Krönika: Rena rama vilda västern
Efter en relativt slätstruken premiäromgång bjöd den gångna helgen på ett par överraskande resultat samt säsongens första tränarskifte.
Trots att startskottet för den nya säsongen ljöd för bara drygt en vecka sedan har min entusiasm varit i stort sett obefintlig. Som med så mycket annat här i livet har jag reflekterat över det bortblåsta intresset och kommit fram till att det i stor utsträckning handlar om avsaknaden av fullsmockade läktare med röststarka supportrar. Den tyska fotbollen är helt enkelt inte samma sak utan den fenomenala supporterkulturen.
Givetvis följde jag ändå premiäromgången med ett öga samtidigt som jag hängde med mina kompisar i Hamburg. Det mesta efter den handlade föga överraskande om Bayern Münchens löjeväckande demolering av Schalke 04 – och det kändes som att rekordmästarna redan säkrat mästarskölden för nionde året i följd.
Riktigt så känns det inte längre efter att den andra omgången nu slutförts. Hansi Flick och hans manskap åkte nämligen på en ordentlig stjärnsmäll borta mot Hoffenheim och det var svårt att känna igen det Bayern München som inte hade förlorat en match sedan december. Det ska sägas att man så sent som i torsdags spelade supercupfinal mot Sevilla borta i Budapest, som Javi Martinez avgjorde först under förlängningen. Således var det en sliten trupp som begav sig till den lilla skithålan Sinsheim för match bara tre dagar senare.
Med det sagt ska vi nog inte dra alltför stora växlar av nederlaget, men det ingjuter hopp om att vi går en spännande säsong till mötes och jag märkte direkt hur mitt engagemang sköt i höjden igen.
Dock lyckades den största titelutmanaren i form av Borussia Dortmund inte cementera sig i toppen av tabellen eftersom man dagen innan gått på pumpen mot Augsburg. Inte heller det ett resultat man ska läsa in för mycket av, men det bevisar att fjolårets problem fortfarande existerar och att man förmodligen inte kommer räcka hela vägen den här säsongen heller. Beklämmande då Bundesliga hade mått bra av att sätta punkt på Bayern Münchens titelsvit. Intresset för den tyska fotbollen blir nämligen inte större av att samma klubb går och vinner år ut och år in, men det är ett ämne för en annan krönika.
Slutligen är det omöjligt att inte ta upp det faktum att David Wagner nu äntligen fått sparken av krisande Schalke. Och jo, fast än att det bara gått två omgångar råder det kris hos ”die Knappen” och har gjort ända sedan årsskiftet. Att man inte valde att göra sig av med Wagner efter den föregående säsongen övergår mitt förstånd då man vann blott en match under våren. Varningsklockorna ljöd för fullt men ledningen vägrade lyssna och hoppades på ett mirakel. Ett mirakel som vi alla andra förstod inte skulle inträffa.
Nog kommer man inte gå en nedflyttning till mötes, men jag har svårt att tänka mig något annat än att man har en ny nattsvart säsong framför sig. Jag har tidigare benämnt Schalke som det nya HSV och känner inte att jag fått mindre vatten på min kvarn efter det här.
För att knyta ihop säcken kan vi konstatera att Bundesliga är tillbaka – och det med besked. Den andra omgången var rena rama vilda västern och det fick mitt fotbollshjärta att börja slå igen. För när allt kommer omkring så är min kärlek till den tyska fotbollen fortfarande enorm och lär förbli vara det livet ut. Dock är supporterkulturen oerhört viktig och jag längtar innerligt till den dagen då allt är som vanligt igen. Då man kan resa runt i Tyskland och se tre matcher under en och samma helg, dricka Augustiner-öl och snacka av sig om hur besviken man är över Hamburgs senaste praktfiasko.
Se höjdpunkterna från Bayerns Münchens nederlag här:
