Frankfurt - RB Leipzig
Inför SGE- RBL
Nu tar vi emot en av få tyska klubbar som ger tradition kalla handen. Ska vi ge dem varma handen istället?
RB Leipzig har aldrig varit ett lag som jag avskytt. Som en historiker anser jag dem blott vara en produkt av ren institutionell misshandel och ingenting mer än det. Medan jag redan skrivit en drös artiklar om just Östtysk fotboll och hur det påverkat dagens sport, så vill jag gärna utveckla varför jag inte hyser en stor grad av avsky mot Tysklands mest hatade klubb.
Jag är en pragmatiker, det som fungerar fungerar. Därför tycker jag i viss mån att tradtionshysterin som infinner sig i många historiskt sett större Tyska klubbar är rent skadlig. Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och påstå att traditionsfokuset är den primära anledningen till många klubbars fall. Detta efetrsom tradition blir viktigare än resultat. ”Vi är i alla fall traditionella” blir ett mantra och vips så är man i en Liverpool-cirkus där man pratar på om forna tiders storhet.
Leipzig är annorlunda. De är någonting nytt, en hungrig kraft som inte nöjer sig med tradition, mestadels eftersom de inte har någon alls. Men de hyser en nivå av hunger som jag saknar hos många klubbar. En hunger som jag först nyss insåg att Eintracht Frankfurt har. Hunger efter titlar, hunger efter succé. Att hellre vinna än att vara traditionellt storartad. Detta är vägen framåt i fotbollen, vare sig folk vill det eller ej.
Därför anser jag Leipzig vara någonting bra för den tyska fotbollen. Jag förstår människors hat mot dem, men anser att de kan bringa mycket goda ting till den teutoniska ekvationen. De bryter trender, schabloner och tendenser och skapar nya rekord, nya sätt att göra saker på. De är redan tämligen framgångsrika och det finns ingenting vi kan göra åt deras fortsatta framgångar. Men på måndag ska vi inte låta dem ha några framgångar, inte.
Eintracht Frankfurts formkurva går uppåt. Trots en kass förlust i Augsburg så har vi snabbt hoppat tillbaka på hingsten och vi ser egentligen starkare ut än innan. Vi lär oss och går vidare, det vekrar vara Kovac mantra. De två senaste matcherna har varit hemmamatcher, i vilka vi gjort sju mål och släppt in två. Detta är riktigt vasst och visar tydligt att vi kanske låtit hemmaspöket vara dött. Eller så har vi bara mött två riktigt usla lag som båda kanske kommer stå som nedflyttade framåt Maj. Därför blir måndagen ett slags eldprov på hemmaplan, vi får se om vi faktiskt kan prestera mot ett av ligans bästa lag eller ej.'
Vår kära kapten Abraham är tillbaka, vilket saliverar mer än någonting. Salig är jorden när David står som väktare i Eintrachts försvar. Frågan är om han hinner tillbaka tills måndag, det är jag något tveksam kring. Men Hasebe har gjort rollen väl, även om han inte hyser Abrahams notervärda snabbhet som gör honom till en klockren libero. Annars ser laget friskt ut. Alex Meier närmar sig en återkomst och nyförvärvet Marijan Cavar kommer nog få göra en cameo snart, även om det kanske inte blir mot RB. Vi är harmoniska och träningarna under veckan har gått bra, vilket gör oss till en knepig grupp att bryta ner framför 51.500 skrikande fans.
Leipzig spelade Europa League mot Napoli i torsdags och vann mycket imponerande med 3-1. Napolis tränare Sarri var vansinnig efter matchen och jag kan förstå det. Han blev utpressad av ett klockrent Leipzig som tydligen gjort sin klara hemläxa om Napolis saliverande spel. Hasenhüttl fortsätter att imponera. Men samtidigt spelade de med nästan fullt lag, en halv vecka innan de ska till Frankfurt för att möta ett av ligans mest pressande och jagande lag. Kan bli intressant.
So spielen wir:
Hradecky- Russ, Hasebe, Falette- Da Costa, Boateng, Mascarell, Chandler- Wolf- Haller, Rebic
So spielen sie:
Gulacsi- Laimer, Orban, Upamecano, Klostermann- Keita, Demme- Sabitzer, Forsberg- Poulsen, Werner
