Krönika: "Hoppet är tillbaka"
Många av de texter jag och mina kollegor sammanställt om 1. FC Köln under de senaste åren har varit ganska tunga att skriva. Nu börjar saker och ting hända på allvar i Domstadts stolthet – i rätt riktning. Att serieledningen skulle vara ett faktum efter 14 omgångar var det ingen som vågade räkna med innan säsongen. Visserligen förlorade laget den senaste Zweite Liga-matchen mot VfL Bochum, men det tar inte bort känslan kring att die Geissböcke kan vara på väg mot något stort.
Att 1. FC Köln är en av de största tyska fotbollsföreningarna historiskt sett finns det ingen som tvivlar på. Men dessvärre är samtliga som följer sporten i landet med ungefär 82 miljoner också helt överens om att klubben misskötts ordentligt under de senaste åren. Potentialen som finns i och kring staden känd för katedralen, Hohenzollernbrücke, med alla kärlekslås uppsatta vid gallret, i anslutning till tågstationen, det lokala ölet Kölsch och karnivalen har inte utnyttjats. Sedan den första nedflyttningen till andradivisionen 1998 har FC åkt hiss i raketfart åt båda håll mellan Bundes- och Zweite Liga. Ekonomin går knappast att kalla för stark och även i dag är framtiden osäker. Det känns däremot som att något intressant är på väg att hända på planen.
Efter 14 spelade seriematcher leder laget tabellen, med 27 inspelade poäng och var fram tills i söndags obesegrade. Då stämde det inte riktigt och Bochum tog tillvara på ett sömnigt försvarsagerande, vilket fastställde 1-0-resultatet på rewirpowerStadion. Det lilla bakslaget kommer nog ingen att minnas när Zweite Liga-upplagan anno 2013-2014 ska summeras väl framme i maj. Säsongen inleddes lite skakigt med tre raka kryss, tveksamma insatser och framför allt en oerhörd ineffektivitet – mycket likt mardrömsstarten året innan efter det smärtsamma uttåget från högsta divisionen. Nye tränaren Peter Stöger, som fick ta över skutan då en allt för pressad Holger Stanislawski ställde sin plats till förfogande, ifrågasattes omedelbart. Kunde en österrikare utan någon som helst erfarenhet av den tyska fotbollen, varken som spelare- eller coach, klara av ett så utsatt jobb i en så bevakad klubb med skyhöga förväntningar utifrån?
I dag är läget fullständigt annorlunda mot hur det såg ut i augusti. Man har investerat friskt i vassa spelarnamn och även rekryterat yngre med stor talang. Patrick Helmes och Slawomir Peszko har inte bara höjt spelnivån utan även lyckats få ännu fler passionerade Domstadt-bor att leta sig till RheinEnergieStadion. Yannick Gerhardt, fullständigt okänd för de flesta inför säsongen, utvecklas konstant och det känns nästintill omöjligt för rutinerade killar som Adam Matuschyk och Mato Jajalo att peta 19-åringen ur startelvan. Defensiven står pall och endast sex bollar har ramlat in bakom Timo Horn. Det bästa är att det känns som att det finns ännu mer att ta av och flera som kan lyfta sig till oanade höjder – Kölner-sonen och Mainz-värvningen Marcel Risse, med nio tävlingsmål hittills, är en av dem, vilket säger en hel del.
Sen gäller det förstås att inte låta framgångarna så här långt stiga någon med FC-anknytning åt huvudet. Inte ens hälften har avverkats och det är mycket kvar att jobba med om uppflyttningsdrömmen ska bli sann. Men att möjligheterna är stora, sinnesstämningen god och människorna glada går det inte att tveka på. En lite ovan, men fullständigt underbar, situation för oss supportrar.
