Schalke 04 - Frankfurt
Inför semifinal i DFB-Pokal
Hexameter, haiku och eskulapernas bedruckna karaktär, nu stiger vi in i redaktionens vansinne. Inför semifinalen leker vi, som laxar Uppströms.
Som ni kanske redan vet gillar jag att, inför stora matcher, skriva någonting annat än en normal införrapport, även om de flesta även är bejublande medvetna om att normalitet aldrig varit en dygd i min bok. Här följer alltså en införrapport som delvis är på hexameter, delvis skriven som haiku och delvis innefattar svenska språkets mest oanvända ord. Auf geht's jungs!
'Tveklöst är matchen på onsdag större än vad kunnat anas. I och med Kovac lustiga bortfall och det kaos sedan, stampar vi vid Schalkes dörrkarm med smutsiga skor och ofärdig form. Låt mig så förtälja talan om laget som åkte och vann, trots det att samtliga oddsen och turerna emot dem verkat.
Historia berättar ljuvliga sånger om ärofylld kamp, jätten mot människan, David mot Goliat. Hade vi spelat mot Bavarisk dumhet så hade det stämt. Kungsblåa står där istället och flexar musklerna sina. Efter en matchning mot Preussisk klass står man i vinnarnas hörna. Tränare Tedesco lyckats med taktiken mot nästan allt motstånd. Hugget och stucket verkar det te sig i samtliga medier. Matchen är redan slut och Schalke har vunnit och påväg mot final. Frankfurt var chockat som Nikolas Tesla efter den spolen. Att Kovac försvinner verkar ta hårdare än kunnat ana. Eller så kanske vi svänger och visar dem vad Eintracht står för. Enighet och kraft när ingen anat att Eintracht ännu är starkt.'
Ledsen, men jag orkar inte mer. För varje mening växer min respekt för Homeros och Vergilius. Detta skulle ta kol på mig, eller åtminstone ta hela min dag, full av dyrbar tid. hexameter är en av de svåraste och mest tidsödande sakerna man kan försöka sig på inom ramen för det svenska språket. Det är till och med värre än haiku:
Titeln är vunnen,
Havets friska vågor slår,
Än är lugn fjärran
Ja, ni ser. Summa summarum: Skulle den titel lugna Eintrachts vrede? Nja. men nu är vi här, inför en av de vikigaste matcherna på väldigt väldigt länge och jag kan inte sluta tänka att vi varit här förut. Nej, jag menar inte matchen mot Mönchengladbach förra säsongen. Våra förutsättningar då är inte jämförbara med vad de är nu. Jag tänker på matcherna mot Nürnberg våren 2016, två matcher som visade vägen för Eintrachts framtid. Så är även denna match. För onsdagens match kommer och kan forma resten av vår säsong. En vinst betyder form igen, vilja och glädje åter, medan en förlust mycket väl kan betyda att vi får avsluta säsongen utan tränare. Avgörande.
Nu, för att fortsätta förklara hur svår onsfdagens match är så ämnar jag i nästa stycke använda mig av svenska språkets nio svåraste och mest oanvända ord.
Oavsett vad den där jämrans eskulapen säger, vår trupp får inte hämmas av Ante Rebic och Luka Jovic frånvaro. Det eskulapens vals att förebära om Jovic och Rebic icke skulle kunna delta, kanske deras duktiga arbete till trots. Men det kan vi inte förtälja, ty vi vet ju vilka narcisser eskulaperna är med deras jämrans skryt. Vid vite, förbjudet att här orera om egna sytyrkor, menar jag, Åter till att läka, gärna våra spelares kroppsliga bekymmer. Till våra matchcoacher kommer jag förhoppningsvis få nöjet att ge laudatur, ty de brukar utföra att förträffligt arbete. Måhända handlar det lika mycket om vår scouting, så de ska även föräras med en laudatur å det fabulösaste. Men de där eskulaperna, en kan nästa tro att de arbetar bedruckna, att deras arbete är stagad. Deras sedermera bedruckna resultat kan komma att försätta oss i en komprometterande situation. Anser mig veta att de borde trippa över från starkspriten till den lank som erbjuds. Varannan lank, vill jag påstå borde vara en duglig dryckesvana, även för bedruckna eskulaper. För de måste få Rebic och Jovic friska i tid, så att vår sportsliga oväld kan hända. Ty om inte denna säsong kan agera som furnissör för succé och framgång, då vet jag inte vilken som kan.
Onsdag kväll kör vi. Kanske kommer vi jubla, kanske kommer vi ner mot marken signa. Kanske kommer vi sitta i taket, stirriga av glädje, kanske kommer vi slicka mattkanten under vardagsrumsbordet. Tedesco mot Kovac, en kamp utan dess like. Två vansinnigt duktiga taktiker mot varandra på ett kokande Veltins Arena, en arena som just denna dag föräras av Tysklands bästa fans och deras ständigt påminnande närvaro. Vi kliver in i denna match fulla av hopp, men även med ett stadigt öga på en dystopisk framtid. För som sagt, denna match kan förändra den. Skadorna ter sig vara som innan. Som sagt så hoppas jag i alltra högsta grad att eskulapen lyckas få Jovic och Rebic spelklara, men jag tvekar på den senare. Jovic spelklar vore en boost för oss i vår jakt på en utopi. Ack ack, känner ni? Känner ni vimlet? Fjärilarna har vaknat till liv!
So spielen wir:
Hradecky - Abraham, Hasebe, Russ - da Costa, de Guzman, Willems - M. Wolf, K.-P. Boateng - Fabian - Jovic
So spielen sie:
Fährmann - Stambouli, Naldo, Kehrer - D. Caligiuri, Bentaleb, M. Meyer, Oczipka - Harit, Goretzka - G. Burgstaller
NU KÖR VI! (Läs: På onsdag)
