, vi klarar oss ändå. Vi sparkar inte tränare för att vi förlorar en cupfinal, vi hade inte sparkat tränare om vi vunnit den heller (host host), vi är en klubb i harmoni och vi klarar oss ändå.
