Krönika: 2013 – året då drömmarna väcktes till liv
Tolv månader. 365 dagar. 8760 timmar. Ett år innehåller fantastiskt många händelser i skilda former och att följa ett fotbollslag är verkligen en känslomässig berg- och dalbana utan dess like. FC Köln väcktes ur en tung dvala och att stötta detta lag har varit relativt (nåja) roligt. I denna text går det att läsa om klubbens 2013 – allt från bottennapp till dröminsatser.
”Åkt hiss i raketfart”
1. FC Köln grundades 1948 och etablerade sig tidigt som en av de stora tyska fotbollsföreningarna. En plats i Bundesliga, som startades 1963, var given och det dröjde inte länge förrän titlarna, både i liga- och cupform, började ramla in. Men det senaste årtiondet har varit fullständigt annorlunda gentemot hur det såg under klubbens första levnadsår.
FC har åkt hiss mellan första- och andradivisionen i en otäck raketfart och flyttades ned till Zweite Liga igen i maj 2012 efter fyra säsonger i finrummet. Tillvaron där inleddes mardrömslikt och katastrofstarten (endast två ihopskrapade poäng på de sex öppnande matcherna) kom att riva djupa sår i ambitionerna. Visserligen höjdes nivån eftersom och prestationerna förbättrades. Resultaten var däremot inte tillräckligt bra för att slåss i toppen inför vintervilan och efter 19 omgångar höll man till på en niondeplats i tabellen.
”Frustrationen var stor”
När jul- och nyår firats färdigt återvände 1. FC Köln till träningsanläggningen, Geissbockheim, med ett mål i sikte – att sluta trea i serien, vilket skulle innebära Bundesliga-kval. Uppdraget var allt annat än enkelt på förhand då det skiljde åtta poäng till Kaiserslautern, som hade möjligheten till uppflyttning i sina händer. Duon Hertha Berlin och Eintracht Braunschweig hade sprungit ifrån ordentligt och det mediala fokuset lades i stället på vilket lag som skulle landa på tredjeplatsen. FC, med fem raka segrar, varav en mot självaste Borussia Dortmund, i uppehållets träningsmatcher, fick saker att stämma allt bättre nu.
Bollar som tidigare landade utanför gick nu i mål. Försvarsrensningarna som missades togs om hand ordentligt. Segrar som missats sent togs i slutminuterna. RheinEnergieStadion växte till ett ytterst svårintagligt fort och det var inte många poäng som släpptes där.
Något som Köln dock förlorade mycket på var ekonomin – det fanns helt enkelt inga pengar att värva för och den alltför tunna truppen orkade inte hela vägen in i mål. Fredag 6 april 2013 återfanns FC sensationellt på tredjeplatsen, med en poängs försprång gentemot Kaiserslautern. Denna kväll väntade Rheinland-Pfalz-klubben på bortaplan och det fanns en jättechans att göra ett rejält ryck. Så blev inte fallet utan i stället snurrade den kaosartade säsongskarusellen ytterligare ett varv. Kaiserslautern dominerade från avspark till Deniz Aytekins sista avblåsning. När krutröken lagt sig stod det 3-0 till die Roten Teufel på resultattavlan och vips var initiativet bortblåst. Helgen efter svarade de tre faldiga Bundesliga-mästarna genom att besegra VfR Aalen tack vare ett drömmål i slutsekunderna av unge Kacper Przybylko. Det kändes däremot som att chansen redan hade gått upp i rök.
I de kvarvarande matcherna fanns inte geisten, kylan eller flytet. Spelet liknade i mångt och mycket det som skräckartat kostade så många poäng under hösten. Effektiviten uteblev och lägen sumpades i mängder samtidigt som motståndarna på något sätt, i vissa fall väldigt ologiska, lyckades med bedriften att sätta tillräckligt med bollar bakom Timo Horn för att förstöra förhoppningarna. Det blev en femteplats som slutfacit, FSV Frankfurt sprintade förbi, när 34 omgångar avverkats och frustrationen var så stor i föreningens kulisser att tränaren Holger Stanislawski valde att avgå.
"Stod inför ett vägskäl"
1. FC Köln har de senaste åren tvingats, eller själva valt, att byta coacher om vartannat. Nu stod klubben, med svaga finansiella muskler, inför ytterligare en förändring och som om det inte vore nog behövde flera nya spelare värvas. Förutsättningarna hade kunnat vara bättre, men ett visst hopp gick ändå att hitta i misären. Om man bara, verkligen inte så bara, kunde hitta en människa med skickligheten att lyckas utveckla unga talangfulla spelare samt investera klokt i nytillskott fanns det en bra grund att stå på. Intentionerna i insatserna 2012-2013 var ofta goda och byttes missarna, framför allt, ut mot nätkänningar kunde segrar- och poäng plockas i en betydligt större utsträckning.
”Nya ansikten och höjda röster”
Förberedelsetiden var minimal till dess att Zweite Liga-upplagan anno 2013-2014 skulle starta. Det gällde att säkra en ny tränare och få gruppen att fungera som en trygg enhet på mindre än två månader. 1. FC Köln bekräftade, efter många turer och rykten, att Peter Stöger var klar som huvudansvarig. Österrikaren anlände till staden, känd för sin ståtliga Dom-kyrka, med höga förväntningar från allmänheten. Stöger hade tagit Austria Wien till ligatiteln i sitt hemland ett par veckor tidigare, men var trots det ett ganska okänt namn sett ur Kölner-synvinkel.
Oavsett vad man heter, eller om erfarenheten endast sträcker sig till ishockeyledarskap, så är kraven alltid skyhöga från FC-supportrarna, både på den som leder laget och de som bär den rödvita tröjan ute på gräset. Köln förstärkte truppen med namn som Marcel Risse, Daniel Halfar och Maurice Exslager – alla med rutin från antingen Bundes- eller Zweite Liga. Anthony Ujah, som vann fjolårets skytteliga med 13 fullträffar, köptes loss från Mainz medan det enda riktigt tunga tappet gick att hitta i Christian Clemens – yttern kritade på för Schalke.
Tävlingssäsongen sparkades igång i Sachsen 20 juli. Die Geissböcke dominerade bortamötet med Dynamo Dresden i stor grad, men fick endast med sig en poäng hem. Matchen slutade 1-1 efter att en sen kvittering släppts in på ett dråpligt sätt – Timo Horn förlorade bollen i en duell med Mickaël Poté och tvingades se en Dynamo-spelare näta från långt avstånd. Premiärnederlaget, vi kallar det så, följdes upp av två nya 1-1-resultat. Spelet i matcherna mot Fortuna Düsseldorf, ett väldigt upphaussat Rhenderby, och Paderborn kritiserades hårt och effektiviteten var minimal.
Visserligen slog FC, via två mål av Risse, Sandhausen i den fjärde omgången, men det riktiga uppsvinget kom inte förrän i månadsskiftet augusti-september. Samma dag som Erzgebirge Aue kördes över med 4-1, Slawomir Peszko krönte sin comeback genom att hitta rätt med pannan, började snacket florera om att Patrick Helmes åter skulle komma att representera klubben. Drygt 24 timmar senare bekräftades anfallaren som Köln-spelare och detta drag kom att ge effekt.
”Cupknall och serieledning”
Helmes debuterade drygt två veckor senare och parades ihop med Ujah borta mot Energie Cottbus. 29-åringen, som spelade i FC mellan 2005-2008, gjorde mål med sin första bolltouch och hade stor del i att laget lämnade Brandenburg med en 4-0-vinst i bagaget. Åtta dagar efter storsegern ställdes Köln mot Bundesliga-gänget Mainz på Coface Arena i DFB-Pokalen. Då den föregående matchen i ligaspelet ”endast” slutade 0-0, tippade toppkonkurrenten Kaiserslautern stod för motståndet, kraxade olyckskorparna, om än ganska svagt, i Domstadten. Men dessa kom att tystas. Köln visade upp en enorm kyla, smartness och tog tillvara på en omställning. Risse stod för kvällens enda mål och hjälpte till att säkra ett sensationellt avancemang.
Det flöt på efter skrällvinsten och laget tog 13 av 15 möjliga poäng under de fem följande Zweite Liga-tillställningarna. Den sistnämnda av dessa var en ren seriefinal mot Union Berlin. FC övertygade på RheinEnergieStadion och inte ens den mest kräsna supportern kunde känna det minsta uns av missnöje – mötet slutade hela 4-0, Risse höll sig framme med två nya mål, och en förlustfri svit på 15 matcher i liga- och cupsammanhang hade byggts upp.
”Oron blev till eufori”
Fotboll är en oförutsägbar sport och sinnesstämningen kan förändras väldigt kvickt. Ett bevis på detta fick samtliga med koppling till 1. FC Köln erfara under november månad. Trenden, den utan nederlag, bröts 10 november. VfL Bochum vann den 14:e serieomgångens match med 1-0. Den lilla besvikelsen växte sig mycket starkare därefter. För andra gången i rad förlorade Köln mot ett lag på undre halvan utan att näta – Ingolstadt tog hem striden i miljonstaden i väst med 1-0. Domstadt-bornas oro var nu stor och förstaplatsen i tabellen hade, om än tillfälligt, gått upp i tomma intet.
Det hela blev inte enklare av att en svår utmaning väntade i Hamburg ett par dagar senare. Men mot St. Pauli visade FC klass och det lossnade i anfallsspelet, som ifrågasatts hårt, rejält. Helmes, ofrivilligt tillsammans med Ujah iklädd hundhuvud-rollen, stod för ett mål medan överraskningarna, Kevin Wimmer och Yannick Gerhardt, följde hans exempel. 3-0-triumfen mot högt siktande St. Pauli gav råg i ryggen.
FSV Frankfurt slogs tillbaka med 2-0 av bara farten och vips var 1. FC Köln Herbstmeister, d.v.s det lag som ligger högst upp i protokollet då halva säsongen avverkats. Två matcher återstod dock innan det långa, och lite småtrista, vinteruppehållet väntade. Dynamo Dresden avfärdades enkelt på RheinEnergieStadion innan ett stekhett, decemberkylan till trots, Rhenderby vankades.
På Espirit Arena utvecklades fighten mot Fortuna Düsseldorf till något spektakulärt, spännande och oförglömligt. FC ledde med 2-0, mål av Ujah och Helmes, i paus och såg ut att ha god kontroll på händelserna. Då vaknade Düsseldorf och slog till två gånger om. Nu var det i stället ärkerivalen, nedflyttade från högstadivisionen i våras, som såg ut att få med sig segern. Men Anthony Ujah ville annat – anfallaren krutade in avgörande 3-2 med kvarten kvar. När slutsignalen ljöd bröt firandet ut bland de många bortafansen på plats.
”Drömläge, men ödmjukhet är ett måste”
FC Köln har, inför det som komma skall, ett utgångsläge man inte kunde drömma om i mitten på juli. Efter 19 omgångar är Domstadts stolthet tabelletta med 39 inspelade poäng. Marginalen ned till tvåan, Greuther Fürth, är fyra poäng medan det skiljer hela åtta ned till Kaiserslautern, som står utanför direktuppflyttningszonen.
Laget har också visat att man kan hävda sig mot Bundesliga-motstånd under hösten. DFB Pokal-äventyret tog slut i tredje rundan. FC förlorade, även fast prestationen var stark, borta mot Hamburger SV med 1-2. Det fanns dock mycket att ta med sig från insatsen och att die Geissböcke även stod upp mot Dortmund, Champions League-finalist i fjol, i en träningsfight ger ju mersmak på vad som eventuella kan vänta när hösten 2014 står för dörren. Det återstår däremot 15 Zweite Liga-matcher innan det blir tal om vad som kan ske i framtiden.
1. FC Köln är en väldigt nyckfull förening och har ofta haft en tendens att hamna i de mest underliga situationerna. Ödmjukhet är A och O om Bundesliga-drömmen ska bli verklighet, men för stunden förtjänar vi alla med FC-hjärtan att må riktigt bra. Vad som sker i februari, omstart mot Paderborn, är en annan historia.
Jag vill passa på att tacka er som följt aktiviteten här på Svenskafans-sidan 2013 och hoppas att ni fortsätter att läsa artiklarna. Gott nytt år på er!
