Vad hände med die Breisgau-Brasilianer?
Det var ett tag sen sist laget från det sydvästra hörnet av Tyskland fick samma sambaklingande benämningar om sig, men vad har hänt sedan dess? Var står SC Freiburg i dag inför den stundande trettonde omgången av Bundesliga?
Freiburgs säsongsinledning i ligan är svår att tyda. Den oinsatte som kollar tabelläget snabbt i Bundesliga kan konstatera att livet har gått tillbaka till det normala för alla Freiburgare. En kamp på den nedre halvan av tabellen, eller rättare sagt, i bottenstriden. Europaplatserna som laget stred om, och lyckades kvalificera sig för, föregående säsong är mer avlägsna i dagsläget. Med det sagt så har större mirakel uträttats i Bundesliga, det räcker med att kolla på föregående säsong för att inse att Freiburg och i princip varje lag i ligan strider om allt från plats 18 till 2. Förstaplatsen är med största sannolikhet reserverad för Bayern i år igen. Men innan klubben börjar blicka uppåt i tabellen måste man välja riktning.
Freiburgs spel i säsongsinledningen har varit väldigt intetsägande. Försvarsspelet som jag anser vara det viktigaste att sätta inför varje säsong är ett tvåuddat svärd. Måldifferensen i ligan står just nu på -17, något som jag anser vara missvisande siffror. Om man kollar på matcherna och resultaten som spelats hittills så kan man se att rasen mot Bayern München, Bayer Leverkusen och Leipzig spär på den negativa målskillnaden, men där man också får ha med i tankarna att alla dessa tre lag offensivt är väldigt starka och har det lätt att få matcher att rinna iväg på en bra dag. Om man samtidigt kollar igenom resten av matcherna är det till stor del enformigt: 0-0, 1-1, eller uddamålsförlust/vinst. Det går alltså att argumentera för att försvarsspelet gör sitt dugliga jobb, trots målskillnaden. Det motsatta går att säga om anfallsspelet, som självklart också är en bidragande faktor till att minus 17 är just minus 17.
Men vad kan man då säga om anfallsspelet? Om man vill göra det enkelt för sig är svaret att det inte finns något att säga om anfallsspelet, att det lyser med sin frånvaro etc etc. Men då är det att göra det just enkelt för sig, för anledningar till det krampaktiga anfallsspelet finns, och dom är flera. En av dom största anledningarna är avsaknaden av en målskytt. Och visst, det är väl ganska enkelt att säga med tanke på avsaknaden av mål, men om man kollar tillbaka i historieböckerna så har Freiburg en historia av att sätta sina nior. Papiss Demba Cisse, Souleyman Sane (pappa till Leroy Sane för övrigt), Max Kruse, och Uwe Spies bara för att nämna några väl ihågkomna anfallare som passerat genom åren. Och sanningen är den att historien upprepar sig igen, då man i nuläget har Nils Petersen i truppen som i skrivande stund faktiskt placerar sig ganska högt upp på listan över spelare som gjort flest mål för klubben. Och jag hävdar med bestämdhet att den siffran, som just nu ligger på 41 mål (ligaspel endast), skulle vara högre. Detta leder in mig på problemet, som stavas Florian Niederlechner. Sedan Niederlechners ankomst har han varit en favorit hos tränare Streich, och prenumererat på en startplats i princip hela säsongen. Han har blivit lovordad av många men jag ser han som en väldigt begränsad fotbollsspelare vars bedrifter hittills blivit förstorade mot vad dom egentligen är. Förra säsongen mäktade han med 11 mål på 29 starter i Bundesliga, vilket också gjorde honom till Freiburgs ”Torschützenkönig”. Detta att jämföra med Nils Petersens 10 mål på 7 (!) starter.
Så är då svaret på frågan så enkelt? In med Petersen ut med Niederlechner? Enligt mig är det en stor del av det. Freiburgs trupp för denna säsong är riktigt spännande, i truppen finns nämligen en bra blandning av unga talanger och erfarna spelare. Spelare som Terrazzino, Ravet, och Kapustka är några riktigt spännande nyförvärv i anfallsväg. En annan anledning till att anfallsspelet inte har klickat ordentligt är också samspelet spelarna emellan. Det är många nya ansikten i truppen i år och det syns också i matcherna att spelarna inte riktigt har hittat varandra än. Och det tar ju förstås tid, men om man antar att samspelet spelarna emellan snart faller på plats så börjar jag tänka tillbaks på 2010 och 2012 års upplagor av Freiburg. Då var det Papiss Demba Cisse respektive Max Kruse som ledde trupperna. Och jag ser samma potential, om än inte större, i dagens trupp. Men då ska det till en sak. In med Petersen, ut med Niederlechner.
