Resereportage: Hela staden sjunger för dig
I detta resereportage kan du läsa om Freiburg-redaktionens upplevelse av timmarna innan, under och efter matchen mellan FC Nantes och SC Freiburg i Europa Leagues fjärde omgång.
Två timmar kvar till avspark. Jag och brorsan är fortfarande kvar på hotellrummet, och nervositeten är lika märkbar som den är obegriplig. Hur är det möjligt att vara så här nervös innan matchen ens har börjat? Nervositeten hade varit rimlig om jag själv hade suttit på spelarbänken och tränare Streich hade pekat på mig och sagt att jag ska göra mig redo för ett inhopp: Vill du att jag ska hoppa in nu? Mot Nantes i Europa League? Jag har ju inte spelat en fotbollsmatch på 7 år! Hast du einen Vogel?
En möjlig förklaring till nervositeten är känslan av att man på något mystiskt sätt kommer missa matchen – en känsla som inte är helt obefogad. På grund av kinesiska fladdermöss missade vi både Freiburgs sista match på klassiska Schwarzwald-Stadion och invigningen av nya Europa-Park Stadion. När pandemin väl lagt sig helt så var siktet inställt på att få bevittna Freiburgs första final någonsin i den tyska cupen. Men all planering för en resa till finalen i Berlin var förgäves i och med att klubbens lotteri av biljetter till medlemmarna inte gick vår väg. Och här, i Nantes, så fruktar vi så gott som in i det sista att kvällens match skall avbrytas. En syndaflod i form av regn har nämligen under veckan prognostiserats att falla ner från himlen precis lagom till matchstarten 18:45.
Lyckligtvis blåste vindarna rätt för oss. När jag och brorsan sticker ut våra huvuden utanför hotellet så är det bara några få droppar som landar på oss. Jag ber brorsan kolla noggrant när jag lägger ner matchbiljetterna i jackfickan och även känna att de finns kvar i jackfickan. Jag har således bevisat att jag inte förvandlats till Harry Houdini och lyckats trolla bort biljetterna till Mongoliet. Med raska steg beger vi oss sedan mot spårvagnshållplatsen för att ta oss till Stade de la Beaujoire.
Kö utanför Stade de la Beaujoire.
Att komma på spårvagnen visar sig vara svårare än planerat. Två fulla vagnar av sjungande Freiburg-supportrar rullar förbi vår hållplats utan att stanna. För att kunna komma på går vi tillbaka en hållplats. Väl inne i spårvagnen trängs vi med hela staden: Nantes-supportrar, Freiburg-supportrar, skolelever, till och med en kostymklädd fransman som tar sig hem från arbetsdagen. Trängseln och värmen får brorsan att tänka på när vi befann oss i Londons tunnelbana med ett stort antal Chelsea-supportar, och en finklädd och opera-redo kvinna som vände vid vagndörren observant konstaterade: ”It stinks in here!”.
Till slut står vi utanför arenan och köar med Freiburg-supportrarna. Den långsamma processen att få in alla 2000 fans på bortasektionen får tyskarna stundom att bua ut funktionärerna. En anledning till den sega processen är att männen i västar är pratglada, i alla fall fransmannen som visiterar mig. Innan han släpper in mig försöker han förklara att min Freiburg-matchtröja påminner om klubben OGC Nice.
Inne på arenan går vi till sektionen för sittplatser och ställer oss på varsin stol likt de andra supportrarna. Sitta får man göra i TV-soffan. När spelarna kommer ut till Europa League-hymnen skapar Freiburgs och Nantes supportrar en häftig inramning. Freiburg-supportrarna försöker överrösta hymnen med ramsan ”Hela stadion sjunger för dig, kom igen Freiburg gör ett mål” samtidigt som de viftar med sina vita ballonger, breder ut en banderoll och eldar några bengaler. Nantes-supportrarna svarar med ett minst lika maffigt tifo.
I matchens inledning är det Nantes som skapar de farligaste målchanserna. Landslags- och Premier League-meriterade Moussa Sissoko nickar klockrent i ribban på en hörna i tolfte minuten, och åtta minuter senare skjuter högerbacken Corchia i stolpen. I samma veva som Nantes trycker på för ett ledningsmål får brorsan en tryckare och faller nästan framåt när en medelålders och engagerad tysk bakom oss ska demonstrera för sina vänner hur Freiburgs sydkorean Jeong knuffats av Nantes mittback Pallois. Snabbt inser tysken vad han just gjort och ber om ursäkt till brorsan. Därefter fortsätter medelåldersmannen att intensivt stötta spelarna på planen.
Den franska delen av läktarna får aldrig jubla över ett ledningsmål. Istället jublas det för fullt i Freiburg-klacken i minut 26. Det är högerbacken Kübler som smäller till bollen utanför straffområdet, likt en högerfotad Roberto Carlos, och målvakten Lafont kan inte annat än styra bollen i mål. En tysk supporter firar målet med att smälla av mindre fyrverkerier, vilket bemöts med spridda busvisslingar och burop från både fransmän och tyskar. Küblers mål blir det enda i första halvlek, men det hade kunnat bli en utökad ledning om inte Lafont revanscherat sig och räddat Doans friläge med minuten kvar till paus.
Innan andra halvlek startar – medan brorsan uppehålls vid kiosken av en fransman som inte kan räkna ihop mynten – tar några i klacken på sig masker och hoppar upp på stängslet mellan Freiburgs ståplats- och ”sittplatssektion”. Några tyskar intill mig börjar diskutera det som för dem är ett elände – men det struntar de maskerade männen i och börjar elda bengalerna.
Pallois i diskussion med domaren.
Freiburgs supportrar med bengaler.
I den andra halvleken försöker Nantes jobba sig in i matchen. De gulklädda spelarna lyckas dock inte ta sig förbi Freiburgs solida försvar lett av Matthias Ginter. Till slut tryter också orken för fransmännen. Freiburg utnyttjar Nantes slarviga passningsspel på mittplan i minut 71 med en kontring. Inhopparen Gregoritsch får slutligen en passning av Jeong i straffområdet och – med ryggen vänd mot mål – vänder runt och sätter bollen i Lafonts högra hörn i samma aktion. Nytt jubel bryter ut på bortasektionen och nu är det Freiburg-supportrarnas ramsor som verkligen dominerar på Stade de la Beaujoire.
FC Nantes, som ligger näst sist i franska ligan inför matchen, gör ett sista försök att få hål på Flekken i Freiburgs kasse, men det är märkbart att självförtroendet inte är på topp. Inte blir självförtroendet heller bättre när mittbacken Castelletto halkar, tappar bollen till Kevin Schade och därefter styr bollen in i mål på Schades långskott. Freiburg-supportrarna är nu i extas och allra mest medelåldersmannen bakom oss som skriker ut sin glädje, mister balansen och faller bakåt mellan stolarna. Det hade mycket väl kunnat gå illa för tysken, men glädjen är total och istället skrattar han själv och alla runtomkring åt den komiska ställning han hamnat i, likt en hopfälld solstol.
Gregoritsch skjuter in 2-0 för Freiburg.
Woo-yeong Jeong.
Vinsten mot FC Nantes innebär fjärde raka segern för SC Freiburg i Europa Leagues gruppspel.
I minut 87 kommer också spiken i kistan. Gregoritsch skjuter utanför straffområdet, Lafont räddar bollen rätt ut i plan och Jeong stöter in returen i mål. Bortasektionen skanderar ”Nur der SCF” och en del hemmasupportrar som fått nog beger sig mot utgångarna.
Inte många minuter senare blåser domaren i visselpipan en sista gång. Matchen är över, men inte hyllningarna för spelarna och ledarna i Freiburg. Supportrarna klappar sina händer i takt till ramsan ”S…C…F…Super Sport Club Freiburg…S…C…F…” och följer bland annat upp med de långdragna ropen ”Christian Streich, Christan Streich, du bist der beste Mann”. Efter att representanterna på plan hyllats kommer applåder från oväntat håll. Ett tämligen stort antal Nantes-supportrar på kortsidan börjar applådera mot Freiburg-sektionen – som svarar med att applådera lika mycket tillbaka till fransmännen. Uppskattningen mellan klubbarnas supportrar är vacker att se och en stor kontrast till de tråkigheter som hänt i Union Berlins, Kölns och Frankfurts matcher ute i Europa denna säsong.
Tillbaka på parkeringen utanför arenan mottags vi inte bara av oktoberkvällens mörker utan även av den tungt beväpnade franska polisen, som inte vill släppa ut någon innan hemmapubliken är långt borta ifrån arenan. Återigen buas det stundom åt en ny seg process och en supporter frågar en tysktalande funktionär hur lång tid detta ska ta. ”Svårt att säga, det är ju fransk polis”, är inte svaret vi vill höra från den småleende funktionären. Ganska kort därefter släpps vi dock till slut ut från arenan – utan något stök mellan polisen och supportrarna – och vallas in i spårvagnarna som ska ta oss tillbaka till staden.
Återigen trängs vi. Denna gång enbart med trötta supportrar. En tysk swipar igenom sitt Tinder-flöde. Några killar sitter med en mobil och kollar på highlights av matchen vi just bevittnat på plats. Vid en hållplats på vägen, där spårvagnen tillfälligt stannat, står två unga Nantes-supportrar. Den ene börjar buga och gestikulera med sina händer som att han vill tacka Freiburg-supportrarna för en häftig upplevelse. Ingen i vagnen säger något. Alla bara ler.
Precis innan vi släpps av i centrala Nantes tar spårvagnschauffören tillfället i akt att säga några sista ord. Han får allas uppmärksamhet när han säger ”Freiburg”, tar en paus, och avslutar med ordet ”Bravo!”. Tyskarna jublar och beger sig ut i natten för att fira med en försenad måltid och troligen några extra öl. Känslan är att det inte bara är hela stadion som sjunger för SC Freiburg, utan hela Nantes.
Extra bilder från staden Nantes:
Jules Verne föddes i Nantes och har fortfarande en stor påverkan på staden. Författaren är bland annat känd för boken "Jorden runt på 80 dagar".
En mekanisk och vattensprutande elefant.
Denna filur har dragit (målat) en grön linje att följa genom hela staden så att turisterna kan hitta alla sevärdheter.
En häftig botanisk trädgård full med filurer och konstverk (en gigantisk parkbänk bakom den blåa filuren).
En rektangulär fotbollsplan eller en halvcirkelformad fotbollsplan?
Slott i centrala Nantes.
Passage Pommeraye, en shoppinggalleria i Nantes.
SC Freiburgs Europa-äventyr:
Del 1: En dark horse redo att sätta avtryck
Del 2: Lilla Freiburg ska välta den grekiska kolossen från Pireus
Del 3: Intervju inför SC Freiburg – FC Nantes: ”Salas minne lever i högsta grad kvar”
