Orosmoln över Volksparkstadion
En lovande tabellplacering till trots finns det saker och ting som väcker stor oro och ängslan hos HSV inför den avgörande sluttampen av säsongen.
Vintern är äntligen till ända och våren är nu här – åtminstone enligt kalendern. För den fotbollsintresserade är det ett tydligt tecken på att säsongen börjar gå mot sitt slut då spelschemat kortas ner för varje vecka som går samtidigt som det blir allt färre poäng kvar i potten att spela om.
HSV har under hela säsongens gång rört sig i toppen av tabellen och har goda chanser att nå semifinal i tyska cupen för första gången på tio år. Guld och gröna skogar, kan tyckas vid en snabb blick över lagets statistik. Det räcker dock att man börjar granska resultaten en smula mer noggrant för att inse att verkligheten är av en annan kaliber.
Målskyttet en akilleshäl
Visserligen har HSV så här långt vunnit majoriteten av sina matcher och är det lag i 2. Bundesliga som släppt in näst minst mål. Defensiven har allt som oftast fungerat utomordentligt bra, där försvarsgeneralen Rick van Drongelen styrt och ställt i backlinjen medan Julian Pollersbeck varit säkerheten själv mellan stolparna.
Det finns dock en akilleshäl i årets upplaga av HSV. En akilleshäl som oroar undertecknad så pass mycket att han är ängslig för att den ska kosta föreningen en återkomst till den tyska fotbollens finrum. Akilleshälen jag tänker på är målskyttet – som lyst med sin frånvaro.
32 fullträffar har laget mäktat med på de 24 matcher man spelat i ligan. Ingen annan klubb på den övre halvan av tabellen har gjort färre, och att HSV ligger tvåa med en poäng bakom målfabriken Köln beror i ärlighetens namn mer på tur än skicklighet. Av de 14 matcher man gått segrande ur har det i elva fall varit med uddamålet. Ett färskt exempel är måndagens batalj hemma mot Greuther Fürth, där det i princip skapades noll målchanser innan motståndarnas Julian Green synade det röda kortet. Med fem minuter kvar att spela kunde lagkapten Aaron Hunt något lyckosamt styra bollen i nätmaskorna och tre poäng var ett faktum. Glädjande givetvis att vi återigen hade turen på vår sida, men tur varar sällan för evigt och med tio matcher kvar att spela innan säsongen är till ända börjar orosmolnen över Volksparkstadion växa sig allt större.
"Svårt att inte få en klump i magen"
Tar vi oss en titt på de resterande matcherna är det svårt att inte få en klump i magen. Redan på söndag vankas det stadsderby mot ärkerivalen St. Pauli borta på Millerntor, ett St. Pauli som den senaste tiden visat sig starka med två meriterande vinster tack vare vinterns nytillskott i form av den forne skyttekungen Alex Meier.
Därefter dröjer det lite mer än en månad innan den i särklass tuffaste utmaningen står på agendan då Köln bjuder in till match på RheinEnergieStadion. Två veckor därefter är det dags för en ny bortaresa, och det till de östra delarna av huvudstaden där Union Berlin står för motståndet.
Samtliga tre klubbar slåss med HSV om en uppflyttning till Bundesliga och i dagsläget snurrar det för trion på betydligt bättre än vad det gör för ”die Rothosen”. Således är det tre nyckelmatcher där åtminstone en poäng i varje möte är ett måste för att inte HSV ska riskera bli omsprungna i tabellen, och med tre matcher kvar att spela befinna sig på fel sida av uppflyttningsstrecket. Ett scenario som känns allt annat än otänkbart med tanke på hur tafatt och passivt det sett ut den senaste tiden. Både Holstein Kiel och Jahn Regensburg har bevisat att man vet hur man bryter ner den annars pansarsäkra (nåja) defensiven samtidigt som man lyckats tillintetgöra anfallsspelet. Troligtvis är det matcher som tränarna hos de respektive toppkonkurrenterna kommer studera och analysera ut i minsta detalj.
"Slutat lyckligt många gånger förut"
Bör vi redan nu ge upp och kasta in handduken? Inte alls. Hannes Wolf har bevisat sig vara en mycket kompetent tränare och även om spelet den senaste tiden gått i stå är känslan att han vet vad han sysslar med. Så länge han slipper avbräck på nyckelspelare har han ett starkt manskap till sitt förfogande som åtminstone bevisat att man vet hur man täpper till bakåt. När det kommer till målskyttet hänger mycket på Pierre-Michel Lasogga, som vet hur man hittar nätet. Den robuste anfallaren är oerhört viktig och får han bara bollar att jobba på av sina lagkamrater behöver han inte många chanser för att skriva in sig i målprotokollet.
Vi kan inte göra mycket annat än att hoppas på att turen håller i sig, alternativt att spelarna kan höja sig när det gäller som mest och kriga för att nå en uppflyttning i maj. Som någorlunda rutinerad anhängare till klubben vore det dock märkligt med en vår utan spänning och dramatik. Många gånger förut har det slutat lyckligt och förhoppningsvis är det ett vilt jubel och planstormning som vi får bevittna efter att domaren blåst av säsongens sista match mot Duisburg hemma på Volksparkstadion.
