Krönika: Kärleken till födelsedagsbarnet
När jag insåg att Alla hjärtans dag och mitt kära 1. FC Kölns 65-års jubileum inträffade nästan precis på samma dag, så såg jag inget annat val än att skriva en hyllningskrönika om klubben som har en stor plats i mitt bultande hjärta. Här följer en hyllning till laget från Tysklands västra delar och till oss som följer die Geissböcke i vått och torrt.
Att vara supporter till ett fotbollslag är en stor känslomässig berg-och dalbana och det finns egentligen ingen förklaring till varför man känner som man känner. Det är ändå bara 11 killar (eller tjejer) som springer runt på en stor grön gräsyta och jagar efter en boll tillsammans med 11 andra, klädda i andra tröjor. Den som skjuter flest bollar i mål vinner och får tre poäng. Det låter inte speciellt upphetsande för en utomstående och många undrar nog vad vi fotbolls- och sportfanatiker är för konstiga människor, och ibland är det ju så att jag också funderar på vad i hela friden jag håller på med. Hur kan man bry sig så mycket om en fotbollslag i ett land långt ifrån där jag själv bor och som dessutom sällan presterar ett attraktivt spel att titta på? En seger och bra match kan göra en dålig dag underbar, samtidigt som en usel match kan göra en fantastisk dag så dålig på en ynka sekund.
Efter det andra världskrigets slut ville staden Köln, som till stora delar förstörts av diverse bombningar, få fart på elitfotbollen igen och ett par år senare var en klubb skapad. Den 13 februari 1948 såg 1. FC Köln dagens ljus för första gången, efter att lagen Kölner BC och SpVgg Sülz 07, slagits ihop till vad som nu skulle bli ett storsatsande lag med möjligheter att snabbt nå framgångar. Under de tolv kommande åren vann FC den regionala ligan två gånger och 1962 spelade klubben hem sitt första nationella mästerskap, vilket även ledde fram till en chans att vara med i Europacupen. Det dröjde inte länge förrän Bundesliga skapades och 1. FC Köln var ett av de sexton lagen som bjöds in till den nya superligan och när den första säsongen gick mot sitt slut stod det klart att Domstadts nya, fräscha stolthet skulle vinna den första upplagan av serien. De inhemska titlarna var början på en storhetstid och die Geissböcke utmanade om nationella pokaler under de följande 20 åren och storspelare efter storspelare tog sin plats i den rödvita klubbens startelva.
Men nu har tiderna förändrats och det är 30 år sedan laget vann en titel, då DFB-Pokalen vanns, efter en dramatisk finalvinst mot lokalkonkurrenten Fortuna Köln. FC har åkt hiss mellan Bundesliga och Zweite Liga, ett tungt tapp för klubben, med en så stor och mäktig historia att leva upp till. I staden Köln är fotboll oerhört stort och med ett publiksnitt på över 40.000 på RheinEnergieStadion så är det inte så konstigt att merparten av miljonstadens invånare bryr sig om klubben och dess framgångar och nu för tiden relativt stora misslyckanden. Tyvärr har engagemanget kring FC totalt tagit fel uttryck för en viss grupp supportrar och föreningen har fått brottas med stora problem, där bråkiga fans utmärkt sig, under de senaste åren. Dessa händelser har tyvärr gett klubben och oss supportrar, som inte vill något annat än att se vårt lag lira boll, ett dåligt rykte och ledningen har även fått betala dryga böter till det tyska fotbollsförbundet på grund av uselt beteende från en klick på läktarna.
Att hålla på ett fotbollslag är dock så otroligt mycket mer än bara framgångar på planen och att få känna samhörighet till vad det än är i livet, är ju en väldigt bra grej. Sen kan det ju verka konstigt att man känner så mycket för en klubb från ett annat land flera hundra mil hemifrån.
Köln är en frän stad med skön attityd hos människorna, enligt mig. Domen, Karnival, FC, Hennes, Haie (ishockeylag) och Kölsch är några av orden på lokalbefolkningens och mina läppar.
Visserligen var det 30 år sedan klubben var som bäst, men jag och alla andra relaterade till FC, drömmer fortsatt och hoppas om på en ny storhetstid för klubben från Müngersdorf i Kölns utkanter.
Glad Alla hjärtans dag och ett stort grattis till 1. FC Köln på 65-års dagen. Än blir det dock inte pension på länge...
