Dynamo Dresden - St. Pauli
2 - 1

Kallas bröstkorg fokus i Dresden

Efter mycket fysisk fotboll och en omdiskuterad straff fick St. Pauli på fredagskvällen lämna Dresden med noll poäng.

30.803 personer, varav drygt 2000 St. Paulifans, hade tagit sig till Rudolf-Harbig-Stadium på fredagen för omgång 32 av Zweite. Dynamo Dresden vs St. Pauli är ett möte som oavsett tid på säsongen eller plats i tabellen är hett och fullt av känslor både på och utanför planen.

Inför mötet fanns det fortfarande en teoretisk chans att nå kvalplats. Det är ju inte klokt egentligen, med tanke på hur pågarna i brunvitt spelat under våren. Men så är det. Dresden å sin sida gick in med nedflytningsspöket surrande. Bäddat för drama.

St. Pauli öppnar riktigt bra, ligger tätt och pressar högt. Inte helt förvånande blir det en match med många och hårda närkamper, kapningar och munhugg. Det smäller duktigt och fult. Matchens totalt fem gula kort var verkligen i underkant. En lite talande situation inträffar redan efter fem minuter, när Diamantakos tar sig förbi sin back på vänsterkanten, som halvsittande försöker skalla Diamantakos på pungen! Nåja, jag är i alla fall 85,5% säker på att det var vad han försökte göra...

Presspelet ger utdelning emellanåt då St. Pauli lyckas knipa bollen högt upp i plan och ställa om. Men efter dryga kvarten spelad inleds en dyster 5-minutersperiod. Först drar Miyaichi på sig gult kort, vilket innebär at han är avstängd nästa match. Strax därpå skadar han foten efter ännu en närkamp. Han kommer dock på benen lagom för att se Kalla få ett stenhårt skott i sidan av bröstkorgen och olyckligtvis även på armen. Domare Robert Kempter blåser straff för Dresden. Innan straffen kan slås är det dock ett jädra rabalder och diskussion med domaren. Kalla drar upp tröjan för att visa det ståtligt röda märket efter bollen på vänster sida av bröstkorgen. För några ögonblick tycks domaren överväga sitt beslut. Dresdenspelare lägger sig i, det knuffas och slängs käft. Men Kempter bestämmer att straffen ska slås. Himmelmann går rätt men det är en hård och välplacerad straff Ebert lägger invid stolpen. 1-0. Det känns bittert efter St. Paulis energiska och lovande inledning. ”Det är en katastrof!” sa Kalla om domslutet efter matchen.

Tio minuter senare måste Miyaichi kasta in handuken på grund smällen han fått på foten. Zehir ersätter. Dresden tar lite mer kommando efter målet, men St. Pauli fortsätter också att störa, gnaga, pressa och löpa. Det är härligt att se, St. Pauli kämpar fotboll igen. Tyvärr känns försvarsspelet fortfarande svajigt och nervöst, jag tar ett djupt andetag varje gång Dresden lyrar in ett inlägg eller slår en djupledspass. På stopptid är det rena hönshuset och flipperfotboll framför Himmelmann som till slut lyckas reflexrädda skottet som kommer ur röran. Strax efter får Zehir till ett sjurackarns skott som Wiegers tvingas boxa till hörna. Tyvärr resultatlös och St. Pauli går till halvtidsvila med ett mål i baken.

(Själv går jag till halvtidsvila med en rök på uteplatsen, sen ett glas jordgubbssaft och en trippel portionssnus.)

Dresden kickar igång andra halvlek. Efter tio minuter kapar Burnic Daehli så att grästuvor och hårlockar yr. Gult på Burnic. Strax därpå ses Meier värma upp längs sidlinjen, men det finns fler målskyttar bland de brunvita. Från sin joggingtur längs sidlinjen kan Meier bara beundra hur Diamantakos blir renspelad framför Wiegers. Greken gör inget misstag, utan rundar målvakten och lägger in bollen i tomt mål. Mycket välförtjänt kvitterat och Paulifansen, för dagen rödklädda och med en stor fana med hammare & ankare, får äntligen anledning att bli lite skogstokiga på läktaren. Konfettin hinner knappt landa förrän Dudziak nästan sätter tvåan via touch via en back.

En sekvens av ytterliga tuffa närkamper och kullerbyttor följer. Becker får syna det gula i minut 59, och tre minuter senare är det Konés tur. Därefter får Buballa ett hårt Dresdenknä i huvudet och får ta igen sig på gräsmattan en stund. I nästa ögonblick är det Dresdens Berko som vrider sig i plågor i St. Paulis straffområde, men detta dock självförvållat.

Ett par minuter senare sker det jag fasat för. Backlinjen i St. Pauli blir tveksamma och bolltittande, Burnic tackar för kaffet och kan för jävla enkelt ta ett kliv in i straffområdet och stänka in 2-1.

Strax efter gör St. Pauli ett dubbelbyte; Meier och Lankford in, Allagui och Dudziak ut. Bara minuten därpå gör Park en slags karatehoppspark bakifrån på en Dresdenspelare och får se det gula. Han ska vara glad för den färgen. Vid det här laget kan Dresden, med hemmapubliken i ryggen, bevaka sin ledning och nyttja det faktum att St. Pauli måste gå framåt. Becker och Kalla skakar fram varsitt halvdant distanskott, men minuterna tar slut och så även hoppet om att nå kvalplatsen.

---

Vad jag kunde notera var Jos Luhukay oerhört passiv, jag såg honom aldrig vara uppe och mana på laget eller dirigera någonting. Han bara satt där på plastbänken och rev sig i skäggstubben. Märklig attityd.