Krönika: En hommage till Oscar Wendt
En era är till ända då Oscar Wendt nu gjort sitt sista framträdande för Borussia Mönchengladbach och lämnar klubben efter ett decennium.
Att den här dagen skulle komma var ofrånkomligt. Ändå är det en märklig känsla som sköljer genom kroppen när det nu står klart att Oscar Wendt gjort sitt sista framträdande för Borussia Mönchengladbach.
Tio år har passerat sedan svensken anslöt till ”die Fohlen” och då var det ingen som hade kunnat föreställa sig vilken otrolig kärlekssaga som skulle komma att utspela sig. Wendt är i dag den utländska spelare som noterats för flest spelade matcher för storklubben och är djupt älskad av supportrarna.
Resan dit har dock inte varit spikrak. Efter fem framgångsrika år med FC Köpenhamn kände vänsterbacken att det var dags för en ny utmaning i karriären och valet föll på traditionsrika Borussia Mönchengladbach. Vid den tidpunkten var det inte samma klubb som vi känner till i dag, som säsong efter säsong är med och utmanar i toppen av tabellen. Bara ett fåtal år tidigare hade man varit nere i andraligan och vänt, och säsongen innan Wendt anslöt var man nära ännu en degradering – men lyckades tack vare kvalspel hålla sig kvar.
På den tiden var Lucien Favre tränare och ansågs vara den stora anledningen till att klubben undvek en ödesdiger nedflyttning. Säsongen därefter fortsatte han att svänga med sitt trollspö då han mycket överraskande tog Mönchengladbach till en sensationell fjärdeplats. Det var föreningens bästa placering sedan mitten av 90-talet och det firades ordentligt i den beigea staden nära den holländska gränsen.
En som däremot inte var helt nöjd med säsongen var Wendt. Efter att ha missat större delen av försäsongen fick han inleda som bänkvärmare och förblev fast i den rollen under hösten. Mönchengladbach hade öppnat säsongen starkt genom att besegra Bayern München på bortaplan i premiären och därefter hade resultaten fortsatt gå deras väg. Så av förklarliga skäl ville inte Favre experimentera med startelvan och det var först under den andra halvan av säsongen som Wendt fick chansen att visa upp sig på en mer kontinuerlig basis.
Trots den något motiga starten i sin nya klubb vägrade svensken ge upp och med tiden blev han precis som planerat ordinarie vänsterback efter att ha bevisat att han håller tillräckligt hög klass för att spela vecka in och vecka ut i Bundesliga.
Minnena är många genom årens gång där vi bland annat fått se honom sänka både Bayern München och Borussia Dortmund där han skrivit in sig i målprotokollet och under de senaste säsongerna har han med jämna mellanrum fått äran att bära kaptensbindeln.
Valet av honom som kapten är fullt förståeligt då han besitter både ledaregenskaper och en enorm vinnarskalle. Jag har vid flertalet tillfällen haft det stora nöjet att träffa och prata med Wendt, och kan inte säga något annat än att han är en oerhört varm, godhjärtad och genomtrevlig människa som alltid har nära till skratt. Men jag har också fått bevittna hur han reagerar vid motgångar då han efter nederlag stormat ut i omklädningsrummet samtidigt som han buttert muttrat att han inte tänker prata med media. Efter ett litet tag har han dock alltid kommit ut och snackat med mig efter att adrenalinet sjunkit undan och ilskan lagt sig.
Att han inte längre kommer vara en del av Mönchengladbach känns nästan ofattbart. Det har varit en sådan självklarhet att han spelar sin fotboll där och han har alltid varit den förste som dykt upp i huvudet på mig när det kommer till svenskar i Bundesliga. Nu är eran plötsligt till ända det är med stort vemod jag konstaterar för mig själv att vi aldrig mer kommer få se den gladlynte lintotten iklädd Mönchengladbachs dress.
Fast det kommer förmodligen faktiskt komma ett tillfälle där vi får göra det. Efter att ha spenderat ett decennium i klubben och mäktat med över 300 framträdanden hoppas jag innerligt att det planeras för en hyllningsmatch på praktfulla Borussia-Park när pandemin väl har lagt sig. Mönchengladbachs supportrar vill med största sannolikhet få chansen att tacka av sin trotjänare och ge honom det mäktiga avsked han gjort sig förtjänt av efter att ha varit lojal i så många år.
Även om känslan är att 35-åringens karriär nu är över kommer han fortsätta spela fotboll i sitt älskade IFK Göteborg. Redan i våras gjorde han klart med en återkomst till klubben där allt tog sin början och jag är övertygad om att han kommer tillföra mycket positivt både på och utanför planen. Så ett stort grattis till Blåvitt som inte bara får hem en fantastisk människa, utan även en spelare som fortfarande håller hög klass och som besitter en vinnarskalle som säkerligen kommer smitta av sig på resten av laget.
För att sätta punkt på den här hyllningstexten kan jag inte göra annat än att tacka Oscar Wendt för ett storartat decennium och önska honom ett stort lycka till i livet.
