Frankfurt - Schalke 04
2 - 2

Nachspielzeit: SGE-S04

2-2 mot Schalke efter två insläppta i slutet.

Är inte fotboll en diger sport ändå. Att man kan låta sig vara så utomordentligt glad i 90 minuter för att sedan få den glädjen och det hoppet fullkomligt krossas av en gänglig brasilian som borde gått i pension för tre år sedan. Ack och ve, är inte livet hemskt?

Men matchen blev ändå en värdig avslutning på en riktigt fin höst. Vi ligger i toppen och slåss om Europa. Att vi inte riktigt är nöjda är ett tecken på hur långt vi som klubb har kommit under Niko och Robert. Vi nöjer oss inte med 26 poäng efter 17 matcher, vi vill ha mer, vi kräver mer. Vi nöjer oss inte med att vara ligans näst bästa bortalag, vi önskar oss mer. Vi nöjer oss inte med att ha en av Europas bästa målvakter, en av de mest spännande tränarna, ty vi måste ha mer än så. Vi nöjer oss inte heller med att vara en klubb på stabil uppgång, ty vi är inte där än. Detta är mitt Eintracht, det nya Eintracht, det Frankfurt som får sina fans att drömma om titlar och resor uti andra länder, det Eintracht som får en att känna sig besviken efter 2-2 mot Schalke, 2-2 mot Dortmund och 1-1 borta mot Hoffenheim. Så långt har vi kommit under de senaste två åren, ändå kräver vi mer.

Det känns dock helt rätt. Vi kan ju inte bara nöja oss med det vi har åstadkommit. Vi måste hitta nya sätt att utvecklas på, nya vägar för framgången att traska innan vi kan vara närapå nöjda. Låt mig bara säga så här: Eintracht Frankfurt är tillbaka där det hör hemma.

Matchen var underlig. Luka Jovic, en av mig kritiserad anfallare, gjorde ett-noll direkt och den outgrundliga euforin var ett faktum. Schalke tog över taktpinnen emellertid och var tills halvtid planens bästa lag. Men när pipan gick igen var Eintracht tillbaka på banan och spelade sitt presspel med samma ingivelse och outtröttliga fanatism som det så ofta gör. Så kom det andra målet. Hallers sjätte för säsongen var symboliskt för hela hösten och vi var nästan framme vid vårt mål. Men på något jäkla vis lyckades ett starkt Schalke komma tillbaka och lyckades på grund av ett defensivt misstag från Falette reducera. Slutet vill jag inte ens nämna, ty så vansinnigt är det.

Stimmen zum Spiel:
Kovac: Vi mötte en mycket stark motståndare. Även om kvitteringen var irriterande måste vi vara nöjda med en poäng. Vi ville göra ett snabbt mål, men sedan slutade vi anfalla och backade hemåt. Men i andra blev det bättre. Vi har tagit 26 poäng, poäng många inte hade trott och det ska vi vara mycket nöjda med.

Riesentolle Leistungen:
Mijat Gacinovic: Från klarhet till klarhet för Mijat. Ännu en fin insats i vilken hans teknik och speed var av största vikt. Nyckeln offensivt oerhört ofta för vårt kära Eintracht och en självklarhet i startelvan framöver.

Sebastien Haller: Vilken anfallare! Som jag så många gånger sagt- jag önskade mig en ny Meier och det var även vad jag fick. Passar vårt spelsätt perfekt. Komplett. En bra avslutare med diverse kroppsdelar och är även oerhört spelskicklig. Sju miljoner börjar likna ett rån, banne mig.

So spielten wir:
Rebic Jovic
Gacinovic
Willems G. Fernandes Boateng Wolf
Falette Russ Salcedo
Hradecky