Atubolu och den kinesiske bonden
För länge, länge sedan levde en bonde med sin son i en liten kinesisk by. Genom kalla vintrar och brännheta somrar arbetade de tillsammans med deras enda häst. En dag glömde sonen att låsa porten till stallet ordentligt, och hästen sprang iväg.
”Vilken otur och tragedi”, sa grannarna när de fick veta vad som hänt.
”Kanske det”, svarade bonden.
Nästa dag kom hästen tillbaka till stallet och hade dessutom tagit med sig sju vilda hästar.
”Vilken tur”, sa grannarna till bonden.
”Kanske det”, svarade bonden.
Någon dag senare bröt bondens son benet när han försökte tämja en av de vilda hästarna.
”Vilken otur och tragedi”, sa grannarna till bonden.
”Kanske det”, svarade bonden.
Dagen efter kom den kinesiska armén till den lilla byn för att rekrytera unga män inför ett stort krig. Men eftersom bondens son hade brutit benet så valde armén att låta sonen få stanna kvar i sin by.
”Vilken tur”, sa grannarna till bonden.
”Kanske det”, svarade bonden.
* * *
Att anamma bondens stoiska inställning till livets motgångar och framgångar är lättare sagt än gjort, oavsett om man befinner sig i en liten storm, en stor storm eller svävar på moln långt borta från alla sorters stormar. Men övning ger färdighet även inom en filosofi som stoicism. Att påminna sig själv om berättelsen om den kinesiske bonden skapar utrymme åt reflektion i stället för reaktion.
Zenon från Kition tänkte troligen inte på fotbollsklubbar och supportrar i första hand när han grundade stoicismen (eller var han en stor HSV-supporter som förberedde sig inför 2000-talets känslomässiga prövningar?), men filosofin kommer faktiskt till användning även i fotbollsvärlden.
Under SC Freiburgs förgående säsong fördes tankarna för egen del ofta till berättelsen om den kinesiske bonden, reflektioner kring bland annat tur och otur samt synen på misslyckanden och framgångar. Orsaken till dessa tankar och reflektioner var klubbens målvaktsituation och beslut att satsa på egenfostrade Noah Atubolu.
Trots att Freiburg sålde Mark Flekken – sin kanske bäste målvakt genom alla tider – till Brentford inför förra säsongen så var det många som var optimistiska över att Freiburg-födde Atubolu skulle få chansen mellan stolparna.
Som 18-åring var Atubolu delaktig i att ta upp Freiburgs andralag till den tyska tredjedivisionen. Väl i 3. Liga var Atubolu förstemålvakt när Freiburg II slutade elva i debutsäsongen. Och säsongen därefter slutade Freiburg II på en sensationell andraplats, där Atubolu höll nollan i tolv av 25 matcher. Med tanke på att Atubolu dessutom varit med i flertalet tyska ungdomslandslag så var det inte konstigt att han skrivits upp som en stor talang inför sin debutsäsong i Bundesliga.
Men när 21-åringen väl kastades ut i Bundesligas djupa vatten började mörka moln samlas och en storm skapas ovanför Atubolu. Den allra första prövningen för målvakten var talande för vad som väntade. I säsongspremiären avfyrar Hoffenheim ett långskott i femte minuten. Atubolu släpper en enkel retur och Andrej Kramaric skickar in bollen i mål. Mardrömsstarten hade varit ett faktum om inte Kramaric stått offside och målet blivit bortdömt. Dessvärre fortsatte Atubolu att agera osäkert, ta väldigt märkliga beslut, och positionera sig uppenbart fel mellan stolparna. Ibland kändes det som att målvakten knappt kunde hoppa upp i luften. Efter fyra omgångar hade Atubolu släppt in tio mål.
Det var inte konstigt att det började ropas på ett målvaktsbyte bland supportrar. Inte minst med tanke på att Freiburg hade Florian Müller på bänken – en andremålvakt med gedigen Bundesliga-erfarenhet. Undertecknad var troligen inte ensam om att tänka att tränare Christian Streich måste förstå att Atubolu uppenbarligen inte är tillräckligt bra för Bundesliga. Men i stället för att bänka Atubolu gick sportchefen Klemens Hartenbach ut i media och försvarade valet av målvakt:
”Han skapar sig en grund från vilket det kommer att gå uppåt. Det är viktigt att han reflekterar över varje match, varje situation och anpassar sitt beteende därefter. Då kan han bygga vidare på varje match."
Kan det vara så att 59-årige Hartenbach är en praktiserande stoiker? Oavsett blev de ”stoiska gudarna” (de som sätter oss människor på prov) nog stolta över vad de såg och hörde. Hartenbach och tränarteamet – likt en kinesisk bonde – höll sig lugna under en storm i form av en dålig start för Atubolu och supportrarnas oro. Och Freiburgs syn på hur målvakten bör agera går också hand i hand med hur man som stoiker ser på misslyckanden. I meditationsappen ”Waking up” förklarar professorn i filosofi och den praktiserande stoikern William B. Irvine hur man ska hantera en motgång ifall det inte finns någon workaround tillgänglig:
”… What you instead need to do is stay calm and cool in the face of your failure, try to learn from it and then carry on as if nothing had happened. Do this and your failure, in the conventional sense of the word, will count as a stoic success. You will after all have done what you could, with what you had, where you were. What more can anyone ask of you.”
Genom denna approach till motgångar kan Atubolu gå stärkt ifrån ett felingripande, ett insläppt mål eller en förlorad match. Och en motgång som först ses som oturlig kanske i slutändan visar sig vara starten på en framgång.
Även vi Freiburg-supportrar hade något att lära oss av Atubolu-situationen. Visst var det ”otur” att Mark Flekken lämnade klubben och att Atubolu inte direkt presterat på samma nivå. Men en stoiker vet att även när en storm med mörka moln drar in över oss så finns det alltid ljusglimtar att leta efter. En ljusglimt var just att SC Freiburg vågar satsa på en spelare från sin egen stad.
Många supportrar är trötta på att fotbollsvärlden har blivit mindre genuin, att spelarna saknar hjärtan för sin klubb och att det är mest fokus på pengar. Så att klaga på fotbollsvärlden och samtidigt inte ge en son från klubbens egen stad chansen vore att missa en ljusglimt. Och precis som i berättelsen om den kinesiske bonden kan även ljusglimtar försvinna. Vem vet om någon från Freiburg im Breisgau får chansen att bli förstemålvakt i just SC Freiburg igen? Efter Klemens Hartenbachs visdomsord valde undertecknad därför att glädjas extra mycket åt varje skott som Atubolu räddade och se mer förlåtande på målvaktens misstag.
Så hur gick det då för Freiburgs målvakt resten av säsongen? Känslan var att Atubolu förbättrade sig för varje match och har tagit steg framåt i rätt riktning. Därför var det också förvånande för egen del när det kom ny negativ kritik från supportrar på sociala medier efter en 1–1-match mot Mainz i omgång 30. Vad som skrivits på sociala medier vet inte undertecknad, men tränaren Christian Streich blev väldigt irriterad och gav Freiburg-supportrarna svar på tal genom att själv påpeka den ljusglimt som vissa supportrar uppenbarligen missar:
”Vi är SC Freiburg och har en 21-årig målvakt från vår egen ungdomsakademi, från vår egen stad – det är precis vår väg."
Lite symboliskt för förra säsongen var att i Freiburgs sista match, borta mot Union Berlin, var Atubolu nära på att bli klubbens hjälte. Målvakten räddade en straff i den första halvleken och även en straff i slutminuterna av matchen – men på den andra straffen hamnade returen hos Janik Haberer som satte 2–1 till Union. Målet innebar att Freiburg missade Europaspel till kommande säsong. Vilken otur… eller var det verkligen otur? Till det säger vi stoiska bönder: Kanske det.
