Wehen Wiesbaden - Hamburger SV1 - 1
Krönika: Dags att börja peta spelare
Efter att ha misslyckats besegra tabelljumbon Wehen Wiesbaden är det dags för tränare Dieter Hecking att börja tänka om gällande vilka spelare som bör få starta.
Samtidigt som jag känner mig på gränsen till bortskämd och nästintill osmaklig över att känna missnöje över dagens HSV är det svårt för mig att dölja mina känslor efter helgens stora fiasko.
Tabelljumbon Wehen Wiesbaden stod för motståndet på bortaplan och efter att HSV omgången dessförinnan fullständigt pulvriserat sin största toppkonkurrent fanns inte något annat än tre poäng på kartan. Givetvis skulle det inte bli så.
Det ska sägas att jag missade den första halvleken eftersom jag var på vandringstur i anslutning till de tyska alperna, men den andra halvleken bevittnade jag och det räckte gott och väl för den sågning som nu ska följa.
Spelarna uppträdde nonchalant och passivt såväl offensivt som defensivt. Trots att det skapades gott om målchanser var det få av avsluten som träffade mål, och när de väl gjorde det hade Lukas Watkowiak inga större bekymmer att ta hand om dem. Dock lyckades han inte hålla Tim Leibolds distansskott och det var med mer tur än skicklighet som David Kinsombi höll sig framme och slog in returen i det öppna målet.
Med drygt 30 minuter kvar att spela synade Wiesbadens Stefan Aigner det röda kortet efter att – troligtvis med avsikt – ha trampat Leibold rakt på magen. Trots det märkte man inte av något övertag, utan det kändes i ärlighetens namn snarare som det var HSV som var en spelare kort.
På övertid tilldelades Wiesbaden en hörna och jag sa till min kompis Jonas bredvid mig att nu skulle det bli mål. Mycket riktigt skulle det stämma då inhoppande Törles Knöll – med ett förflutet i HSV – tryckte dit kvitteringen efter ett misslyckat försök till rensning.
Kort därefter blåste domaren för slutsignal och min farhåga om att vi skulle få problem mot tabelljumbon skulle tråkigt nog visa sig stämma. En poäng är bättre än ingen, kan tyckas. Men om man ska lyckas ta steget tillbaka till Bundesliga är en poäng mot jumbon inte bra nog. Det är snarare oerhört bedrövligt.
Den här säsongen har så här långt präglats av att HSV omgående tagit tag i taktpinnen i sina matcher och spelat en skaplig fotboll som ofta lett fram till chanser. Skärpan och koncentrationen framför motståndarmålet har dock varit på tok för dålig och det är inte första gången det kostat oss värdefulla poäng.
Framöver önskar jag mig få se Dieter Hecking våga peta spelare som Lukas Hinterseer och Bakery Jatta, som på tok för ofta slarvar med sina avslut och som i många situationer uppträder på ett arrogant vis. Det finns hungriga spelare på bänken som väntar på sin chans från start och de förtjänar hädanefter att få den.
Nästa helg vankas ”rivalmöte” mot Holstein Kiel och med tanke på gårdagens match mot Wehen Wiesbaden är risken stor vår negativa svit mot ”Storkarna” håller i sig. Magkänslan säger mig nämligen att det efter nästa helg inte längre är HSV som toppar tabellen – men jag hoppas givetvis innerligt jag har fel.
