Intervju med Marcus Berg
I samband med att jag var nere i Hamburg i helgen, så ordnade jag en träff med Marcus Berg där vi pratade om allt och lite därtill kring honom och HSV.
Det är med hjälp av kryckor som Marcus tar sig in på hotellet som vi bestämt träff på. Han tar plats i en röd skinnsoffa i hotellets restaurang och jag sätter mig mittemot, och intervjun kan börja.
Hur är det med dig, och din skada?
- Det går framåt. Jag blev opererad hemma i Sverige av Leif Swärd. Rehabtänket i Sverige är annorlunda jämfört med Tyskland, här är de väldigt försiktiga jämfört med i Sverige, och det kanske är bra. Jag ska pendla mellan Sverige och Tyskland så att jag får två olika sidor av det. Här får man mycket behandling och så, men samtidigt så vill man bli frisk så snabbt som möjligt och då måste man kanske pressa sig lite också.
Efter succén i U21-EM på hemmaplan där han mäktade med sju mål, vilket är rekord, så utsågs han till turneringens bästa spelare. Inte helt oväntat så började flera av Europas toppklubbar att slåss om hans signatur. Därför var det många som höjde på sina ögonbryn när han till slut blev klar för Hamburger SV.
Hur kommer det sig egentligen att valet föll på HSV?
- Det är en bra fråga. Men det kändes rätt, ett bra steg att ta.
Hur ser du på din tid som varit i Hamburg?
- Första matcherna gick sådär, trots målet i debuten. Sedan så gick det lite sämre i ett par matcher. Framåt vinteruppehållet så gick det faktiskt riktigt bra, både i Europa och i ligan då jag gjorde en del mål. Jag gjorde bland annat ett mål mot Stuttgart och två mot Schalke. Dock så hade klubben redan bestämt sig för att plocka in Ruud van Nistelrooy, så det var lite synd för mig. Efter att han kom så fick jag inte spela så mycket. Med Petric, Guerrero och van Nistelrooy så var det en tuff konkurrens. Till sommaren sen så fick jag chansen att bli utlånad, då de frågade mig om jag ville det. Jag kände att det var det bästa alternativet. PSV Eindhoven kom med ett superalternativ, så där fanns inte mycket att tveka över. De (Hamburg) ville egentligen att jag skulle bli utlånad inom Tyskland för att få erfarenhet av Bundesliga, men jag kände att jag inte ville flytta någon annanstans inom Tyskland.
- Det kunde dock ha gått bättre i PSV. Jag missade sjukt mycket chanser där, så det var tråkigt. Sen så efter utlåningen så opererade jag mig för första gången i höften och blev borta ett tag. Jag missade början av säsongen här i Hamburg. Jag minns inte riktigt hur säsongen 2010 var, men det känns som att man har glömt den, den har inte direkt gått till historien. Jag spelade de sista matcherna 2011, när vi låg så risigt till med nedflyttningen. Jag tror att jag spelade de 10 sista matcherna den säsongen. Spelmässigt så kändes det helt okej, men det var inte den roligaste fotbollen. Det kändes som att jag fick en bra erfarenhet, det var mest att kriga, men vi klarade oss kvar utan att behöva kvala och med den situationen som vi var i så var det skönt att vi klarade det. Det var starkt tycker jag.
Var det mycket tack vare Thorsten Fink som ni klarade er kvar?
- Absolut. Det kändes skönt när han kom.
- Sen så startade vi om ligan och jag spelade någon match, men sen så bröt jag nyckelbenet i sista matchen innan juluppehållet. Jag blev borta ett tag där, i ett par månader. Efter det så har jag inte spelat mycket alls. Inför den här säsongen så spelade jag i stort sett i varje träningsmatch, och jag spelade i den första cupmatchen som vi förlorade, där gjorde jag mål. Sen så spelade jag den första ligamatchen, men det gick jättedåligt, både personligen och för hela laget. Efter det så fick vi in van der Vaart, Badelj, Jiracék och Rudnevs, så då kom de in i laget och efter det så har vi spelat med i stort sett samma lag.
Ja, det fungerade ju rätt bra efter matchen mot Frankfurt.
- Precis. De har kört på med det laget och vi ligger ju bättre till än vad vi gjort på ett bra tag.
Den här säsongen så har Marcus medverkat i elva matcher, och trots att det inte har blivit några mål så tycker jag att det som jag har sett med honom har varit väldigt bra. Men då han haft ont i sin höft en längre tid så ansåg han att en operation var det bästa för honom.
- Jag tycker att det har känts bra när jag spelat. Jag har ju haft ont ett tag, men jag har tagit tabletter och kört rehab. Men jag kände att om jag ändå bara ska vara tredje- eller fjärdealternativet nu, och sedan missa hela försäsongen så känns det som att det är bättre både för mig och för laget om jag opererar mig nu istället. Så det var det alternativet som fanns, och det var det jag sa till dem. Det var inte så populärt, speciellt inte nu när Beister är avstängd. Men de klarar sig.
Vilka är dina styrkor och svagheter?
- Svårt att säga, det är svårt att prata om sig själv. Jag tycker att om jag får chansen i boxen så står jag oftast rätt och kommer till chanser. Sen så har jag inte spelat så mycket sedan van der Vaart kom, men det känns som att får man en sådan bakom sig, och man löper rätt, så får man bollen. Jag har spelat med honom i några träningsmatcher och han kollar alltid upp framför sig. Det är väl det, att jag står mycket på rätt plats och får jag chansen så sätter jag förhoppningsvis dit den. Det handlar mycket om tillfälligheter, får man in en boll så får man lugnet. Är man bra så spelar man, så är det ju alltid vart man än är. Får man chansen vid rätt tillfälle så är man tillbaka igen. Det är bara att köra på, det är klart att det är tungt när man inte får spela men man kan ju inte bara lägga sig ner och gråta liksom.
Hur är Rafael van der Vaart, tar han mycket plats?
- Han är väldigt lugn tycker jag, han säger inte så mycket. Han får ju all uppmärksamhet på flygplatser och så när vi är iväg. Men han är ju lagets största stjärna.
Ja, han har ju spelat här förr.
- Precis, det blev ju liksom "wow" när han kom tillbaka. Han kom med i århundradets lag när de hade 125 års-galan. Man tänker "om en sådan spelare väljer att gå hit, då är det här verkligen något. Då har vi någonting på gång".
På de snart fyra åren som Marcus har varit i klubben så har folk kommit och gått, och vissa har varit populärare än andra.
- När jag kom hit så var här många äldre spelare. Zé Roberto, Joris Mathijsen och Frank Rost. Han var helt sjuk i huvudet (Frank Rost). Jag har träffat honom nu på stadion, skitskön är han, hur snäll som helst. Men när vi var på planen och körde kvadraten så var han helt sjuk, han bara sprang ner folk. Man fick inte ens skratta för honom. Då kände man lite, vad är det man har kommit till liksom? Men nu så är det mycket yngre spelare, jag är ju en av dem äldsta så det känns som att gemenskapen är mycket bättre.
Om du jämför med det laget som är nu och med de som var förr, då trivs du bättre nu eller?
- Ja, jag trivs mycket bättre. Om man kollar namnmässigt så borde laget från förr legat högre upp i ligan tycker jag. Nu så är det mycket nytt, många utlänningar. På så vis tycker jag att det är bra.
Det är dock inte bara spelare som har kommit och gått under Marcus tid i klubben, han har också haft ett flertal tränare.
- Jag vet inte hur många tränare som jag har haft sedan jag kom hit, men jag tror att det är sju stycken eller något liknande. Sedan Frank Arnesen kom så har det känts som om att de har försökt att bygga om till någonting nytt. Det är bra för hela föreningen, sen så är det ändå alltid lite kaos tycker jag, men det är väl så med det trycket här är. Varje gång som vi förlorar så blir där ett extra tryck från fansen, men det är så det är. Det är så på den här nivån och då får man ta det för vad det är.
Hur är Thorsten Fink som tränare, om du jämför med dem du har haft innan?
- Det är stor skillnad. Han är väldigt lugn måste jag säga. Sympatisk, en riktigt bra människa. Visst, han ryter till och då känner man att det är allvar men det är sällan som han får ett sådant "tyskbryt" och bara skriker utan anledning. Han har en mening med det han säger och man kan prata med honom, hela tränarteamet är bra. Det fungerar jättebra.
Michael Oenning, hur var han som tränare?
- Han var ju andretränare för Armin Veh, han var egentligen ingen huvudtränare. Jag tror inte ens att han är tränare längre.
Man har hört mycket om att han uppträdde konstigt?
- Ingenting ont om honom som människa, men någon huvudtränare för ett Bundesligalag tyckte jag inte att han var. Han fick inte ihop det riktigt. Det var synd, både för honom och för laget.
Den här säsongen så har laget varit otroligt ojämnt, och jag har förr beskrivit det hela som en "jojo". Just ojämnheten är någonting som också Marcus tycker är ett problem.
- Vi har varit för ojämna. Vad det beror på är svårt att säga men liksom, vi vinner mot Dortmund borta med 4-1 och förlorar sedan mot Augsburg hemma med 0-1. Alla kan vinna mot alla, men vill man vara ett topplag så ska man inte förlora de matcherna mot de mindre lagen.
Tror du att Hamburg spelar i Europa kommande säsong?
- Det tror jag. Det kommer att vara tight in på de sista matcherna, men jag tror faktiskt att vi klarar det. Vi får bli lite jämnare helt enkelt.
Hur ser du på spelartruppen den här säsongen?
- Den är bra. Många som har fått erfarenhet, många som har blivit bättre liksom. Det kan bli mycket bättre, men det är ändå bättre än vad jag trodde faktiskt.
Det känns som om att det har hänt en del sedan förra säsongen.
- Ja, precis. Det känns som att vi har en bättre grund med dem som kom i somras och att Heiko (Westermann) spelar på sin rätta position igen. Han ska vara mittback.
Just backlinjen känns det som om det behövs göra någonting åt.
- Det känns så, ja. Mancienne har höjt sig, jag spelar ju mot honom varje träning och han är duktig. Han är aggressiv, sen är han inte den största mittbacken men han är smart. Om alla är friska så har vi det okej. Jansen har spelat bra på vänsterbacken och Diekmeier är väldigt offensiv. Det känns som att det hade behövts en "riktig" mittback bredvid Heiko. Men jag tycker att Michael (Mancienne) har gjort det bra, men vi har bytt mycket med Bruma och Rajkovic också. Det har varit mycket skador och så.
Du har spelat mot de flesta lagen i Bundesliga, men vilket är det roligaste att möta?
- Dortmund, det är grymt. Speciellt borta.
Är det deras fans som du tänker på?
- Ja, det är helt sjukt. Mäktigt.
Hur är det att möta Werder Bremen?
- Det är också grymt. Vi vann ju mot dem, så det är grymt. Sen så tycker jag att alla matcher är speciella, vart man än är så är det fullsatt. Det är en härlig inramning på alla matcherna.
Du har ju spelat tillsammans med en hel del spelare, men vem är den bästa som du har spelat med?
- Zé Roberto. Jag gillar honom, han är grym. Vi mötte honom nu i vintras i Brasilien, och han är fortfarande lika tränad. Jag tror han är 38, det är helt sjukt. Vi pratar inom laget och säger "Att hålla på tills man är 38, inte en chans asså", att man bara orkar ändå. Men man får se.
Vem av spelarna står dig närmst?
- Det är Per Ciljan Skjelbred som jag umgås mest med. Dennis Diekmeier också, vi delar rum och så, så vi hänger mycket tillsammans. Vi hänger mycket tillsammans med familjerna också, en bra människa och en bra kompis.
Vilket är ditt bästa minne?
- Första målet var jävligt kul. Det var första hemmamatchen, vi vann med 4-1 i hemmapremiären så det är väl det som man minns bäst från här. Vi gick ju till semifinal i Europa League, men då bidrog inte jag så mycket just i slutspelet. I gruppspelet så gjorde jag mycket mål, men sen så spelade jag inte så mycket i varken kvarts- eller semifinalen.
Hur ser din framtid ut nu, trivs du i Hamburg?
- Ja, ja. Både jag och familjen. Nu är jag skadad, men vi får se vad det finns för alternativ. Jag hoppas att jag kan vara fit när vi kör igång igen och visa att jag kan när jag väl får chansen. Jag har varit till salu varje transferfönster. Vi får se, kommer det någonting bra, som passar mig, så får vi se. Men jag vill helst vara kvar, men det är skitsvårt att svara på. Det kan gå snabbt.
Med de orden satte vi punkt för intervjun. Marcus är en otroligt trevlig och sympatisk kille och jag önskar honom all lycka till i framtiden, vart det nu än blir. Förhoppningsvis så får vi se honom i HSV-tröjan även nästa säsong, då starkare än någonsin efter sin operation.
NUR DER HSV
