Starttyskland2. BundesligaHamburger SVHöstens åtta utmärkelser

Höstens åtta utmärkelser

Redaktionen, i form av Filip Wollin och Karl Jansson, sätter ord hur den första halvan av säsongen varit – med hjälp av åtta olika utmärkelser.

Efter en framgångsrik höst förbereder sig HSV som bäst i La Manga. Om ca två veckor börjar vårsäsongen med hemmamatch mot SV Sandhausen där Dennis DIekmeier numera spelar. HSV-redaktionens anlays av säsongens toppar och dalar av det som varit inför det som komma skall ser ut på följande vis:

Höstens spelare

Filip:För en gångs skull har flertalet spelare visat framfötterna den här hösten, men för mig personligen är det två herrar som sticker ut aningens jämfört med resten av truppen. Duon det handlar om är Khaled Narey och Orel Mangala – som båda anslöt till HSV inför säsongen. Den förstnämnde har imponerat stort på mig med sin bländande teknik och sitt vassa skott, vilket resulterat i sex fullträffar så här långt. Mangala i sin tur har varit säkerheten själv i defensiven och har utan minsta tvekan bevisat att han egentligen är för bra för att spela i 2. Bundesliga. Dessvärre är han bara inlånad från VfB Stuttgart, men får man lov att drömma kommer sportchef Ralf Becker lyckas få till en permanent övergång.

Karl: Santos och inlånade Mangala kanske är bäst sett till snittbetyg, men för mig finns det bara en spelare som går att välja här. Kaptenen Aaron Hunt har med sitt lugn och tekniska finess varit oumbärlig för laget som efter Westermann, Djourou och senast Sakai äntligen fått en kapten att luta sig mot. Efter den missade straffen i debaclet mot Regensburg då supportrarna uppgivet utbrast “Scheissbremer” har han under tränare Wolfs era slutligen spelat in sig i många supportrars hjärta och någonstans visat att han numera tillhör Hamburger Jungs. Med sin något luggslitna och aningen sluskiga look har han även yttre attribut som många på läktaren kan identifiera sig med. Under avslutningen stod han för två högoktaniga frisparksmål som kommer avskräcka vårens motståndare från att fälla HSV-spelare runt sina straffområden.

Höstens talang

Filip:Egentligen kanske inte en talang med tanke på att han är 22 år gammal, men då han tidigare endast gjort sammanlagt en säsong för Glasgow Rangers får i Scottish Premiership får han betraktas som en färsking. Spelaren jag syftar på är David Bates, som blev sommarens första nytillskott i truppen. Skotten var ett oprövat kort, och oftast brukar det ta tid för spelare att anpassa sig till ett nytt land där det spelas en annorlunda fotboll än vad man är van vid. Bates har dock omgående lyckats acklimatisera sig och allt som oftast varit given i mittbackslåset tillsammans med Rick van Drongelen. Ett bevis på sina fina insatser i Hamburg är att han under hösten fick debutera för det skotska landslaget. Det finns alltså en anledning till att han går under smeknamnet ”Ginger Ramos”.

Karl:RVD eller “Big” Rick van Drongelen imponerade sommaren 2017 på Jens Todt med nickmål i en träningsmatch mot Sparta Rotterdam. Den i övrigt lätt apatiske sportchefen såg till att knyta den unga mittbacken till HSV. Under debutsäsongen i Bundesliga gjorde han 18 matcher, där han främst övertygade som ytterback. I Bundesliga II har han tagit ett stort ansvar när Gideon Jung och Papadopoulos varit långtidsskadade. Nio gånger har laget hållit nollan och “Big Rick" har varit chef. Med stor pondus och skräckinjagande kroppsspråk det egna straffområdet fredats. Han har startat samtliga matcher i ligan och har blivit vad man brukar benämna som “Dauerbrenner”. Endast 20 år gammal är han att benämna som talang. Det blir troligen svårt för både “Papa” och Jung att återta sin plats i hierarkin om den unge holländaren håller sig skadefri i vår.

Höstens utropstecken

Filip:HSV gick till vinteruppehållet som serieledare, vilket inte var något jag hade förväntat mig på förhand. Speciellt inte efter den katastrofala premiärmatchen där vi föll på hemmaplan mot Holstein Kiel med 0–3. Men saker och ting har gått från klarhet till klarhet, och även om det kan argumenteras för om vi förtjänar att toppa tabellen så gör vi det faktiskt.

Karl:Att laget har ligans yngsta trupp och ändå bevisligen kan göra bra resultat. Tiden med det gamla HSV bestående av avdankade överbetalda spelare likt topplagen i Süperlig verkar vara förbi. I Pollersbeck, Bates, van Drongelen, Santos, Jatta, Ito, Narey och Arp har man kapital för framtiden. Även inlånade Hwang och Mangala som varit vitala för laget är unga.

Höstens glädje

Filip: Kort och gott att det äntligen skänker en glädje att kolla på när HSV spelar fotboll. De senaste åren har det varit svårt att motivera sig själv att lägga ner tid och energi på att bevittna debacle efter debacle, men numera ser jag faktiskt fram emot varje gång det vankas match. Lagsammanhållningen är också något jag anser är väldigt glädjande då spelarna verkar trivas oerhört bra tillsammans och spelar för varandra, vilket tidigare varit högst sällsynt.

Karl:Att övervintra som Herbstmeister är väldigt glädjande även om det endast gäller andradivisionen. Efter år av oro över fortsättningen utifrån usla ligapositioner känns det fint att laget äntligen kunde ge sina supportrar en jul utan alltför mycket ångest. Med tanke på på FC Kölns målskillnad kan man tänka att de egentligen är det bästa laget i ligan, men tabellen ljuger inte och HSV slog dem fair and square under höstens möte.

Höstens besvikelse

Filip:När jag fick reda på att Christian Titz tvingats lämna uppdraget som tränare blev jag både arg och förtvivlad. Den karismatiske tysken var uppskattad av både supportar och spelare, men styrelsen ansåg det vara en risk att behålla honom och i stället valde man att anställa Hannes Wolf. Nog har det inte blivit sämre sedan Wolf tog över rodret, men det kändes ändå inte rättfärdigat att inte ha större förtroende och tålamod för Titz.

Karl:Efter Itos orädda framfart i Bundesliga väntade jag mig att han skulle briljera mot lättare motstånd i Zweite, så blev det dock inte vilket var en stor besvikelse. Efter att Wolf tog över har han knappt sett gräset och just tränarbytet var nog den största besvikelsen. Christian Titz var en riktig karaktär som ville revolutionera fotbollen och verkade ha en riktigt fotbollsideologisk övertygelse. För en gångs skull kunde man prata om att HSV låg i den taktiska utvecklingens framkant. Att han var orimligt lik komikern Ricky Gervais låg honom inte heller i fatet. Hannes Wolf är betydligt gråare, men även effektivare har det visat sig. Titz lär nog dyka upp igen framöver, tyvärr hos våra motståndare.

Höstens misslyckande

Filip:Jag hade hoppats på ett större engagemang från spelarnas sida i mötena med antagonisten St. Pauli och ”närliggande” Holstein Kiel. Förväntningarna var skyhöga på höstens stadsderby och det var mer eller mindre omöjligt för folk att få tag på en biljett om de inte var medlemmar i någon av föreningarna. När det så äntligen blev dags för match fick vi bevittna ett sömnpiller med i princip noll målchanser och där bollen mestadels befann sig kring mittcirkeln. De dubbla mötena med Kiel slutade båda med förluster, som känns minst sagt onödiga.

Karl: Att tappa Tysklands nionde mest förmögne man Klaus-Michel Kühnes måste vara årets misslyckande, hur klåfingrig han än är. Föreningen har riktigt obehagliga finansiella problem och konkurshotets vålnad spökar där någonstans. Även om Hamburg är en riktigt rik och förmögen ort är den inte riktigt som övriga landet där ordning och reda och sunda finanser är legio. Den internationella hamnstadens vågade spel kan ibland ge jackpott, men också sluta med rejäl oreda, mycket likt hur stadens stora förening sköts de senaste åren.

Höstens mål

Filip:Det finns en del att välja på, men det som först ploppar upp i mitt huvud är Hee-chan Hwangs debutmål i mötet borta mot Dynamo Dresden. Sydkoreanen visade upp sig från sin bästa sida för sin nya klubb då han hur läckert som helst placerade bollen i det bortre krysset och blev stor hjälte då det var matchens enda mål.

Karl:Den här säsongen har det äntligen gjorts lite mål. Det som sticker ut för mig är Aaron Hunts curlade frispark mot Duisburg. Målet innebar att man tog ledningen med 2-1 vilket också blev slutresultet. Han visste direkt vid träffen att det skulle bli mål, vilket kunde avläsas i kroppspråket direkt efter – härligt nonchalant.

Höstens match

Filip:Höstens i särklass viktigaste match var den mot toppkonkurrenten Köln hemma på Volksparkstadion. På förhand trodde de flesta att gästerna skulle återvända hem till domstaden med tre förhållandevis enkla poäng i bagaget, men Pierre-Michel Lasogga ville annorlunda då han med bara ett fåtal minuter kvar att spela satte matchens enda mål och vilt jubel utbröt på Nordtribüne. En match som i längden kan visa sig vara avgörande huruvida det blir uppflyttning eller inte.

Karl:Matchen mot Union Berlin var välspelad och ett bra skyltfönster för ligan. De dramatiska svängningarna från 0-1 till 2-1 och 2-2 gav en utomstående underhållning för pengarna. Ur ett HSV-perspektiv sved det sena målet extra, men kvalitén i spelet var något ovanligt och alldeles extra.