Dokument: Den unge supernollan
Timo Horn är kung i den svårkontrollerade Domstadten. 1. FC Kölns målvakt har hållit nollan i de fyra första Bundesliga-matcherna. 21-åringen har skrivit ett nytt rekord. Frågan är inte om, utan snarare när, han får sitt genombrott på den riktigt, riktigt stora scenen.
En bra målvakt är A och O, för att kunna ha ett framgångsrikt lag. Det påståendet har säkert alla fotbollsintresserade hört vid flera olika tillfällen, och det är även precis så sant som det är sagt. Att vara stabil, att göra de svåra äddningarna i exakt rätt läge och att även sprida ett skönt lugn som ger upphov till positiva känslor över hela planen i övrigt. De här egenskaperna kan man verkligen tillskriva Timo Horn. Burväktaren i 1. FC Köln har lyckats hålla nollan i de samtliga fyra inledande Bundesliga-matcherna, och med ett nykomlingsförsvar framför sig har han skrivit in sig i historieböckerna. Aldrig tidigare har det hänt att en målvakt undvikit att släppa in något mål under sina fyra första säsongsdrabbningarna i den tyska högstadivisionen.
Naturligtvis är Horns bedrift oerhört imponerande, men vi som följer die Geissböcke helhjärtat är inte särskilt förvånade över att 21-åringen klarat sig så pass bra. Den egenfostrade produkten, född- och uppvuxen i Domstadten, har spelat i 1. FC Köln sedan 2002, och gick från klarhet till klarhet i varje ungdomslag. Det dröjde inte länge innan han knackade på porten till den stora, gigantiska och ovissa dörren till drömvärlden – på gott och ont. Ledningen lät honom komma in som 18-åring, vilket de ansvariga knappast ångrar i dag. Efter att ha varvat en läktarplats med rollen som reservmålvakt under sin första säsong i A-truppen (2011-2012), fick Horn en av de svåraste uppgifter som man kan få inom denna vackra, oförutsägbara, svängiga och känslofulla idrott. Han, som inte ens hunnit lämna tonåren, skulle stå som sista utpost i ett nyligen nedflyttat Köln, som tog nya tag i Zweite Liga med en bantad spelartrupp och med lika stora förväntningar på sig utifrån som vanligt. FC-anhängarna är inga vanliga sådana, och det är kanske inte så konstigt heller. Att se svunna tider försvinna, att tvingas bevittna när strider om liga- och cuptitlar byttes ut till konstanta kamper om att klara kontraket i Bundesliga och att över huvud taget ens få spela i förstaligan är ingen enkel sak. Ett lojalt supporterhjärta tar stryk, frågor ställs om framtiden och styrelsen ifrågasätts, med allt vad det innebär.
Det var dock som om Timo Horn var skapt för att bemästra denna utmaning, att målvaktströjan alltid hade tillhört honom och att hans ung ålder inte spelade någon som helst roll för agerandet i straffområdet. Visst, starten på återkomstsäsongen i Zweite Liga blev inte rolig för varken Horn eller 1. FC Köln. Efter sex matcher befann sig laget på nedflyttningsplats. Två ynka poäng fanns på kontot. Men allt eftersom växte målvakten med jobbet, och levererade konsekvent. Räddningar, perfekt tajmade utboxningar och rejäla utsparkar blandades med en rejäl portion pondus och en trygg aura. Denna kille utstrålade ett enormt Ethos (förtroendekänsla) i en tid när klubben var nära att fullständigt slå i botten. Horn ingav mod när det behövdes som mest, han fick ett virrigt försvar att fungera som en väloljad maskin och satte käppar i hjulen för mängder av motståndarspelare. En av elva spelare på planen kan dessvärre inte göra allt på egen hand för att nå bra resultat, och då lagkamraternas effektivitet var obefintlig räckte inte alla starka målvaktsingripanden för att ta sig upp till Bundesliga på första försöket.
Säsongen efter, 2013-2014, fortsatte Horn att prestera starkt, efter att ha inlett med en rejäl miss, en av väldigt få, i premiären mot Dynamo Dresden. Han borstade omedelbart av sig dammet, stod rakryggad och höll sin kasse ren. När 1. FC Köln sedan började göra mål framåt, var det inget snack om saken alls. Redan med tre återstående omgångar av Zweite Liga säkrade FC seriesegern – och kunde återigen marknadsföra sig som en Bundesliga-förening. Totalt tappade FC endast in 20 mål på 34 matcher, varav två av dessa slank in bakom ordinarie andremålvakten, Thomas Kessler, i säsongsavslutningen mot FSV Frankfurt. Horn snittade alltså 0,56 insläppta mål per match, då han gjorde 32 serieframträdanden med 18 bollar i sitt nät som facit.
Jättetalangens roll förändrades, eftersom Köln nästan alltid dominerade spelet och tryckte tillbaka sina antagonister regelbundet. Han behövde inte rädda lika många bollar som året innan, men paraderna blev kanske av ännu större vikt nu. Det är verkligen inte lätt att kasta sig rakt in i hetluften efter att ha stått sysslolös i en dryg timme, och Horn fixade många, många viktiga poäng åt FC. Ett starkt mittbackspar hade även utvecklats i Dominic Maroh och Kevin Wimmer, medan Jonas Hector tog för sig på vänsterbackspositionen. Matthias Lehmann, Yannick Gerhardt och Adam Matuschyk, alla mittfältare, bidrog även i defensiven. På det stora sammantaget kan man absolut säga att Horns närvaro förbättrade samtliga detaljer i spelet.
Inför Bundesliga-comebacken pratades det mycket om huruvida 1. FC Köln skulle klara av att fortsätta försvara sig på samma sätt som säsongen innan. Timo Horn satte ribban tidigt, genom att svara för flera fina räddningar i 0-0-matchen mot Hamburger SV i premiären. Det märktes inte någon skillnad på att det var spelare som Pierre-Michel Lasogga eller Rafael van der Vaart som sköt i stället för Ranisav Jovanovic eller Nicky Adler i Sandhausen, utan målvakten såg lika säker ut som alltid. Trenden fortsatte sedan i den följande omgången. Köln vann – mycket tack vare en fantastiskt bra laginsats och framför allt en björnstark defensiv – mot Stuttgart på bortaplan med 2-0. Det gick inte att tvivla en sekund på att Horns personlighet påverkat kollektivet som sådant, och att hans trygghet även ställde till det enormt för de som skulle slå hål på honom.
Ja, varför nöja sig med två nollor i rad, när man kan dubbla den sviten? Horn, som också hållit tätt i DFB-Pokal (mot FT Braunschweig) och i två matcher med U21-landslaget, stoppade Paderborn förra helgen. Köln kom inte upp i någon högre nivå annars, men med en skicklig målvakt lever alltid hoppet. Att få med sig en poäng från mötet med en tippad, om än överraskande duktig, bottenkollega är förstås inga fel. Gårdagens prestation var ännu roligare att se. FC ställdes mot Borussia Mönchengladbach. Ett glödhett, kokande och intensivt derby som får blodet att transporteras snabbare genom samtliga berördas kroppar. En utsåld kuliss. På RheinEnergieStadion. Mot ett uttalat topplag och en ärkerival utan dess like, dessutom. På förhand kändes det inte omöjligt att denna dag, söndagen 21 september, skulle sluta med att åtminstone en boll hamnade i Köln-nätet. Samtliga som trodde det, kunde inte få mer fel i sina analyser. Horn styrde sitt försvar elegant med en osynlig dirigentpinne i ena målvaktshandsken, och var på hugget de få gånger som Mönchengladbach kom till avslut. Resultatet skrevs till 0-0, vilket den så omåttlig populäre målvakten hade en lika stor del i som Domkyrkan i Kölns centrum är vacker att begrunda. Offensivt hade FC ingenting att komma med egentligen, trots de lyckade försöken att neutralisera klasspelare som Max Kruse, Raffael och André Hahn.
Det gäller att få saker och ting att lossna i den sista tredjedelen för 1. FC Köln. Oavsett vad Anthony Ujah, Patrick Helmes, Simon Zoller och de andra spjutspetsarna hittar på är en sak given. Så länge Timo Horn är på plats, ståendes i straffområdet med sin vakna blick, finns alla möjligheter att bygga vidare på den fina säsongsstarten. Målvakten kommer att utvecklas ännu mer, lär göra sig ett ännu större namn i U21-landslaget och kommer att rädda poäng på löpande band åt klubben i sitt hjärta, i den har han vuxit upp, fått sina värderingar och tagit jätteframsteg. Något som dock oroar lite grann är kontraktssituationen. Det nuvarande avtalet med FC sträcker sig endast fram till 2016, och det måste förlängas snarast. Risken finns att de stora elefanterna – både de inhemska och utländska – börjar höra sig för om Horns underskrift.
Timo Horn har redan slagit ett rekord. Fler artiklar om hans storhet kommer att skrivas. Att vi har en blivande världsmålvakt framför oss känns inte som en alltför kvalificerad gissning. Frågan är bara när det där riktigt, riktigt ordentliga genombrottet på den stora scenen sker.
Förhoppningsvis väljer den 21-årige keepern att stanna i Köln. Tänk att få se honom vara en byggsten i ett framtida toppbygge som markerar sin närvaro i både Bundesliga- och de europeiska turneringarna. Det hade varit tungt att tvingas se Timo Horn kliva ut genom Domstadtens svåröppnade port och ta steget ut i det okända.
