Kreativitetsmysteriet am Main
Tre mål på fem matcher, men ändå sju poäng. Men vad är egentligen problemet?
Mysterium. Sådant ska inte fotbollsskribenter lösa. Det är upp till TV-kommissarier i någon pittoresk engelsk by i Yorkshire från en serie som går 22.45 på TV4 Guld. Inte fotbollsskribenters jobb eller uppgift, ens moraliska, att lösa. Även om det handlar om fotboll, även om det handlar om en ganska enkel kärnfråga: "Vem har egentligen stulit våra mål och vad är lösensumman?"
Ett enkelt sätt att Axla (haha) rollen som TV-kommissarie i fotbollsvärlden är att titta på taktiken och specifikt dessa coola "passmaps" som har blivit så populära i och med den taktiska pilskheten hos massorna när sociala medier spridits. Denna taktiska pilskhet, taktikrunket, om ni vill ursäkta ordvalet, gör det möjligt för sådana som mig att hoppa in i rollen som Kommissarie Morse en spontan torsdagslunch på ett café i Uppsala och i allra högsta grad försöka finna problemet som vi sitter och tampas med. VAd lösningen kommer lösa är en annan fråga, eftersom SvenskaFans i sig inte är en direktkontakt med klubbarna, därmed kommer vi tillbaka till huvuddilemmat- Det är inte min uppgift att lösa problemet med kreativiteten. men för min egen stillhets skull, så ska jag försöka ändå.
Mot Borussia Mönchengladbach låg vi ganska högt upp i banan i press under stor del av de första sextio minuterna. Detta var en anledning till att vi lyckades vinna bollen så högt upp när vi gjorde mål. På så sätt skapade vi några chanser, även om det inte var riktiga fullblodschanser som man kanske vill se. Även om chanser inte var få mot Gladbach, samma mot Wolfsburg och Augsburg, så fanns det en ganska uppenbar känsla på planen. Motståndarna kunde enkelt lösa hur vi ville spela. Ut med bollen på kanten för att sedan försöka hitta in till Sebastien Haller och KPB. Enkelt, kanske även hiskligt effektivt. Likväl! Det är förutsägbart. Det kanske fungerar en gång, kanske två gånger, men om motståndarnas försvarare har något vett kommer de inse vad vi försöker göra och lär antingen blockera passningen ut på kanten, eller sätta tyngre markering på Haller och KPB.
Oh goals, where art thou
Nedan syns vår passmap, med våra generella positioneringar, mot Borussia Mönchengladbach, en match vi på något sätt kunde vinna med 1-0, 0.52 Expected Goals till trots. Jag skulle kunna föklara "Expected Goals" vidare, men enkelt handlar det om hur många mål man kan förvänta sig att laget gör under matchen, baserat på antalet skott på mål och varifrån de skotten kommer. Skott närmre mål genererar generellt sett ett högre xG än långskott. Ett "xG" på 0.52 vittnar om just det massiva problem som majoriteten av fotbollstyskland pekar på hos Eintracht Frankfurt. "Var finns målen?"
Var tycker Kovac att vi ska skapa mål? Är det från kantern? Detta blir, som redan förklarat, väldigt förutsägbart även om vi har bra huvudspelare och ytterbackar av hög klass. Ska vi slå långbollar från Falette och Abraham? Nej, det kan inte stämma. Abraham ligger som en libero och Falette ligger för långt åt kanten. Hasebe kan inte vara ansvarig för långbollar, han är för högt upp. Då blir det korta bollar. Eller är meningen att vi ska försöka spela oss runt? Vi har under denna säsong upplevt matcher där vi haft mer boll än innan, kanske är laget alldeles för ovant vid just det. Kanske handlar Kovac taktik blott om press och inlägg.Passmaps & xGplot for M'gladbach against Frankfurt. #passmap #xGplot #autotweet pic.twitter.com/5my1PB1AKq
— 11tegen11 (@11tegen11) 9 september 2017
Press är intressant däremot. Det finns historier om ett RB Leipzig under Ralf Rangnick som hade som taktik att låta motståndarna ha bollen så att de kunde sno åt sig bollen högt upp och göra mål. Kanske är det vad vi försöker göra? Våra positioneringar är ganska klockrena för en sådan taktik, alla spelare verkar ha varsin,utan mittbacken com ligger och väntar på den eventuella långbollen från ett pressat motståndarlag. Problemet med ett sådant system i dagens Eintracht är att vi inte har nog speed för ett sådant system. Vi är inte Leipzig, vi är inte Dortmund. Vi har inte Aubameyang, vi har ingen Timo Werner, ingen Foppa, ingen Marco Reus som kan chocka motståndarna med sin trixighet och kvickhet. Vi har Mijat Gacinovic och han är slarvigare än självaste Slarvpelle.
Spela boll
Det enklaste för oss vore att inse att vi inte är ett lag som bara kan lähgga sin tillit på press. Det fungera av och till förra säsongen, har av och till fungerat även i år. Men liksom förra säsongen, och våren specifikt, skapar vi alldeles för lite chanser utanför pressen för att kunna vara med och utmana på riktigt om Europa. Det måste finnas en plan B, vi måste lära oss att bli ett spelande lag med rörloighet och styrka. Använd kvickheten rätt, släpp bollen i rätt tillfälle, bredda ännu mer och skapa ytor genom onödiga löpningar. mot Köln var det bara Boateng som gjorde det senare. Dessa är saker jag lyckats lära ett 15-årigt lynnigt flicklag i Sturefors IF, detta borde Niko Kovac kunna lära ett hungrigt Eintracht Frankfurt.
"Du kan inte begära att Eintracht ska spela tiki-taka, så bra är de inte". Sant, men det behöver inte vara tiki-taka, utan bara lite mer rörelse. Mer rörelse utan boll föder ytor, vilket föder mål, vilket föder mer kreativitet och mer mål. Det är ganska enkelt. Stå inte still när vi har bollen. Det gäller samtliga.
Vi möter ett spelande lag på lördag i Leipzig och jag förväntar mig att vi fortsätter på den inslagna vägen med press, men i hemmamatcher där vi har mycket boll. Som mot Wolfsburg, som mot Augsburg, då har vi chansen att utveckla vårt spel. Varför inte göra det? Varför fortsätta pressa när vi äger bollen, varför satsa på ett monotont inläggsspel när vi har mer bollinnehav än man kunnat drömma om. Tänk om, tänk rätt, Eintracht.
