Krönika: Allt annat är ett praktfiasko
Truppen har under sommaren förstärkts och ser starkare ut på länge. Således finns det inte längre några ursäkter för HSV att inte nå en uppflyttning.
Startskottet för den nya säsongen hade knappt hunnit gå av innan det blev dags för landslagsuppehåll. Givetvis en smula trist – men samtidigt ett utmärkt tillfälle att komma ikapp med skrivandet och sammanställa saker och ting.
Det är väl knappast någon som lyckats undgå att sommarens rekordlånga övergångsfönster nu bommat igen sina portar. Trots att det cirkulerade rykten om att både Philipp Hofmann och Jae-sung Lee var aktuella blev det ingen sista minuten-värvning under deadline day. Det enda som skedde var att fotbollsinvaliden Ewerton fick sitt kontrakt rivet och blev samma dag klar för ligakonkurrenten Jahn Regensburg.
Allt som allt blev det fem framträdanden för HSV. Inte direkt vad man hade hoppats på när man förra sommaren betalade Nürnberg två miljoner euro för hans tjänster. Så att gå skilda vägar var det enda rätta – även om den brasilianske mittbacken påstod att han nu minsann var på gång och kände sig fit for fight att ta upp kampen om en startplats.
Den sista spelaren att ansluta blev Sven Ulreich. Målvakten kände sig manad att ge sig i kast med en ny utmaning efter att de senaste fem åren agerat backup till Manuel Neuer.
Eftersom den 32-årige målvakten skött sig utomordentligt bra under sin tid i Bayern München ville rekordmästarna inte sätta käppar i hjulet för honom när han deklarerade att han ville flytta till Hamburg. Då HSV som bekant dras med en mindre välordnad ekonomi lät man honom lämna gratis samtidigt som man under den här säsongen bekostar 80 procent av hans lön. Säga vad man vill om Bayern München, men giriga och småsinta kan man inte kalla dem.
I och med värvningen av Ulreich blev den sista pusselbiten i tränare Daniel Thiounes lagbygge lagd. Sammanlagt blev det sex nyförvärv och samtliga av dem känns vettiga och genomtänkta.
Simon Terodde har redan hunnit presentera sig med fyra fullträffar på två matcher, Moritz Heyer och Toni Leistner tillför efterlängtad stabilitet till defensiven, Amadou Onana är en spännande talang som redan slagit sig in i startelvan och Klaus Gjasula ett rivjärn som trots sin darriga start förhoppningsvis kommer bli bättre och bättre med tiden. Sedan har vi fått in en högklassig målvakt som de senaste åren visserligen mest suttit på bänken, men när han väl spelat har han skött sig exemplariskt och så sent som förra året var han en del av det tyska landslaget – vilket säger en hel del med tanke på den mördande konkurrensen där.
Jag kan inget annat än att återigen lyfta på hatten för det fantastiska arbete Jonas Boldt utfört. Gång på gång visar han fingertoppskänsla när det kommer till övergångsmarknaden och att Heyer var den enda spelaren som man fick betala för är ett bevis på att han vet vad han sysslar med. Även sportchef Michael Mutzel har gjort sig förtjänt av en eloge, men jag kan inte föreställa mig något annat än att det är Boldt som stått för grovjobbet.
Nu har vi en trupp som i stort sett känns komplett. Samtliga lagdelar har förstärkts samtidigt som man fått behålla nyckelspelarna (bortsett från Fein och Pohjanpalo som var inlånade). Därmed finns det inte några ursäkter för att inte uppfylla det stora säsongsmålet – att nå en återkomst till den tyska fotbollens finrum.
Jag har tidigare varit inne på att det den här säsongen inte finns någon solklar konkurrent i kampen om en uppflyttning och efter tre omgångar står jag fast vid det. Hannover 96 är nog den största utmanaren, men jag har svårt att se dem undgå formdippar och återkommande svackor under säsongens gång. Annars bör Fortuna Düsseldorf och Nürnberg kunna utmana, men de har inte direkt fått någon flygande start.
Så jag vill inte höra några dåliga ursäkter till att det inte ska gå vägen den här säsongen heller, för det finns inga godtagbara sådana. Visst, Thioune är ett oprövat kort – men det är klubben som handplockat honom och bör därmed ha en stor tro på att han är rätt man att leda HSV tillbaka till Bundesliga. Allt annat än en uppflyttning är ett praktfiasko – så enkelt är det.
Nästa helg drar det igång igen och det är en intensiv vecka med tre matcher inom loppet av sju dagar. Alltså finns det gott om tid och utrymme för att få spelet att sitta lagom till säsongens första stadsderby mot St. Pauli den näst sista oktober.
