Historia
Historien tar sin början våren 1904. Året som på flera sätt blev ett speciellt år för världsfotbollen. 1904 bildades fotbollens världsorganisation FIFA. Senare samma år blev tyska fotbollsförbundet DFB en av de första medlemmarna där. För vår svenska del grundades även SvFF det året. Någonstans bland alla dessa stora händelser, tappar en annan historia bort sig. En historia om en liten stad i Tysklands allra sydvästra hörn, en stad som gav oss ett av Bundesligas mest okända lag, SC Freiburg.
SCF grundas
Klubbens 107 år långa historia tar sin början i lilla staden Freiburg im Breisgau, i den varma Schwarzwald. Det är marsmånad 1904 och staden har precis fått sitt första fotbollslag, Freiburger Fußballverein 04, men rätten att kalla sig för stadens enda fotbollslag försvinner väldigt snart, när de bara två månader senare får en lokal konkurrent i form av FC Schwalbe Freiburg. Åren går, båda lagen har genomfört flera namnbyten när vi når året 1912. De två klubbarna, som vid den tidpunkten heter SV Freiburg och Union Freiburg tar ett gemensamt beslut att slå ihop sina två lag, för att tillsammans bilda stadens stora fotbollslag, Sport-Club Freiburg. Detta var året, som blev startskottet för klubbens moderna historia.
Efter första världskriget kom problemen. Interna stridigheter på 20-talet och nazismens frammarsch under 30-talade pressade klubben. I och med de allierades seger upplöstes alla tyska föreningar och klubben slutade existera helt. Detta varade dock inte längre, då klubbarna redan ett år senare fick tillstånd att återuppta sin verksamhet, men denna gång under nya namn. Klubben hette därför VfL Freiburg fram till 1952 då man tilläts att ta sitt gamla namn igen.
Stocker- och Volke-eran
Klubben hade tidigare bara spelat i amatördivisioner, när den nu legendariske Achim Stocker tog över presidentposten i klubben 1972. Under Stockers starka ledarskap lyckades klubben säsongen 1978-79 för första gången ta sig upp till 2. Bundesliga. Klubben förblev i andra liga i över 10 år, och inget talade för att det skulle ändras. Men Stocker stod för ännu ett genialiskt ledarskapsunder, då han 1991 presenterade Volker Finke som den nye tränaren för laget.
Det dröjde inte längre innan Freiburg började prestera på riktigt och lyckades redan säsongen 1993-94 ta sig upp till 1. Bundesliga för första gången någonsin. Volker Finke skrev in sig Freiburgs historieböcker för alltid. Under sin första säsong lyckades klubben med nöd undvika nedflyttning till andra ligan. Därför kom det som en stor överraskning för hela Tyskland, när Finke bara säsongen efter ledde dem till en historisk tredjeplats i ligan. En placering som gav dem en plats i UEFA-cupen året efter. Året 1997 gick det dock sämre och klubben åkte återigen ner i andra ligan, men lyckades ta sig direkt upp den kommande säsongen. 2001 kunde laget återigen kvalificera sig för UEFA-cupen, vilket än idag ses som en av de största framgångarna i klubbens historia. Resten av 2000-talet blev dock inte så lyckat som många hade hoppats på och klubben åkte återigen ner i andra ligan 2003. Man lyckades förvisso ta sig upp året efter, men vistelsen där blev kortvarig. När Finke misslyckades att ta upp klubben för andra året i rad, fick han, efter ett väldigt kontroversiellt beslut av klubbledningen avgå 2007. Detta trots att klubben var nära att gå upp båda säsongerna. Sen dess har SC Freiburg betraktats som ett jojo-lag som pendlar mellan första och andra ligan.
Dutt och de nya framgångarna
När den unge Robin Dutt fick efterträda den rutinerade Finke, ansågs han vara ett allt för osäkert kort på grund av erfarenhetsbrist. Men Dutt gav svar på tal. Redan under andra säsongen blev det en uppflyttning efter en tredje plats. SC Freiburg var återigen i tyska fotbollens finrum. Första säsongen var ojämn, men laget lyckades till slut säkra en 14 plats och ett nytt kontrakt i Erste Liga. Till sommaren lämnade lagets stjärna Mohammadou Idrissou Freiburg för Mönchengladbach, på ett minst sagt kontroversiellt sätt, efter att han sagt att han inte längre har någon lust att spela för ett bottenlag.
Säsongen 2010/11
Till säsongen 2010/11 var laget uträknad av experterna. Men som vi vet blev den säsongen inte som alla andra. Dessutom fick Freiburg en ny stjärna i form av Papiss Demba Cissé, som säsongen innan fick stå i skuggan av Idrissou. Den senegalesiske anfallaren bombade in 22 mål i Bundesliga, slutade tvåa i skytteligan och ledde laget till en sensationell nionde plats. Men det var inte bara Cissé som imponerade. Juniormålvakten Oliver Baumann lyckades bli nummer ett mellan stolparna, kaptenen och laghjärtat Heiko Butscher, backtalangerna Ömer Toprak och Felix Bastians, mittfältarna Schuster och Rosenthal utmärkte sig match efter match. Freiburg spelade inte den vackraste fotbollen, men var effektiva. Man fick ofta se uddamålssegrar där backlinjen med hjälp av Baumann höll tätt bakåt, hårt slitande mittfältare och en målgalen Cissé som avgjorde matcherna. Men laget hade svårt med målskjutet, trots en toppanfallare stod man hjälplösa när Cissé inte fick det att funka. Att Cissé sköt 22 av Freiburgs 41 mål i ligan, alltså över 50% av lagets mål, är ett tydligt exempel för det. Hemma bjöd man oftast på fin fotboll och stod upp väldigt bra mot storlagen. Men just faktumet, att man saknade andra målfarliga anfallare, gjorde att man tappade poäng mot dem. Trots bra spel mot lag som Bayern München, Schalke och Bremen, där man verkligen imponerade, fick laget gå poänglösa från flera hemmamatcher. Framgångarna låg istället i bortasegrarna mot mittenlagen, vilket också gjorde att laget faktiskt slogs om en europaplats första halvåret. Man orkade inte riktigt året ut och laget tappade några placeringar. Till slut blev det ändå en ganska välförtjänt nionde plats och fansen på den gamla Dreisamstadion kunde sjunga ut ”Zweite Liga nie mehr”.
